Att bli vuxen
En recension av årets Kiruna-festival kommer det också, men nu så här på kvällskvisten vill jag bara kommentera att känns både vuxet och härligt att gå på Konsum direkt från jobbet med arbetskläderna fortfarande på sig. Det får en att känna sig stolt och rak i ryggen... Usch vad händer med mig?
Fy fan, jag tror jag börjar bli vuxen. Vart tog min konstnärs-själ vägen?
Kom också på att smörgåsrån med ost är helt underbart, fattar inte varför jag inte har ätit det sen jag flyttade ner till Umeå för 6(!) år sen.
Så nu ska jag bara sitta ner och njuta med varm nylagade nyponsoppa och smörgåsrån med ost och börja läsa på Star Trek: New Frontier innan jag ska gå och sova alldeles strax.
Förövrigt är det faktiskt rätt skönt att jobba tidigt på morgonen, så att man sedan har resten av dagen ledigt istället för att gå med ångest och vänta hela dagen på att få gå till jobbet.
Fan också! Var tog min nattmänniska vägen? Aja, det är nog bara sommaren som detta virus sitter i hoppas jag. Jag menar denna sommar är det som att någonting har saknat i mitt liv, och då pratar vi inte om saknaden efter någon jag älskade vid de tillfällen, som jag har haft de två senaste somrarna utan att jag inte stiger upp kl. 05.00 varje morgon (förutom söndagar) och ger mig ut med morgonsolen med cykeln för att dela ut morgontidningarna. Det tog någon vecka sen jag kom hem, men så en dag slog det mig helt plötsligt. Känns lite tråkigt faktiskt, men förra året var något så när tärande för min del att ha två jobb samtidigt, umgicks knappt med människor då. Gjorde inte så mycket annat än jobba, äta och sova.
Tror det är det där med flytt till en lägenhet, det är som om något har fallit på plats inom mig och jag helt plötsligt har påbörjat en helt ny del av mitt liv för korridorsrummet var ju ändå faktiskt inte mer än en väntplats på något "riktigt", om man säger så.
Åtminstone är det så det känns nu när man ändå tittar tillbaka på 5.5 härliga år i korridoren, jag har ju gjort mina privata saker där, men det har ändå varit som att själen att bo där har saknats, som att det till exempel knappt sitter någonting på väggar och dessutom var det flera år sen den blev alldeles för trångbodd med tanke på alla mina böcker.
På något sätt är det som att det är nu mitt liv börjar på riktigt, inte visste jag att kunde kännas så här att flytta till något riktigt, riktigt eget?
Dagens Citat: "A writer is someone for whom writing is more difficult than it is for other people." -Thomas Mann
Fy fan, jag tror jag börjar bli vuxen. Vart tog min konstnärs-själ vägen?
Kom också på att smörgåsrån med ost är helt underbart, fattar inte varför jag inte har ätit det sen jag flyttade ner till Umeå för 6(!) år sen.
Så nu ska jag bara sitta ner och njuta med varm nylagade nyponsoppa och smörgåsrån med ost och börja läsa på Star Trek: New Frontier innan jag ska gå och sova alldeles strax.
Förövrigt är det faktiskt rätt skönt att jobba tidigt på morgonen, så att man sedan har resten av dagen ledigt istället för att gå med ångest och vänta hela dagen på att få gå till jobbet.
Fan också! Var tog min nattmänniska vägen? Aja, det är nog bara sommaren som detta virus sitter i hoppas jag. Jag menar denna sommar är det som att någonting har saknat i mitt liv, och då pratar vi inte om saknaden efter någon jag älskade vid de tillfällen, som jag har haft de två senaste somrarna utan att jag inte stiger upp kl. 05.00 varje morgon (förutom söndagar) och ger mig ut med morgonsolen med cykeln för att dela ut morgontidningarna. Det tog någon vecka sen jag kom hem, men så en dag slog det mig helt plötsligt. Känns lite tråkigt faktiskt, men förra året var något så när tärande för min del att ha två jobb samtidigt, umgicks knappt med människor då. Gjorde inte så mycket annat än jobba, äta och sova.
