Makimachine

UR Play: Science Fiction

Hursomhelst, här kommer inköpen iallafall (dock inga priser eftersom många av dem är köpta ur loppislådor för rena pengar). Många av dem är dessutom köpta direkt ur författarens hand...

Hittills lästa:

Alfred Bester - The Demolished Man

Terry Carr - Fandom Harvest

Larry Niven - Ringworld

John Fairfax, selected by – Frontier of Going: An Anthology of Space Poetry

Elin Fahlstedt – Umbra (serie)

Ola Skogäng – Theos Ockulta Kuriositeter: Mumiens Blod (serie)

Nova SF 1/2004

Nova SF 2/2004

Nova SF 3/2004

Nova SF 4/2004

Nova SF 6/2004

Peter Bergting - The Portent - De Dödas Rike (serie)

Inte Lästa:

John-Henri Holmberg - sf-guide

Kim W. Andersson - Amazing Johnossi Comics (serie) (med Kim's autograf!)

Nova SF 2/82

Nova SF 4/82

Nova SF 3/83

Nova SF 6/83

Nova SF 4/84

Nova SF 13

Nova SF 14

Lennart Svensson - Antropolis

Lennart Svensson - Till Smaragdeburg

Lennart Svensson - Eld och Rörelse

Lester del Rey - The Early del Rey #1

Lester del Rey - The Early del Rey #2

John Carnell, edited by - New Writings in SF-8

John Carnell, edited by - New Writings in SF-10

Elisabeth Bear - Chill (med Bear's autograf!) (inköpt på SF-bokhandeln) 79:-

Frank Herbert - The Godmakers

Sven Christer Swahn - Ljuset från Alpha Centauri

Sven Christer Swahn - Tagning: Framtid

John-Henri Holmberg, redigerade av - Cyberpunk

John W. Campbell - Prologue to Analog

Börje Crona - Mannen från April (inköpt på SF-bokhandeln, åtminstone enligt prislappen. Är dock något osäker på detta) 49:-

Köpt på Gamla Stan:

Johnson, Jones, Messina - Star Trek Countdown (serie - läst, köpt på A Comic's Heaven)

Mega Marvel 2/98 - Onslaught - Hjältarnas Död! (serie - inte läst, köpt på Serieboden) 35:-

Kunskapskanalen ska sända ett helt program om Eurocon 2011 i september!

Hade jag helt och hållet missat!

Precis läst en av de underbaraste foruminlägg jag någonsin sett angående Star Trek, jag väljer att citera delar av den här. Ett fans som skrivit ner sin reaktion efter att ha läst nyaste Voyager-romanen Children of the Storm av Kristin Beyer (#8 i Voyager Relaunchen, om jag inte missminner mig. Det vill säga de böcker som utspelas efter seriens slut):

I was raised a Christian. But to be honest it didn't take. My spiritual instruction rather came watching a group of humans and one very singular half alien, strive episode after episode to better themselves and their fellow beings.

I watched these beings make mistakes, and make just plain wrong choices. But unlike so many people who surrounded me they did not seek to defend their mistakes as right. Rather they worked to recognize where they had erred and to make amends. Whether it was a simply apology to a subordinate for angry words spoken under the pressure of the moment, or getting the ships doctor to whip up a bandage for a rock eating being at first thought of as a monster that the captain's phaser had wounded, these people strove to be better than good enough.

I saw this example time and time again on other shows.

I saw a human man violated by a race of cyborgs, turn away from revenge and allow one who belonged to that race to gain individuality.

I saw a Bajoran woman who had every reason to despise the people of another race learn to set aside her hatred and judge others on their merits.

I watched a human woman choose to protect a race of strangers even though it meant virtual exile for her and over one hundred others from the place they had called home.

I observed a human man and a Vulcan woman learn how to trust one another despite a very rocky start to their working relationship.

Time and again I saw all manner of beings strive to grow beyond their limitations, whether biological, cultural, or merely personal.

