Makimachine

7. "Har man inget gott att säga om någon, säg ingenting."

8. Att utbilda sig till statistiker gör en både otroligt rik och framtida nobelpristagare... trots att man precis tagit examen.

9. När till och med träningen går bra får man blodad tand att flytta fram debuten.

Senast Lästa Bok:
Joanna Russ - En Gång Skall Vi Alla...

Nova Science Fiction Nr. 7/8

Läser Just nu:
Brian Greene - Det Stoff Varav Kosmos Väves: Rummet, Tiden och Verkligheten (Ja, fortfarande...)
Janet H. Murray - Hamlet on the Holodeck - The Future of Narrative in Cyberspace

Vad har vi lärt oss hittills denna vecka, barn?

1. Internettroll finns i verkliga livet. Idioter som vill provocera fram en reaktion för att söka uppmärksamhet och sen försöka få alla att tycka synd om en, för alla tycker ju såååå synd om en underdog. Sen börjar helt plötsligt en massa folk tycka illa om flera hundra helt oskyldiga människor.

2. "Makt attraherar de lättsinniga."

3. Det finns fortfarande Sanna Hjältar på denna jord. Godhjärtade människor som kämpar på i det tysta, aldrig får de någon uppmärksamhet, aldrig får de något erkännande. Det är snarare så att det skulle vara mer av ondo om de fick det. Sådana människor kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta oberoende om jag vet vem personen i fråga är eller inte. Skål till alla Sanna Hjältar i världen!

4. Att nämna mitt efternamn till tjejer som blir upphetsade av tv-spel får dem att börja gnida sig mot mitt skrev trots att jag försöker se ut som en bister dörrvakt. Jag visste inte att Mäki funkar så bra som raggningsreplik?

5. Att träna på rätt sätt är jobbigare än att träna på fel sätt, men fan så mycket bättre för utveckling och framsteg.

6. Riktiga män dansar.

Dagens Citat: "Nice men marry dancers, real men become dancers!" - Okänd

Dagens Låt: Red Army Choir - Russian Navy Hymn (Hymn to the Red October)

Blir ett nytt inlägg istället för att inkräkta på det glada jag nyss skrev. Så jag kan kalla det för: 

Uppdatering 05.05

Nä, jag hade visst inte hittat tillbaka till mig själv igen lika mycket som jag trodde. Fick någon konstigt sput eller nåt och hamnade på lite avvägar via google på min blogg och fastnade och läste gamla inlägg från två år sen, det vill säga i början av 2007... Och man kan definitivt konstatera att jag inte är samma människa som då... och då menar jag till det sämre.

Visst man förändras som människa, det är ofrånkomligt, men med tanke på hur jag var då och hur jag är nu så gillar jag definitivt inte det nya jag. Någonstans på vägen försvann min barnslighet, min sprallighet, mitt eviga leende, min pålitlighet. Man kan helt enkelt konstatera att jag blivit en sämre människa. Jag har helt enkelt blivit för seriös, och det jag gillade mest hos mig själv tidigare var just att jag tog världen med en klackspark och ett leende.

Om detta är att vara vuxen så vill jag gärna kliva av det tåget så snart som möjligt?

Dessutom har man tappat den nära kontakten med alldeles för många underbara människor som bara glidit bort medan jag gjort...

Ja, vad har jag gjort de senaste två åren nu när jag insett att mitt skrivande har stått i stå under den tiden. Jag menar, jag har knappt rört min pjäs på två år.

TVÅ ÅR!!! Och jag som skulle bli färdig med den så snabbt som möjligt.

Och min diktsamling har jag inte heller knappt rört på två år, det var den där lilla uppdateringen av den i höstas, men det är nästan det enda. Den skulle jag ju publicera under 2008...

Så vad fan har jag gjort med mitt liv de senaste två åren?

Visst har haft nationslivet, men sen då...? Och det är just en av de delarna jag har tappat bort folk i. Tidigare kramade jag ju alltid om alla, och kunde hålla tyst om vad folk sagt till mig och jag var en Lyssnare och alla berättade saker för mig.

Men nu, känns som det var alldeles för länge sedan någon kom till mig med sina problem. Kan knappt komma ihåg när det var senast?

Och när jag var ihop med Karin betedde jag mig också en hel del som en idiot, prata om ex och allt vad fan jag gjorde. Framförallt när alla börjar säga det till mig.

Jag har helt klart gått vilse i helt fel skog och jag vill ut!

Den var den bra veckan det, hur rolig blir nästa vecka?

Och nä, det är inte en sådan där jobbig: "Kan inte sova och tänker för mycket och världen gick just åt helvete natt", utan detta är snarare att jag just har insett en massa idiotiska saker om mig själv.