Tror det är det där med flytt till en lägenhet, det är som om något har fallit på plats inom mig och jag helt plötsligt har påbörjat en helt ny del av mitt liv för korridorsrummet var ju ändå faktiskt inte mer än en väntplats på något "riktigt", om man säger så.
Åtminstone är det så det känns nu när man ändå tittar tillbaka på 5.5 härliga år i korridoren, jag har ju gjort mina privata saker där, men det har ändå varit som att själen att bo där har saknats, som att det till exempel knappt sitter någonting på väggar och dessutom var det flera år sen den blev alldeles för trångbodd med tanke på alla mina böcker.
På något sätt är det som att det är nu mitt liv börjar på riktigt, inte visste jag att kunde kännas så här att flytta till något riktigt, riktigt eget?
Dagens Citat: "A writer is someone for whom writing is more difficult than it is for other people." -Thomas Mann
Dagens Låt: Vangelis - Heaven and Hell (part I)
Senaste Lästa Bok: Ursula K. Le Guin - The Left Hand of Darkness
Vem är snyggast och bäst?
Vad är väl en dans i Kiruna... Tråkig och alldeles långtråkig och... alldeles... alldeles underbar!
Nä, är inte danskär igen. Men jag kan skriva det jag skrev i sms till några väl valda personer mitt i natten.
"Fan vad det är kul att dansa till Martinez! De träffar inte på någon i min klass särskilt ofta."
Gillar förövrigt komplimangen jag fick, fick en massa över att jag var så bra på att dansa, men den bästa var från sångerskan i Martinez lillasyster: "Fan vad du är bra på att dansa!"
Missförstå mig rätt, det finns en antal bra dansare även i Kiruna. Kanske är fördomsfull men jag tror att det finns fler och yngre nere i Umeå, men framförallt är alkoholhalten lägre där nere.
Känns ju inte kul, men man blir lätt fördomsfull mot Kiruna nu när man har flyttat därifrån till en storstad från ett litet samhälle där alla känner alla. Det är lite grann som Äpplet nuförtiden, det finns ett antal som är där för att ragga, på Ersboda är det nästan den värsta synden.
De är väl ovana att dansa med någon så ung och snygg som jag...
Näääädå, jag drygar mig inte det minsta.
Lite småroligt när folk tittar på en upp och ner och tackar nej sedan när man bjuder upp dem, nog för att jag är typ 20 år yngre, men jag hade inte tänkt ragga på dem som jag tror säkert flera får för sig. Tror själv att jag har bra koll på vilka som tackar nej för att de inte vill dansa och de som tackar nej för att jag är för ung.
Dansstilen häruppe är lite annorlunda, tycker själv den är lite stelare. Nu pratar vi fox alltså, men det är väl kanske bara jag som är ovan antar jag.
Definitivt inget Dirty Fox här inte och Gnuss ska vi nog inte ens tala om, då hade nog flera stycken flytt i tron att jag raggar lite väl hårt, men men... Så är det med kulturkrockar. Vågade inte ens försöka mig på Dirty Fox, dansar hellre gammal vanliga klassisk fox än att skrämma iväg människor.
Det där är också rätt intressant, desto fullare människor blir på dansgolvet häruppe desto närgångnare vågar de bli och håller ett riktigt hårt och nära grepp. Närmare är bra, det är både mysigare och lättare att föra, men när det blir lite hårt så man får svårt att andas, då blir det lite småjobbigt.
Men det är förövrigt alltid kul att bli uppjagad av gamla dansbekanta från låååångt tillbaka flera gånger på en kväll, de är väl som sagt inte bortskämda med någon som mig.
I Kiruna får jag känna mig lite grann som kung på dansgolvet och stila, i Umeå not so much...
Det finns ett antal bra dansare i Kiruna, dansade med flera av dem och såg några stycken snurra runt på dansgolvet också, men danskulturen häruppe är inte riktigt lika utspridd och det finns några, antar jag, ytterst, ytterst få danspilgrimer som vallfärdar land och rike runt till sina favoritband.
Hmm, vilket roligt, drygigt och narcissistiskt detta inlägg blev då.
Ni får gärna banka in lite vett och ödmjukhet i mitt huvud igen, det är det ni är till för...
Tyvärr blev det dock inget Jannok för min del, så det blir när man glömmer nyckeln i sängen på jobbet och måste tillbaka dit för att hämta den innan man kan ge sig av till stan för att visa vem som är snyggast och bäst på dansgolvet...