And I saw it again reading this book.

From a man who's desire to help a race that was hostile and so very alien that he was more concerned about doing that then escaping them, to a woman who has opened up to another to share her unique history, turning what had been a burden into a treasure.

I saw such wonders. And people made mistakes, and wrong choices. But they learned, and grew. And because of this a grief that had seemed eternal has been transformed to joy.

I believe.

I believe that these are not just "stories".

I believe that these are fundamental statements about who we can be if we choose it.

I believe that we have the potential live lives that are beyond amazing.

Sometimes I forget that though.

[...]

But then something like this comes along, and I am reminded of how much potential we have. While it is true that in some ways a story changes nothing, in so many ways it changes everything.

Kirsten Beyer gav lika snabbt ett nästan lika underbart svar.

Slutet

Som tur är finns ju fortsättningen i bokformat!

Så dags att ta arslet ur för det också och beställa inte bara The 4400, utan även säsong 8 av Buffy och säsong 6 av Angel i comic-format

Här är Anna Davours egna kommentarer kring intervjun.

Och ett direkt citat från hennes blogg:

Som vanligt får man kämpa mot stereotyperna också, med lasersvärd och robotar och med programledare som tycker att det är synd att sf ska vara seriöst och inte är mer lustifikt.

Kostymdrama när det är som bäst:

Syskonkärlek när den är som mest episk:

Scener att storböla till:

Inama Nushif

The Final Speech of Muad'Dib

Far och Son - återigen: "So I have chosen to make a world where humankind can create its own future. From moment to moment. Free of one man's vision. Free from the perversion of the prophet's words and free of future pre-determined."

Alia - Stackars lilla flicka, mäktigast i universum fick hon aldrig leva ett riktigt liv, inte ens innan hon föddes var hon fri från galenskapen och helt... helt ensam i universum... Och allt hon ville var att bli som sin bror som var den enda hon egentligen älskade och dyrkade.

"I want my brother."

Början av Children of Dune - Så hemskt, så sorgset, med tanke på att första boken slutade med att Hjälten och Godheten segrade... och detta är den direkta forsättningen.

Och det som får mig att gråta allra, allras mest, slutscenen, framförallt det från 2.55 och framåt:

The Love and The Agony -

Ghanima: "He runs and runs and runs. And when he has exhausted himself he returns to me, puts his head in my lap and asks me to help him find a way to die."

Farad'n: "But why does he want to die?"

Ghanima: "To save himself from the sacrifices he must make, sacrifices for the future of us all."

Farad'n: "Then there is a place for me in this future?"

Ghanima: "Your blood was spared the day Leto came back to me."

Farad'n: "What of our marriage then?"

Ghanima: "As my mother was not wife you shall never be husband."

Farad'n: "Politics."

Ghanima: "Politics. But in time there may be love, which is more then my brother will have...

One of us had to accept the agony. He was always the stronger....

History is written on the sands of Arrakis. A chapter has ended, swept away by the whirlwind. One door has closed, but another has opened.

And on the other side...

Our Future."

Allt detta på grund av vad som händer i fjärde boken, God Emperor of Dune, om Dune är min favoritbokserie så är GDoE min favoritbok eftersom den till 90% utspelas i "Guds" huvud som filosoferar över livets förgänglighet och skönhet.

I andra nyheter, idag hade jag min första match som Huvuddomare i tredomarsystem, fick ta mig en tur till Nordmaling för att döma LN91 - Husum på U14 nivå. Jag kan iallafall säga att jag inte helt gjorde bort mig, tycker jag iallafall, även om jag tycker att det blev lite tufft spel emellanåt.

I Have No Mouth And I Must Scream

En av de bästa och mest skrämmande noveller som någonsin skrivits av den oefterhärmlige Harlan Ellison.

För att citera Tv-Tropes: "It is best known for being popularly considered one of the front-runners for most concentrated fonts of High Octane Nightmare Fuel ever created."

