Makimachine

Vad är väl en dans på Ersboda om inte alldeles, alldeles underbar!

Okej, förutom de där siiista kilometrarna hem, de var plågsamma. Det är så det går när klockan går fel och man missar bussen...

Och mitt jävla vänsteröga plågar mig som fan just nu, kliar väldigt mycket.

Men annars var ju kvällen på Ersboda, ungefär som vanligt, t.ex. dagens komplimanger:

1. "Åh, tack, tack, tack!"

2. "Bugg eller snabbfox? Kör vi snabbfox nu så måste du dansa två fox till sen."

*efter en dans med bugg (d.v.s. två låtar för er som inte kan er dansjargong)*

"Jag ville köra även fox eftersom du är så sjukt grym på fox."

3. Hon sa inte så mycket, men hon hade en väldig rodnat i ansiktet och visste inte riktigt vart hon skulle göra av händerna efter dansen...

Och sista dansen var, mmm, mmm, mmm. Sånt där man kan leva på länge.

Nu är det Baloo Supermeal som gäller!

Förövrigt var idag den första dagen som jag mer eller mindre lagat mat själv sen förra lördagen.

Dels har ju Kusin Mats bott hos mig sen just lördagen fram till torsdag morgon, och sen hade jag Mikaela på besök igår som även hon lagade min mat. Så en vecka av vettig mat var nog bara bra för mig.

Ja... Vad säger man?

Det har bara varit torsdag ännu och jag har redan gått hem snurrande på godispåsen som en fjortis och visslat hela vägen hem.

Snacka om en otroligt underbart lyckad danskväll, framförallt eftersom jag fick dansa en massa mysdirtyfox med M, min nya fox-favorit här i stan och en annan favorit från Umeå (som numera tycker att jag är en av hennes favoriter).

Men musiken då, undrar ni säkert?

Ett gemensamt betyg för hela festivalen kommer efter festivalen är slut, det vill säga någon gång på söndag troligast.

Men för att återvända till dansen. Jag hann inte mer än börja ta första buggen med Birgitta Thornéus så står fotografen där med kameran och tar en massa bilder på oss, sen direkt efter dansen är slut hinner jag inte ens gå av dansgolvet så står journalisten där och presenterar sig. Jag säger bara: Läs NSD!

Och det känns rätt kul att en gång i tiden var jag lärlingen, det var ju Tore och Eivor som lärde mig min första dans nämligen foxtrot, och idag är jag mästaren och visade Eivor hur man dansar Dirtyfox.

Dagens två bästa komplimanger var, båda förövrigt efter en underbar foxtrot respektive precis före:

1. "Mmm, vad gott!"

2. "Du är fan den enda här som kan dansa foxtrot!"

Sen skulle jag kunna berätta hur galet mycket folk det var på jobbet idag, årets värsta dag (tydligen ska det vara till och med värre än förra året helgen efter midsommar) och hur sjukt jävla mycket bilar det var när jag cyklade hem från jobbet.

Jag menar, det var bilkö! Det händer bara denna helg på hela året att man ser något sådant i denna stad.

Men jag tror det räcker så.

För er som befinner er i Kiruna, kom på invigningen av Kom-I-Form-festivalen imorgon kl.10.30 på A-hallen I Kiruna Sporthall då framförallt jag och Veronica ska visa stan hur man dansar.

Och här kommer ännu en träningsfilm med mig och Veronica:

Och så har jag upptäckt ännu ett helt underbart bra band:

Bond - Victory

Dessutom, igår upptäckte jag ännu ett soundtrack av Bear McCreary som får mig inse varför film-spel-bok-serie musik är den genre som jag älskar allra mest.

Bear McCreary - Eureka:

Här kommer ett filmklipp från första "tävlingsträningen" jag och Veronica hade ihop på Klacken förra tisdagen (Bugg & Swings nyaste klubblokal, är väl den femte i ordningen som jag varit med om förövrigt):

Mikaela? Kommentarer?