Nä, är inte danskär igen. Men jag kan skriva det jag skrev i sms till några väl valda personer mitt i natten.
"Fan vad det är kul att dansa till Martinez! De träffar inte på någon i min klass särskilt ofta."
Gillar förövrigt komplimangen jag fick, fick en massa över att jag var så bra på att dansa, men den bästa var från sångerskan i Martinez lillasyster: "Fan vad du är bra på att dansa!"
Missförstå mig rätt, det finns en antal bra dansare även i Kiruna. Kanske är fördomsfull men jag tror att det finns fler och yngre nere i Umeå, men framförallt är alkoholhalten lägre där nere.
Känns ju inte kul, men man blir lätt fördomsfull mot Kiruna nu när man har flyttat därifrån till en storstad från ett litet samhälle där alla känner alla. Det är lite grann som Äpplet nuförtiden, det finns ett antal som är där för att ragga, på Ersboda är det nästan den värsta synden.
De är väl ovana att dansa med någon så ung och snygg som jag...
Näääädå, jag drygar mig inte det minsta.
Lite småroligt när folk tittar på en upp och ner och tackar nej sedan när man bjuder upp dem, nog för att jag är typ 20 år yngre, men jag hade inte tänkt ragga på dem som jag tror säkert flera får för sig. Tror själv att jag har bra koll på vilka som tackar nej för att de inte vill dansa och de som tackar nej för att jag är för ung.
Dansstilen häruppe är lite annorlunda, tycker själv den är lite stelare. Nu pratar vi fox alltså, men det är väl kanske bara jag som är ovan antar jag.
Definitivt inget Dirty Fox här inte och Gnuss ska vi nog inte ens tala om, då hade nog flera stycken flytt i tron att jag raggar lite väl hårt, men men... Så är det med kulturkrockar. Vågade inte ens försöka mig på Dirty Fox, dansar hellre gammal vanliga klassisk fox än att skrämma iväg människor.
Det där är också rätt intressant, desto fullare människor blir på dansgolvet häruppe desto närgångnare vågar de bli och håller ett riktigt hårt och nära grepp. Närmare är bra, det är både mysigare och lättare att föra, men när det blir lite hårt så man får svårt att andas, då blir det lite småjobbigt.
Men det är förövrigt alltid kul att bli uppjagad av gamla dansbekanta från låååångt tillbaka flera gånger på en kväll, de är väl som sagt inte bortskämda med någon som mig.
I Kiruna får jag känna mig lite grann som kung på dansgolvet och stila, i Umeå not so much...
Det finns ett antal bra dansare i Kiruna, dansade med flera av dem och såg några stycken snurra runt på dansgolvet också, men danskulturen häruppe är inte riktigt lika utspridd och det finns några, antar jag, ytterst, ytterst få danspilgrimer som vallfärdar land och rike runt till sina favoritband.
Hmm, vilket roligt, drygigt och narcissistiskt detta inlägg blev då.
Ni får gärna banka in lite vett och ödmjukhet i mitt huvud igen, det är det ni är till för...
Tyvärr blev det dock inget Jannok för min del, så det blir när man glömmer nyckeln i sängen på jobbet och måste tillbaka dit för att hämta den innan man kan ge sig av till stan för att visa vem som är snyggast och bäst på dansgolvet...
Sofia Jannok och Kiruna-festivalen
Först lite reklam för Kiruna på National Geographic Channel:
Sen... Imorgon börjar årets händelse (och enda?) i Kiruna, Kirunafestivalen!
Därför kommer här lite Sofia Jannok som spelar imorgon kl.19.30, underbar musikvideo med underbara bilder av världen när den är som allra vackrast...
Detta blir mitt ungefärliga schema för festivalen.
Här är hela programmet för festivalen.
Torsdag:
12- 15.30 Vandra runt på stan och tivolit och bara njuta av allting.
16-20 Jobba OKQ8.
20-> Det jag hinner se av Sofia Jannok
21-22 Coldspell
22-> Dans till Martinez (Yay, jag som inte trodde att jag skulle få dansa något alls i sommar nu när Folkets Park Malmia har blivit lekland istället...)