Självaste Cthulu är som en söt rosa kanin i jämförelse med AM.

Nu hoppas jag bara att Harlan Ellison inte råkar hitta denna och stämmer mig. För den som känner till det minsta om honom, han är nog världens minst politiskt korrekta människa.

Bl.a. har han under ett av sina tacktal stått på scenen och tafsat den kvinna som gav honom priset på brösten...

Och så fort någon säger något elakt av honom så kan du fan tro att det kommer att komma världens fulaste förolämpningar ur hans mun mot den personen...

Han jobbade en enda dag på Disney, det första han gjorde var att komma med idén att de skulle göra en porrfilm med alla karaktärerna, när han kom tillbaka från sin lunch hade han inte kvar vare sig sitt skrivbord eller sin parkeringsplats...

Han brukar dessutom rätt ofta stämma skiten ur allt och alla om de så mycket som sniffat på hans berättelser och aldrig förlorat, allt från James Cameron till vanliga dödliga som satt ut hans texter på nätet...

Wikipedia: Ellison claimed that James Cameron's film The Terminator drew from material from Ellison's "Soldier"[25] and "Demon with a Glass Hand"[26] episodes of The Outer Limits. Hemdale, the production company and the distributor Orion Pictures, settled out of court for an undisclosed sum, "acknowledging" the work of Ellison at the end of the film.[27] Cameron has labeled Ellison's claim a "nuisance suit" and Ellison a "parasite."

Detta ger mig dock faktiskt lite respekt för honom...

Han bryr sig inte om du fan är större, starkare och rikare än honom, har du gjort något som han anser att han borde få betalt för eftersom det är baserat på hans arbete så nog fan kommer han att ställa sig och skrika för fulla muggar med den högsta trumpeten han kan hitta... tills han får betalt och betalt får han alltid.

Men ibland gör han det bara för att göra en poäng också utan att kräva mer än vad som behövs. Han stämde bl.a. det amerikanska författarfacket på 1 dollar förra året för att de inte hade stått upp för honom när någon hade utnyttjat hans arbete utan att tillfråga honom.

Jag väljer att avsluta detta blogginlägg med slutorden från novellen, läs ej vidare om du vill läsa novellen. Jag kan inte nog hylla den, jag kan inte nog trycka på att varenda människa som det minsta gillar skräcknoveller måste läsa den, som sagt den får Lovecraft att framstå som författare av barnsagor.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

I am a great soft jelly thing. Smoothly rounded, with no mouth, with pulsing white holes filled by fog where my eyes used to be. Rubbery appendages that were once my arms; bulks rounding down into legless humps of soft slippery matter. I leave a moist trail when I move. Blotches of diseased, evil gray come and go on my surface, as though light is being beamed from within.

Outwardly: dumbly, I shamble about, a thing that could never have been known as human, a thing whose shape is so alien a travesty that humanity becomes more obscene for the vague resemblance.

Inwardly: alone. Here. Living under the land, under the sea, in the belly of AM, whom we created because our time was badly spent and we must have known unconsciously that he could do it better. At least the four of them are safe at last.

AM will be all the madder for that. It makes me a little happier. And yet … AM has won, simply … he has taken his revenge …

I have no mouth. And I must scream.

Jag citerar: "Juryn beslutade dock slutligen att tilldela Fredrik F. G. Granlund essätävlingspriset för hans 'Jag, cyborg?' samt att ungdomspriset skulle gå till Viktor Andersson för 'Kärlek i en värld som alltid faller sönder'."

Ska sätta ner mig och läsa dem snart, just nu måste jag bara ta mig igenom Det Andra Könet till på Onsdag, men först jobb igen imorgon!