Man går på en träning med Kiruna Bugg & Swing och plötsligt känner man sig som den förlorade sonen som återvänder hem med introduktion och applåder.

De hade sån där gruppträning öppen för alla, motionärer som tävlande, lite grann som jag tror vi i Umeå kallar för Tävlingsaspiranterna, fast jag tror nog ändå att denna är lite mer avslappnad. Kanske är något jag borde ta tag i och börja gå på, nån gång i framtiden? När jag väl återvänder dit ner vill säga.

Man kommer dit och plötsligt är man omringade av gamla bekanta, när det var paus skulle alla prata med mig.

Viss kulturkrock var det dock eftersom de kör tryck-och-drag, medan västerbotten kör å-hej!

Förväntar mig ännu mer kulturkrock när jag väl lyckas ta mig på en socialdans, frågade Eivor också och de kör mer den gamla klassiska vänster höger-vänster höger, medan vi har vår dirtyfox och gnuss (vars sistnämndas förlovade land jag fortfarande inte vågat ta steget in i).

Men grymt kul var det, och som jag sa till Mikaela, hoppas du inte är allt för svartsjuk att jag "vänsterprasslar" två veckor efter vi gjort "slut"...

Det har pratats hela veckan sen tävlingen i Umeå att jag borde prova dansa med en tjej som heter Veronica och tydligen också är en av Annelies nya bästa vänner. Det minskade inte precis under träningen, trots att jag och hon redan hade pratat lite grann strax före och när hon var in på OK under förra veckan. Alla pratade om det under pausen med mig, Alvar och Carina, Seppo och Aase, Tore och Eivor, tydligen verkade de ha sökt med ljus och lykta för att hitta någon för henne att dansa med.

Och här kom jag som räddaren i nöden... eller nåt...

Vi provdansade lite grann efter träningen och vi tyckte det gick rätt bra, så vi bestämde oss iallafall för att prova dansa ihop lite grann framöver så länge jag är i stan, alltså mer eller mindre fram till september.

Men Mikaela var inte så farligt svartsjuk iallafall...

Här kommer en massa filmklipp från Björksta Buggen:

1. Kurt Sundins 18 minuter långa sammanställning, med faktiskt en hel del från min klass Bugg Vuxen D (BVD), men tyvärr ingen jag och Mikaela -

2. Västerbottensnytt (även om detta därmed även var Kurt Sundin, men lite andra klipp än i första i viss mån) -

3. Och en intervju med Nanny Ålander på UmU -

Liite synd att hon är miljöpartist, men men... sånt man får leva med.

Det var visst länge sen jag skrev, det är så det blir när man jobbar på OK hela dagarna...

Men hursomhelst, här kommer utan further ado resultatet för Björksta´ Buggen för mig och Mikaela, förövrigt vår sista tävling tillsammans.

Poäng:

Kvartstfinal: 4 3 4

Semifinal: 4 3 4

Inte bästa poängen, det är fortfarande bland annat tävlingen i Lycksele då vi fick 4 2 4.

Placering: 11/16

Inte bästa placeringen, det är också fortfarande Lycksele då vi blev 8/12 (vi startade nämligen i Semifinal)

Men väl första gången vi gick vidare, det har aldrig hänt oss tidigare och som Mikaela sa: "Dans är ju kul när man går vidare!" :D

Denna gång startade vi i kvarten och tog oss fram till semifinal, vilken vi inte heller blev sist i, så vi tycker båda att tävlingen gick riktigt, riktigt bra.

Det blir en fortsatt hård helg av dansande innan det är dags att återvända till Kiruna och jobba, jobba, jooooobbba!

Igår var det Zlips på Ersboda, idag var tävlingen och imorgon är det Expanders på UDI

Ah, dans!

Enda tillfället jag får känna mig riktigt snygg och sexig. Framförallt när man någon gång, som ikväll, får Sådana Där Blickar när man dansar med någon. Det är trevligt och uppiggande och ger en lite bättre självförtroende.

Annars blir man också glad när man får ett sånt där Oj-leende efter dansen och när man märker att de inte är rädda för att kramas lite extra under en mysig foxtrot bara för att man inte är allt för dålig på att dansa.