Bra att inse det nu! När jag snart är klar med studierna...

Vissa saker kanske borde ligga begravda, det vill säga, man ska inte läsa gamla blogginlägg och inse att man har satt helt fel kurs på ett oändligt hav utan någon strand att rädda en.

Det är som att jag helt har slutat lyssna på andra människor.

Ärligt talat?

Inte första gången under det senaste året den tanken slagit mig, men eftersom jag inte haft tid med det eller inte brytt mig har jag slagit bort den varenda gång.

Jag menar, hur mycket har jag egentligen spenderat kvalitetstid med någon av mina kompisar de senaste åren?

Och Tobbe och Mats räknas inte, tobbe är en av mina äldsta vänner och dessutom är han lättillgänglig. Då behöver jag inte göra det jobbiga att lämna korridoren.

Eftersom jag totalt misslyckas med att någonsin ta upp det med människor när jag ser dem så får jag väl skriva det och säga hej... eller nåt... 

Dagens Citat: "When I became a man, I put away childish things, including the fear of childishness and the desire to be very grown up." 
- C.S. Lewis (Ja... som sagt var...)

Dagens Låt: Det finns bara två låtar som funkar för ett blogginlägg som detta:

Dido - Honestly OK

I just want to feel safe in my own skin 
i just want to be happy again 
i just want to feel deep in my own world 

but im so lonely i dont even want to be with myself anymore 

on a different day 
if i was safe in my own skin 
then i wouldn't feel lost and so frightened 
but this is today and im lost in my own skin 

and im so lonely i dont even want to be with myself anymore

and im so lonely i dont even want to be with myself anymore

and im so lonely i dont even want to be with myself anymore

  
i just want to feel safe in my own skin 
i just want to be happy again

Dido - Slide

Even on a day like this when you're crawling on the floor
Reaching for the phone to ring anyone who knows you anymore
It's all right to make mistakes
you're only human
Inside everybody's hiding something

Staring at the same four walls, have you tried to help yourself
The rings around your eyes they don't hide, that you need to get some rest

It's all right to make mistakes
you're only human
Inside everybody's hiding something
Take time to catch your breathe and choose your moment

Don't slide

Don't slide, Don't slide

Don't slide, slide, slide

Even at a time like this when the morning seems so far
Think that pain belongs to you but it's happened to us all

It's all right to make mistakes
you're only human
Inside everybody's hiding something
Take time to catch your breathe and choose your moment

Don't slide

Don't slide, Don't slide

Don't slide, slide, slide

Don't slide

Don't slide, Don't slide

Don't slide, slide, slide

Don't Slide

Don't Slide

Slide, slide

Don't Slide

Och veckan fortsatte i ungefär samma takt sen förra inlägget, sjukt bra vecka helt enkelt.

Tror nämligen att jag har hittat tillbaka till mig själv och hittat glädjen i livet igen, är nog över ett år sen den försvann någonstans. Men som sagt, nu verkar jag ha hittat tillbaka till mig själv, tänk vad några dagar av vila kan göra.

Allt går så sjukt bra just nu, inte bara för mig utan för ÖNN och nationslivet i allmänhet.

Fredag:

Dagen blev sjukt bra.

En hellyckad kväll på Ersboda... igen.

Dansade hela kvällen utan att vila... igen.

Fick en massa kramar och leenden och framförallt blev jag mer uppbjuden än jag brukar bli och då av folk jag aldrig dansat med tidigare, blev till och med huggen innan jag ens hunnit av dansgolvet flera gånger. Nog för att det var total huggsexa om killarna som var där eftersom det var ett väldigt överflöd av tjejer och väldigt fullsatt på dansgolvet, men jag såg faktiskt en del killar som inte blev huggna hela tiden. 

Och mitt dansande tycker jag blir bättre och bättre också, framförallt foxandet vilket är självklart eftersom det är typ ett år sen jag lärt mig norrlandsfoxen och inte den gamla stela och lite tråkigare som dansas i till exempel Kiruna (mest ett exempel eftersom det är enda stället jag varit ut och dansat på förutom Umeå).

Dessutom är det faktiskt roligare att dansa fox än bugg ute, vet inte riktigt varför. Kanske för att det är lite trevligare, dessutom är den lättare att dansa och styra tjejen så det gör inte lika mycket om hon råkar vara total nybörjare. Den går ju liksom väldigt snabbt att lära sig. Mysigare är den också, man får liksom lite mer kramar än i buggen. Kramar frigör ju endorfiner (och nu låtsas jag som att jag vet vad jag pratar om) och man blir liksom gladare av det. Dessutom tar man upp mycket mindre plats och både ger och tar mycket mindre armbågstacklingar.