District 9 - 14:e Augusti

En sydafrikansk film om rasism, flyktingpolitik.och människans mörkaste sidor. För 28 år sedan kom de till jorden, mer specifikt Johannesburg i Sydafrika, som flyktingar. Sedan dess har vi låtit dem leva i ett flyktingläger vid namn District 9. Människan vill åt deras teknologi som är långt mer avancerad än vår egen, men för dem är deras högsta önskan att få återvända hem. Världen är en segregerad plats, överallt finns skyltar som förbjuder utomjordingarna att leva ibland oss, åka samma bussar eller samma bilar som oss människor. De flesta människor har ingenting till övers för dem, statens pengar borde hellre gå till människorna än att hjälpa några utomjordiska flyktingar... 

Saker dras till sin spets när militären tung beväpnade beger sig in i flyktinglägret...

Verkar bli en sorts mörkare, hemskare och verklighetstrognare version av gamla hederliga Alien Nation.

Moon - 12 Juni

It is the near future. Astronaut Sam Bell is living on the far side of the moon, completing a three-year contract with Lunar Industries to mine Earth’s primary source of energy, Helium-3. It is a lonely job, made harder by a broken satellite that allows no live communications home. Taped messages are all Sam can send and receive. Thankfully, his time on the moon is nearly over, and Sam will be reunited with his wife, Tess, and their three-year-old daughter, Eve, in only a few short weeks. Finally, he will leave the isolation of “Sarang,” the moon base that has been his home for so long, and he will finally have someone to talk to beyond “Gerty,” the base’s well-intentioned, but rather uncomplicated computer.

Sen den mesta omtalade, mest hypade och den vi vet allra minst om: James Cameron's Avatar. (Premiär om cirka 6 månader, ingen trailer släppt, knappt en endaste stillbild är släppt från filmen och det är bara alldeles nyss som själva handlingen har avslöjats). Filmen det har pratat och väntats på de senaste 6 åren.

Detta blir hans första film på mer än 10 år (vilken faktiskt var Titanic), som vanligt, när det gäller Cameron kommer den att bli den dyraste film som någonsin spelats in.

In a distant future, humanity discovers the planet 'Alpha Centauri B-4', and for those scientists and astronauts who've traversed the gulf between neighboring suns and arrived on its alien soil know it as 'Pandora'. A world filled with an incredible diversity of beautiful and deadly ammonia-breathing lifeforms. Its also a world that harbors treasures and resources almost beyond price. But just as the original Pandora's Box wrought devastation on those who would use it for their own gain, so too this world may destroy not just the Pandorans home, but ours as well.

Avatar is the story of a wounded ex-marine, thrust unwillingly into an effort to settle and exploit an exotic planet rich in bio-diversity, who eventually crosses over to lead the indigenous race in a battle for survival.

Det ironiska är att det är science fictions uppgift att utvecklas hand i hand med människan och dess teknologi och för mig så säger sf-filmernas teman mer om dagens människa än de flesta andra. 

Ironiskt på så sätt att de flesta sf-filmerna som görs egentligen inte borde räknas som sf (ja, de utspelas i rymden med mer avancerat teknologi än vi har tillgång till), eftersom det snarare bara råkas utspelas i rymden för att man ska kunna skapa ÄNNU större explosioner. En bra sf-film handlar mer än något annat om den mänskliga tillvaron, något jag som sf-fantast inte är särdeles bortskämd med.

90-talet var det utomjordingarna som var onda och kom för att förgöra våra fina och vackra jord, 2009 däremot är det snarare tvärtom. Nu är det människan som är hotet, District 9 och Avatar framförallt handlar om mänsklighetens mörkaste sidor, kolonialism, rasism, segregation, hat, girighet, miljöförstöring och utrotande av främmande kulturer. 

Sen finns det också framförallt två sf-serier jag ser fram emot oerhört mycket.

Caprica - Prequel-spinoffen på Battlestar Galactica där pilotavsnittet gjorde mig sugen på ännu mer. 