Tror dock att jag fortfarande inte riktigt har återhämtat mig från Öviks-maran förra helgen, 14h dans på två dagar sitter i länge, eller så var jag bara lite ovanligt trött, höll på att halvsomna under några foxar. Kände mig dock lite ur form, även om jag flera gånger fick kommentaren att det inte märktes eller som Jeanette som bara skrattade.

Dagens Citat: "Ursäkta jag ska bara dra upp kjolen så att det blir lite lättare." - Fortfarande mitt favoritdanscitat som sas till mig i Gräsmyr i somras.

Så var man hemma igen från en underbar helg i Östersund med kusinumgänge och SM i "Star Trek Second Edition CCG".

Som vanligt var min och Linkans match alltid den sjukaste, även om inget någonsin kommer att komma i närheten av den vi hade i jumbofinalen på Snökon för typ 3 eller 4 år sen: Borg Assimilation Vs. Borg Assimilation, det enda vi typ gjorde vara att assimilera Drottningen fram och tillbaka hela tiden.

Men hursomhelst, jag slutade på en hedervärd 4:e plats, vilket är det jag förövrigt 90% av gångerna brukar sluta efter att ha förlorat seriefinalen, denna gång grämer jag mig fortfarande för att jag kan ha gett bort segern eftersom jag missade att jag hade kunnat göra en grej mot Hall som hade fått honom att tappa flera rundor.

Han ledde överlägset, men det var mitt ögonblick att hämta tillbaka matchen, men tji fick jag eftersom jag missade en liten siffra i ett korts text...

Och idag hade UDI uppvisning på UIK Vs. IBK Dalen i Svenska Superligan i Innebandy vilket innebar en cirka 1500 personer som tittade på när bland annat jag och Mikaela visade upp vår bästhet i pausen mellan andra och tredje perioden.

Första låten i 120 gick väl rätt hafsigt eftersom jag var skakis och det var ett dåligt golv, men andra låten i 172 gick däremot mycket, mycket bättre och vi såg ut att ha riktigt skoj. Men att vi missade i början gör inte så mycket eftersom jag inte tror att de flesta där märkte någon skillnad.

Ja... Så var det dags för ett sånt där inlägg nu igen, ni får klaga om ni tröttnar på dem...

Disclaimer: Om något blir mer konstigt än vanligt beror det på att jag är rätt så full för tillfället, det blir så när man dricker två starköl från Umeå och en dynamitöl från Karlstad.

När jag cyklade hem med Mats cykel efter föreläsningen strax efter 12 imorse fick jag ett plötsligt sug efter grillning alternativt fest. I slutändan blev det fest, och fan vilken jävla bra idé det var.

Åh, jag dansade hem lyssnande på min mp3-spelare och dansbandsmusik hela vägen från Origo, jävligt bra idé av Jonny att komma på den idén, där träffade vi även Åsa och hennes kompisar.

Tyvärr han jag bara dansa cirka en timma i sträck, tyvärr inte lika mycket som efter banketten i Karlstad: "Fan vad du dansar Mäki." "Jo."

Men hursomhelst, det var en riktigt bra idé för jag halvhoppade hem lyssnade bland annat på dagens låt som kommer härnedan och slog mig även en dubbelklack i luften.

Inte för att jag fattar hur fan jag ska lyckas sova nu när adrenalinet, endorfinerna och allt vad de heter bara sprutar genom kroppen. Jag är så sjukt hög på dans och lycka just nu.

Tror fan jag förövrigt har hittat en ny "krogdanskompis" i Åsa, hon är en sån där som kan stå och dansa en hel kväll på krogen och bara låta världen runt omkring upphöra och låta musiken styra kroppens rörelser. Som mig alltså. 

Livet är en fest och bäst och allmänt bra, om det inte var någon som förstått det ännu. 

Äsch, nu ska jag iallafall sluta dryga mig, och konstatera att jag älskar livet för tillfället.