Men nu tror jag att jag har kommit fram till ett någorlunda intressant svar angående dans versus sex.

Det är när man är singel, iallafall för min del, som dans är roligare än sex. Kan ju ha att göra med att man får en massa kramar utan krav, definitivt mer än vad man får sex så...

När man har en partner är faktiskt sex roligare, det är bara det att dans med ens sexpartner däremot ligger på nästintill samma höga nivå som sexet med samma person. Och dans och sex tillsammans... *svimmar*

Det är sjukt bra helt enkelt.

Lördag:

Även denna dag var sjukt bra.

Vårt lilla After Ski kväll blev mer än lyckad, den blev sjukt bra!

Vi hade cirka 25 anmälda och cirka 19 dök upp (sånt man får ta när det bjuds på gratis mat, då kan man strunta i att komma mycket lättare än om man har betalat för det).

Det är fan mer än vår senaste årsfest! 

Och det var fem stycken nya som aldrig varit på en aktivitet tidigare, och fyra av dem som blivit medlemmar under veckan.

Höll låda och underhöll några av dem hela kvällen. Men tror jag lyckades få dem att trivas jättebra, för de sken nästan av lycka. De såg ut, och jag frågade dem också, som att de hade en mycket, mycket bra kväll. Iallafall två av dem var helt lyriska över NH, det var deras första gång där och en av deras kommentarer var: "När har ni nästa grej?"

Kändes jobbigt att ens tänka på att lämna det sjunkande skeppet när det bara var jag och Jonny som gav mun mot mun metoden under en period där för mer än ett år sen. Nu känns det ännu jobbigare att man ska snart ska lämna det bakom sig när det börjar bli riktigt roligt igen och vi börjar få fart på medlemmar och träffa en massa nya trevliga människor varje gång. Men får helt enkelt göra Jonny sällskap i vårt SK och hjälpa Jimmy med NF:s SK sen när det är dags. Börjar få lite ångest över att det kanske bara är denna termin kvar av min tid på universitetet som vanlig student. Sen blir man förhoppningsvis doktorand och då får man ju betalt istället.

Söndag:

Vår match började sjukt bra, vi spelade ett helt underbart klapp-klapp spel och vårt lugn och vårt passningspel var knappt av denna världen. Men sen visade sig vår nemesis, vår ärkefiende och ständiga spöke: kondisen! och vi förlorade till slut. Men med tanke på hur vi spelar nu mot hur vi spelade när serien började så hade vi nog vunnit två siffrigt. Nästintill exakt samma laguppställning, några till har tillkommit, men det är fanimig inte samma lag som ställer sig där ute på planen. Vi vågar saker, vi testar saker. Vi har minst lika kul, men alla har växt så enormt.

Det har helt enkelt varit en sjukt bra vecka, även om jag vart lite arg där ett tag nu i helg, men det är sånt man får slå bort och tänka på annat istället. Lite missfall i arbetet ska ju inte få förstöra en vecka som på rosa moln, nåja okej kanske inte så överdrivet men ni förstår nog vart jag vill komma.

Men framförallt så har jag även fått tillbaka min kreativitet, min skapade sf-värld har fått sig några ansiktslyftningar i lite småskavanker här och var, men framförallt har jag fått tillbaka det brinnande intresset för min uppsats, som jag inte har rört på 6 månader.

Det är nästan det bästa av alla glada saker jag har att berätta...

'Det har varit sjukt bra!

Och nä, jag har inte lärt mig ett nytt uttryck, det är bara jag som har roligt med min dåliga humor.

Dagens Låt: Jewel - Down So Long (Fortfarande en av de bästa låtar som någonsin gjorts)

Dagens Citat 1: "The truth is that our finest moments are most likely to occur when we are feeling deeply uncomfortable, unhappy, or unfulfilled. For it is only in such moments, propelled by our discomfort, that we are likely to step out of our ruts and start searching for different ways or truer answers."
~ M. Scott Peck 

Efter min vecka så börjar den stämma så jävla mycket, vilket är lite ironiskt med tanke på följande citat:

Dagens Citat 2: Nothing ever becomes real till it is experienced - even a proverb is no proverb to you till your life has illustrated it. 
- John Keats 

Haha, jag är rolig...

Har varit nere i botten senaste veckan och tagit en paus från livet och precis allting, skönt nog har man vänner som kunde sköta alla uppgifter som egentligen var mina. Det blev för mycket av allting, kärleken, farfar, allt ansvar som man har tagit på sig.

Det var snällt!