Tänk dig Dynastin eller t.o.m. Dallas i sf-tappning, fast i minst lika djup och seriös version som BSG. Det är historien om familjerna Adama och Greystone, deras liv och konflikter, men framförallt är det historien om människans hubris över att leka gud och skapa intelligenta robotar som inom några år kommer att göra uppror och om cirka 50 år kommer att leda till att endast 50.000 människor utav 20 biljoner kommer att vara vid liv. Detta är historien om de Tolv Koloniernas storhetstid och dess slutgiltiga fall.

Battlestar Galactica: The Plan

Sista BSG-filmen, äntligen får vi vet vad fan Cylons hade för planer och varför dessa hela tiden gick åt helvete, vi vet redan motiven för den Store Skurken, men det finns en hel ras som måste ha någon bakomliggande orsak till att nästintill utrota sina egna "föräldrar"...

V - Japp! Remaken är äntligen på väg. Med bland annat Joel Gretsch (the 4400) som människorebel och Morena Baccarin (Firefly/Serenity) som en av de högsta ledarna för V:arna. Så länge de först orden utomjordingarna säger är på svenska och någon av de kvinnliga ondingarna är minst lika over-the-top-onda som Diana i orginialet så är jag nöjd...

 Dessutom måste minst en vit mus sväljas hel och levande i pilotavsnittet...

Detta är planeten som blir deras nya paradis, deras nya hem fri från krig och hat.

Detta är vad de finner för livsformer på planeten:

Det sista farväl till det som varit deras hem i så många år:

Den sista bilden vi får se någonsin av de överlevande från Kobols Tolv Kolonier, det lilla flickebarnet vid namn Hera som var The Shape of Things To Come, eftersom hon var barnet av två världar. Hennes mor var Sharon "Athena" Valerii, en Cylon, och hennes far en människa vid namn Karl "Helo" Agathon:

Och så Codan (och den ultimata twisten serien någonsin gjort):

(Och jag som tyckte att deras One Year Later var innovativt och fick många andra serier att ta efter dem, men detta är The Mother of All Timejumps så att säga).

Times Square i New York City!!!

Och en autentisk National Geographic som har en artikel om mänsklighetens urmoder som man döpt till Mitochondrial Eve. Alltså Hera, vilket gör oss, vi mänskligheten, människorna på denna jord till The Shape of Things To Come. Vi är barn av Kobol och Cylons, vi är hälften människor och hälften maskiner, tack vare att den eviga cirkeln av krig och konflikt mellan människa och maskinen förhoppningsvis äntligen hade brutits.

Men inte slutade det där inte, för den som läser denna tidningen är ingen mindre än seriens skapare och producent, Ronald D. Moore och blir rörd av en ängel, tjänare till en högre kraft som "It doesn't like being called God". Vilket förklarar seriens dokumentära stil med en kamera som är en del av berättelsen den vill återberätta:

 Men det är inte allt för precis efter denna scen börjar den "riktiga" cover-versionen av All Along The Watchtower att spelas, med Jimmie Hendrix som sångare och dessa autentiska bilder från vår verklighet inkräktar i historien, samtidigt som änglarna/demonerna (eller vad de än nu är) gör ett vad, har "Den varelse som inte gillar att kallas för Gud" äntligen fått oss att bryta oss ur den eviga cirkeln av våld och död mellan människa och maskin eller inte:

Och detta är seriens allra, allra sista bild:

Wow, är nog detta enda jag kan säga. Battlestar Galacticas sensmoral kan man alltså säga är:

Vi mänskligheten är The Shape of Things To Come, det är vi som ska bryta dena eviga cirkeln av konflikt mellan människa och maskin. Vi är någon sorts högre makts (Gud? Lord of Kobol? De först utvecklade människorna? Något ännu mer främmande?) hopp om ett slut på allt krig och elände mellan vi och våra skapelser, våra barn. För vi är människa och vi är maskin, vi är ett barn av två världar och ibland sägs det att endast den som står med fötterna i båda kan lösa hatet dem emellan.