Dagens Låt: Joyride - Lust Igen

Dagens Citat:  "While I dance I cannot judge. I cannot hate; I cannot separate myself from life. I can only be joyful or whole. This is why I dance" - Hans Bos (Så jävla bra och så jävla sant)...

Det finns dagar då världen är åt helvete, då man tror att ingen människa tycker om en, att ens vänner i hemlighet egentligen hatar en (hur jävla dumt det än är). Dagar när depressionen och mörkret helt styr en...

Men så dyker det upp...

De där perfekta 3 minuter och 30 sekundrarna, de där ögonblicken då världen upphör och det enda som existerar är jag och följaren jag dansar med som sammansmält till något perfekt som inte kan förklaras endast upplevas, de där stunderna då världen är en vacker plats och njutning är det enda som genomsyrar kroppen.

De där perfekta 3 minutrarna och 30 sekundrarna av den sortens foxtrot som alla foxare är på ständig jakt efter och kan åka 100-tals mil över en helg bara för att finna den, en foxtrot som skapar ett beroende av att ständigt jaga upp den igen, ty den är ytterst sällsynt och ytterst, ytterst svår att finna.

De där perfekta 3 minutrarna och 30 sekunderna som får benen att vika sig på samma sätt som en första kyss med den man i hemlighet har älskat en längre tid kan få benen att vika sig. 

De där perfekta 3 minutrarna och 30 sekunderna som får hela kroppen att vibrerar efteråt att man inte vet vart man ska ta vägen och får hela ens ansikte att rodna.

De där perfekta 3 minutrarna och 30 sekunderna som får ett lyckorus att genomsyra kroppen för resten av kvällen.

De där perfekta 3 minutrarna och 30 sekunderna som blir ett starkt beroende att åter finna igen.

De där perfekta 3 minutrarna och 30 sekunderna som faktiskt, faktiskt, är minst lika bra som det perfekta samlaget.

De där perfekta 3 minutrarna och 30 sekunderna då man bara måste, måste, blunda och bara hänge sig åt något övermänskligt underbart. 

De där perfekta 3 minutrarna och 30 sekunderna som man efteråt tittar varandra djupt i ögonen och vet, vet, att detta, detta, är orsaken till Universums uppkomst. Livet kan inte bli större, livet kan inte bli mäktigare än så.

De där perfekta 3 minutrarna och 30 sekunderna som man lyckas med tre gånger på samma kväll med samma person...

Och tänk att finna det i en person man aldrig dansat med tidigare och heller faktiskt aldrig träffat på klubben eller ute på dansställen heller.

Hennes kommentar efter första låten: "Detta var en mycket bra foxtrot."

Min kommentar efter tredje låten: "Du är definitivt en av mina foxfavoriter."

I min dagliga kamp mot mig själv fortsätter jag förundras över hur allt förändras så snabbt beroende på var man befinner sig och vad man har för sig.

Igår natt klagade jag på att krogen var så dålig och att det aldrig går att ragga där och att den får en att känna sig ful och oattraktiv.

Sen går man på socialdans på UDI och när man sen tar sig hem därifrån tänker man på Malins ord och man kommer fram till att nej krogen är inte bra för människors självkänsla, men dans däremot!

Dansen idag (eller snarare igår eftersom det snart är måndag morgon) fick mig att känna mig uppskattad, attraktiv, beundrad, omtyckt, snygg, eftertraktad och framförallt som att jag är riktigt bra på någonting och ville man så skulle man verkligen kunna ragga lite mer subtilt där, men när man väl är där och får känna sig alla dessa bra saker känner man inte längre något behov av det. 

Man har liksom fått sin dagliga dos av självbekräftelse av människor som inte känner mig som person än att man är en bra dansare. Okej, förutom Maria då, men hon är sitt vanliga spralliga och glada jag och sätter sig och pratar med mig en stund, och jag har alltid svårt att värja mig från att bli glad av sådana människor som har en tendens att sprida glädje omkring sig (och, nä, den där bitterheten mot just henne är borta sen länge. Har insett att det bara är slöseri med dålig energi och ingenting man kan förändra. Heh, ibland kan jag också vara vuxen minsann).