Men nu helt plötsligt ikväll drabbades jag av värsta lyckoruset, blev helt hög och studsade omkring hela kvällen på NH. Drack bara två öl hela kvällen så jag var inte full, vilket vissa verkade tro. Mådde så jävla bra att jag till och med försökte sprida glädjen vidare till några av mina vänner som antagligen försökte sova... 

Kan ha haft något att göra med att jag fick känna mig riktigt snygg för en av de ytterst få gångerna på´NH, det var nästan i klass med min klassiska danslycka, men bara nästan. Fick en hel del uppskattning av människor jag aldrig träffat. Jag studsade omkring med ett leende på läpparna på NH, vilket jag inte är känd för att göra. När jag dansar koncentrerar jag mig alltid så mycket att det inte ser ut som att jag har roligt, även om jag njuter väldigt mycket. Fick höra det väääldigt mycket av Mikaela i Tisdags, hon klagade på att jag inte log det minsta när vi dansade.

Och så har Maria hittade en ny danspartner, den kvinnan är rolig. *skakar på huvudet* Men inte fan får man möta dem på tävlingarna eftersom de ska vara med i Senior och inte Vuxen. 

För övrigt ska alla de som läser denna blogg på Gammlia den 18:e April och kolla på Björkstá Buggen och heja på lilla mig.

Men för att återvända till början igen, var på sånt bra humör att jag till och med stannade upp vid Mitt Träd och kramade om den en liten stund, tyvärr inget stannande där ett tag och filosofera fram universums sanningar denna gång, men det kommer fler sådana gånger...

Och nu sitter man och lyssnar på The Sounds, som numera är mitt lyckorus-soundtrack efter den där perfekta danskvällen förra terminen.

Jag behövde kanske bara komma igång med dansandet igen?

Nu lär man väl sitta här framför datorn och studsade hela natten och morgon för den delen...

Dagens Låt: The Sounds - "Seven Days A Week"

Dagens Citat: "Missförstå mig inte nu, men du måste komma närmare och vara hårdare." - Mikaela till mig under dansträningen.

Som vanligt... Jag hade en massa intressant jag tänkt skriva på min blogg, en massa jätteroliga upptäckter att berätta... Som till exempel de två nya i korridoren som några av oss satt och pratade med halva kvällen och jag satt och kollade United 93 med, en kille från längre norrut i Sverige än mig och en tjej från Litauen...

Men nu så här efter filmen, och inte på grund av den men väl inspirerad av den, finns det bara en enda mening som passar in på mig just nu, tycker själv det var väldigt bra formulerat också. En sorts poesi över den.

Hursomhelst: "Jag känner mig som ett kapat flygplan, marken närmar sig alldeles för fort..."

Och varför har alla gått och sovit när larmklockorna ringer i ens huvud och man behöver prata med ett flertal?

Det här blir en rolig natt... igen...

Detta är en hyllning till en viss person i mitt liv.  Finner alltid att en dikt bättre förklarar än bara vanliga ord. Denne person vet vem den är, ni resten får fortsätta vara nyfikna av er...

Det fanns dagar i våra liv då vi möttes,

det fanns dagar av saknad, 

det fanns dagar av ilska,

dagar av kärlek och närhet, 

men alla goda dagar måste ta slut.

Visst hade vi kul,

riktigt, riktigt kul.

Men ibland är saker inte menade,

ibland leder ödet oss in på vägar

som tar oss ifrån varandra.

Men den plats du tog i mitt hjärta

är din,

så länge du vill ha den.

Inte samma som tidigare, 

men visst,

visst finns du där som en del av mitt liv?

Är man bitter,

kan man säga att det är bättre att aldrig älska,

än att älska och förlora.

Men nog fan älskar man så länge man får älska,

ibland,

ibland blir inte saker och ting som man tänkt sig bara.

Vi må haft våra duster, 

men har man väl smugit in sig i mitt hjärta tar man sig aldrig därifrån.

Du må driva mig galen ibland,

men va fan,

det gör livet mer spännande med dig i närheten.

Dagens Citat: “Don't brood. Get on with living and loving. You don't have forever.”

Ah, en av mina favoritlåtar alla kategorier, framförallt när technot sätter igång. Soundtracket i sig till filmen är väl inte dålig, även om jag hört bättre, men denna aria... Jag ryser varje gång jag hör den.

Det finns människor med övermänskliga sångröster helt klart.

Sen finns det också denna för att visat att det inte är ett trick mer eller mindre där en privatperson sjunger technodelen, även hon en sjukt bra sångröst.  Tycker nästan hennes version är bättre än filmversion.

Det går inte att använda något annat ord än magiskt.