Detta är SF när det är som allra, allra bäst. Detta är varför SF för mig är den högsta formen av berättande. När den är som mest optimistisk visar den att det finns hopp för oss människor. Vi må ibland snubbla, vi må ibland falla, men vi reser oss alltid och i slutändan, i slutändan, kanske vi kan skapa oss en bättre värld för oss själva och andra.

Men bara om vi själva väljer att göra det. 

Texter från TrekBBS - http://trekbbs.com/showthread.php?t=86230

"What did God exactly do in the series. Throw out some cryptic clues and prophecies. In the end, it was humans who had to make the fundamental choices. God didn't save humanity. He pointed them in the right direction but in the end it was humans that acted.

You must have ignored the mystery and spiritualism that was in the series for the past 5 years. It's strange that both God and FTL both defy the laws of nature as we know them but you accept FTL without reservation but God brings criticism. Finally the nature of God has been a staple of Sci-Fi since the 70's with writers like Ursual LeGuin and continues today with Alan Moore and Neil Gaiman.

God by his very nature is elusive. Even if you study Christian theology you find out that he doesn't fit into most people's preconceived notions of him. I think RDM's point is that the true God isn't like any of the God's protrayed by fundamental religions whether Cylon, Islam or Christianity. The falseness of any religion is to claim certainty where none really exist. It's a powerful and sophisticate argument and very BSG."

"Noone ever said it was God. They just think it's God."

"This is an overused phrase, but 'Any sufficiently advanced technology is indistinguishable from magic'"

"Don't get yer panties in a bundle. He ain't god, at least not in terms of the concept us Earthicans have of a god. If he is even a 'he'..." 

"We could theorize till the cows come home on the nature of god, however. Advanced ubermachine? Ship O' Light? Survivors from a previous "cycle" long long ago? That's left rather ambiguous, and I like ambiguous."

"Of course they could have ended conventionally. Starbuck could have randomanly plugged in numbers in the NAV computer. The Head creatures could have some form of Cylon projection. Starbuck herself could have been one of the final five or Daniel. The Deus ex Machina in Sci-Fi is not God but technology. I repeat The Deus ex Machina in Sci-Fi is not God but technology Once you realize that you realize what a brave move RDM made by being so unconventional."

"Putting my own meaning to everything than having it spelled out for me."

"The more I think about it, the more I feel that the ending really services what the series was all about: Posing questions about us, humanity. 
And the series poses one last question: Will we just do it all over again?
I think it's sort of profound, really. Just one last question. And it's the biggest one of all."


So Say We All!!!

Half a decade after the Dominion War and more than a year after the rise and fall of Praetor Shinzon, the galaxy's greatest scourge returns to wreak havoc upon the Federation -- and this time its goal is nothing less than total annihilation. 

Elsewhere, deep in the Gamma Quadrant, an ancient mystery is solved. One of Earth's first generation of starships, lost for centuries, has been found dead and empty on a desolate planet. But its discovery so far from home has raised disturbing questions, and the answers harken back to a struggle for survival that once tested a captain and her crew to the limits of their humanity. 

From that terrifying flashpoint begins an apocalyptic odyssey that will reach across time and space to reveal the past, define the future, and show three captains -- Jean-Luc Picard of the U.S.S. Enterprise, William Riker of the U.S.S. Titan, and Ezri Dax of the U.S.S Aventine -- that some destinies are inescapable.

Star Trek: Destiny - Mere Mortals 

On Earth, Federation President Nanietta Bacco gathers allies and adversaries to form a desperate last line of defense against an impending Borg invasion. In deep space, Captain Jean-Luc Picard and Captain Ezri Dax join together to cut off the Collective's route to the Alpha Quadrant.

Half a galaxy away, Captain William Riker and the crew of the Starship Titan have made contact with the reclusive Caeliar -- survivors of a stellar cataclysm that, two hundred years ago, drove fissures through the structure of space and time, creating a loop of inevitability and consigning another captain and crew to a purgatory from which they could never escape.