När man liksom får till svar, när man frågar om man ska dansa sista dansen med någon, ett stort leende och ett "åh, tack!", då kan man liksom inte låta bli att låta sitt ego växa lite grann.

Inte undra på att Karin sa hela tiden medan vi var ihop att "nu går du och dansar!", ibland har andra människor bättre koll på vad som ger mig glädje än jag själv.

Egentligen borde jag väl ha lärt mig för alldeles för länge sedan det där, men som alla vet så är jag  väldigt trögtänkt. Eller egentligen har jag väl lärt mig det, jag råkar bara glömma bort det ibland när jag sätter mig i mina bubblor.

Jag kan ju dra alla punkter som de flesta nog börjar kunna vid det här laget när det gäller mig och dans:

1. Dansen omvandlade mig från ett tomt skal till en hel människa.

2. Dansen fick mig att insåg att kvinnor var mer än utomjordiska varelser som vandrar ibland som om de trodde att de var någonting (och detta var fram tills jag nästan hade passerat puberteten). Det är en väldigt traumatisk upplevelse som jag aldrig kommer att glömma att en tjej kommer fram och pratar med mig det första som händer när jag kommer på den där foxtrotkursen, prata med mig om egentligen inget speciellt.  Vilket var det riktigt speciella, stackars jag var helt förvirrad och ville bara försvinna ner genom marken. "En tjej pratar med mig! Hjälp!" Det var i och för sig inte vilken människa som helst, det var Anneli som numera tillhör de tre av mina bästa vänner som jag känt längst. Oj, vad är det nu? 11 år snart. Oh my god.

3. Dansen gjorde att jag insåg att tjejer faktiskt kunde vara intresserad av mig. Tro mig jag var en riktigt hjärtekrossare där i början. Fattar fortfarande dock inte hur, måste väckt deras moderskänslor eller nåt.

4. Dans är nog en av de få saker som gör mig riktigt, riktigt lycklig. Okej, förutom att vara nykär, men det är lite av samma känsla men på olika sätt, ungefär som två sidor av samma mynt där båda sidorna är mycket trevliga att ha att göra med.

Det borde väl säga mig någonting egentligen om att sluta klaga på krogen, eftersom den endast är till för att man ska gå ut och hänga med vänner, dricka lite alkohol och dansa hela natten lång och aldrig, aldrig ragga där.

Hehe, vissa personer får sluta ha så jävla rätt hela tiden, det börjar bli lite av en vana det där. 

Förövrigt tror jag att jag ska lägga ner det där med Latin-kursen, känns som jag tagit mig lite för mycket vatten över huvudet, insåg att jag inte kommer ihåg ett smack från när jag läste den 2005, förövrigt samma kurs som Nymfomanen innan hon flyttade in i vår korridor.

Och jag borde verkligen göra något mer konstruktivt av all denna kreativitet som glöder från mitt tangentbord nu under de senaste veckorna när jag skrivit fler blogginlägg på så kort tid än jag någonsin gjort tidigare.

Eller så bearbetar jag bara mitt liv just och skriver det här till offentligheten istället för att börja med en ny dagbok än den gamla som det inte skrivits i på typ 10-11 år.

Dagens Soundtrack: Bear McCreary - Battlestar Galactica Season 1 OST

Dagens Citat: "NO! Not now... not ever. Do you hear me! I will use every cannon, every bomb, every bullet, every weapon I have down to my own eye teeth to end you. I swear it! I'M COMING FOR ALL OF YOU!" - President Laura Roslin of the Twelve Colonies of Kobol (eller snarare de 39.000 som fortfarande lever av 20 biljoner), Battlestar Galactica 4x14 - "Blood on the Scales".

Man bråkar inte med en kvinna som just fått veta att mannen hon älskar har kallblodigt mördats (eller har han det?) och just insett att hon inte längre har något att förlora. (Bara sex avsnitt kvar av hela serien, snyft).