Now the supremely advanced Caeliar will brook no further intrusion upon their isolation, or against the sanctity of their Great Work....For the small, finite lives of mere mortals carry little weight in the calculations of gods.

But even gods may come to understand that they underestimate humans at their peril.

Star Trek: Destiny - Lost Souls

The soldiers of Armageddon are on the march, laying waste to worlds in their passage. An audacious plan could stop them forever, but it carries risks that one starship captain is unwilling to take. For Captain Jean-Luc Picard, defending the future has never been so important, or so personal -- and the wrong choice will cost him everything for which he has struggled and suffered. 

For Captain William Riker, that choice has already been made. Haunted by the memories of those he was forced to leave behind, he must jeopardize all that he has left in a desperate bid to save the Federation. 

For Captain Ezri Dax, whose impetuous youth is balanced by the wisdom of many lifetimes, the choice is a simple one: there is no going back -- only forward to whatever future awaits them.

But for those who, millennia ago, had no choice...this is the hour of their final, inescapable destiny.

Star Trek - A Singular Destiny

The Shape of Things To Come

The cataclysmic events of Star Trek: Destiny have devastated known space. Worlds have fallen. Lives have been destroyed. And in the uneasy weeks that follow, the survivors of the holocaust continue to be tested to the limits of their endurance.

But strange and mysterious occurrences are destabilizing the galaxy's battle-weary Allies even further. [...]

As events undermining the quadrant's attempts to heal itself become increasingly widespread, one man begins to understand what is truly unfolding. Sonek Pran -- teacher, diplomat, and sometime adviser to the Federation President -- perceives a pattern in the seeming randomness. And as each new piece of evidence falls into place, a disturbing picture encompassing half the galaxy begins to take shape...revealing a challenge to the Federation and its allies utterly unlike anything they have faced before.

The Typhon Pact will awaken!

Sen har vi också:

Sista boken i Rihannsu: The Bloodwing Voyages.

Star Trek: Rihannsu, Book 5 - The Empty Chair

The culmination of a saga twenty-two years in the making.

They call themselves Rihannsu - the Declared. To the Federation, they are the Romulans. By any name they are adversaries as formidable as they are inscrutable. Self-exiled from Vulcan in ages past, they retain an ancient martial philosophy and a code of conduct that has sustained them throught the centuries of hardship, warfare, and twarted ambition.

Now their empire is gearing for war once again. [...]

But this offensive comes at a perilous time, as a growing number of Romulan worlds are joining a revolution - one led by the renegade Commander Ael t'Rllaillieu of the warbird Bloodwing, with the aid of Captain James T. Kirk of the Starship Enterprise and Hamalki physicist K's't'lk. [...] As the threat of Earth looms ever larger, Bloodwing and Enterprise lead an armada toward the Romulan homeworld for a final reckoning that will decide the future of the Rihannsu people.

Och så har man äntligen skaffat sig det svarta fåret inom de olika romansviterna i bok versionerna av Star Trek. De är... unika för att uttrycka det milt. Peter David har en humor utöver det vanliga och som ibland går lite väl till överdrift. Men detta var åtminstone den första romanserien med nya karaktärer och där inga av tv-seriernas huvudperson är med mer än i biroller.

Star Trek: New Frontier Book 1-4

The ancient Thallonian Empire has collapsed, throwing an entire sector of the galaxy into chaos and unrest. Billions of sentient beings are faced with starvation, warfare, and worse. Faced with a tragedy of interstellar proportions, Starfleet assembles a new, handpicked crew to help where it can and report what it finds. 

Captain Mackenzie Calhoun, recommended by Jean-Luc Picard himself, takes command of the U.S.S. Excalibur, which is manned by Starfleet's best and brightest, including some old friends from Star TreK: The Next Generation and some of the most dynamic new characters ever to boldly go where no one has gone before!

Dessa var är de viktigaste, sen har vi också: 

Star Trek Strange New Worlds I (Första antologin på över 20 år med fans som får chansen att bli publicerad och nu så här i efterhand skymtar flera namn förbi som kommit att bli några av de största inom Star Trek-litteraturen).

Star Trek The Next Generation & X-Men - Planet X av Michael Jan Friedman (Ja, en ultimat crossover. Synd att den kom före X-Men filmen, det skulle ha varit hur kul som helst att se Picard och Professor X möta varandra med tanke på att båda spelades av Patrick Stewart).

Star Trek - Ghost Walker av Barbara Hambly (En numrerad roman från TOS).

Star Trek Movie Memories av William Shatner with Chris Kreski (En biografi av the Shat).

Star Trek - Mutiny on the Enterprise av Robert E Vardeman (En numrerad roman från TOS).

Star Trek Deep Space Nine - Warped av K.W. Jeter - (En numrerad roman från DS9).

Star Trek The Next Generation - The Q-Continuum Trilogy: Q-Space, Q-Zone, Q-Strike av Greg Cox (numrerade romaner från TNG).

Ärligt talat är detta faktiskt guldåldern för skönlitterär Star Trek, The Dark Age under Richard Arnold är för länge sen borta och nu har författaren den största frihet den någonsin haft och fortsätter alla tv-serier och filmer i ett annat format, ett format som många av dagens romaner endast passar i eftersom de är så storslagna, så episka eller så karaktärsinriktade, men framförallt så bra att det är svårt att se dem få plats ett 43 minuter långt avsnitt.

Har handlat så mycket mer också i bokformat, men det får räcka med att berätta om Star Trek idag. Har till exempel massa böcker från loppisen i söndags att försöka ta en bild av, men eftersom min jäkla webbkamera inte verkar vilja funka för tillfället får jag se hur det blir med det.

Sen tog jag också ännu fler gratis böcker från Antikvariatsbokhandeln eftersom de så mycket mer än gärna vill bli av med allt. Det vill säga:

Douglas Hill - Keill Randor och planeternas krig

Douglas Hill - Keill Randor och den sexarmade roboten

(Heh, ja definitivt pulp-sf för ungdomar, men eftersom jag samlar på allt som är sf så tackar jag mer än gärna och tar emot gratis böcker. Råkar förresten DU(!) ha några du vill bli av med?)

Och så en riktig, riktigt svensk klassiker (som finns omnämnd i Jerry Määttäs Raketsommar):

Gabriel Linde - Rymdskeppens Gåta

Detta sätt att göra sig av med alla denna sf har dock gjort att har den sjunkit i beundran hos mig nu när de gjort sig av med min favorithylla i någon bokbutik någonsin, mitt underbara paradis finns inte längre! 

Ord som att "världen är stadd i evig förändring" har aldrig varit sannare.

Dagens Citat: "Kokböcker är pornografi! De sitter skönt i soffan eller ligger i sängen och njuter av de underbara bilderna." - (Men herregud! Nu har jag glömt vad hon heter, den där gamla tanten som är miljöpartist och är helt flummig?)

Lärde mig förövrigt ett nytt ord av densamme idag: Kokboksporr.

Dagens Låt: Joyride - Lust Igen

Hitta en helt klockren animation baserad på Battlestar Galactica: We Were Centurions.

"It's an uprising. Centurion-style!"

Allting är ju så sant det han säger också.

"Hey, centurion! I want to you carry this crate around! Hey, centurion, I want you to go and plant this tree!" 

"Can you see Number Six in her high heels fieldstripping carrying a rocket launcher while under heavy fire. 'Oh, I can't do that! I might brake a nail... or something.'"

"I'm back! I'm back! It's all about resurrection baby! I'm back, I'm... Oh frak me!"

Och lite Battlestar Galactica The Office-style.