Fredag:
12-17 Vandra runt med Malin på stan och titta på tivoli, köpa lotter, vinna nallar och åka karusell.
14-15 Mora Träsk (Inte fan missar man dom inte!)
21-> & 23-> Dans till Arvingarna (Yay, ännu en dag av dans!)
24 -> Thåström
Lördag:
11-20 Jobbar OK (Dessutom öppning med Anita 06.55 på Söndag morgon, så jag vet inte om jag orkar gå på festivalen då... Får se hur jag känner mig...)
Men om jag går så blir det troligen detta:
21-> & 23-> Dans till Shanes (Yay! Tre dagar i sträck av dans!)
22-> Turbonegro
23-> Timbuktu & Damn!
24-> Ulf Lundell
Som avslutning, en av Sofia Jannoks allra vackraste låtar:
Sofia Jannok - Liekkas
Liekkas / Warm
Nástegokčasa vuolde
mon ráhkadan luottaid
Guovssahasa sánit
libardit dáivahis
Jaskatvuođa hálddus
mu vuoigŋamat dávistit
Juoga savkala munnje
ahte leat boahtime
Doala mu gieđa
Njávkka mu niera
savkal čáppa sániid
jeđđe litnasit
Leage nu liekkas vai mon in galbmo
Juoiggas vel munnje...
Beneath a starlit sky
I make traces
As signs of the northern light
dance above
In the care of silence
my breathing echoes
Something whispers to me
that you are on your way
Hold my hand
Stroke my cheek
Whisper beautiful words
Comfort me tenderly
Please, be warm so I won't freeze
Give me also a yoik...
Vetsagas Essätävling & Lars Granlöf
1. Fyra essäer klara och inskickade till Vetsaga, nu kan jag inte göra annat än hålla tummarna. Hade tänkt att jag skulle hinna omarbeta mina B- och C-uppsatser också till essäformat, men med tanke på att ingen av dem fanns i digitalform blev det berget för mycket begärt. Cirka 60 sidor sammanlagt att lägga in.
Men fyra essäer, får räkna det som godkänt iallafall.
2. Det går bara bättre och bättre för min terminskull från Skapande Svenskan, denna gång är det Lars Granlöfs tur.
Han har gett ut en bok, och hittills fått en god recension i Piteåtidningen, hållit tal på antinazistiskdemonstration inför 800 personer, uppträtt på Poesifestivalen i Nässjö.
Dagens Citat: "Han är min bror, då får jag klaga." - Ah min älskade systeryster när jag är förvirrad första dagen på jobbet för sommaren.
Dagens Låt: Björn Afzelius & Mikael Wiehe - Valet
Passar bra nu så här strax efter EU-valet då rasismen vann en stor seger.
Läser Just Nu: Ursula K. Le Guin - The Left Hand of Darkness
Ursula K. Le Guin och Joanna Russ, två av de största feministiska författarna vi har inom SF, kön och genus är viktiga frågor.
Men fyra essäer, får räkna det som godkänt iallafall.
2. Det går bara bättre och bättre för min terminskull från Skapande Svenskan, denna gång är det Lars Granlöfs tur.
Han har gett ut en bok, och hittills fått en god recension i Piteåtidningen, hållit tal på antinazistiskdemonstration inför 800 personer, uppträtt på Poesifestivalen i Nässjö.
Dagens Citat: "Han är min bror, då får jag klaga." - Ah min älskade systeryster när jag är förvirrad första dagen på jobbet för sommaren.
Dagens Låt: Björn Afzelius & Mikael Wiehe - Valet
Passar bra nu så här strax efter EU-valet då rasismen vann en stor seger.
Läser Just Nu: Ursula K. Le Guin - The Left Hand of Darkness
Ursula K. Le Guin och Joanna Russ, två av de största feministiska författarna vi har inom SF, kön och genus är viktiga frågor.
Hur du överlever en konversation med mig
För er som inte har en aning vad jag pratar om när jag börjar babbla på om SF, här har ni den perfekta listan för er att inte känna er utanför:
Den om Frank Herbert fick mig att skratta rakt, med tanke på att det är David Lynch som gjort filmen och mer behöver inte sägas i den frågan.
************************
Rule #1: Change the Subject
When engaging in the secret art of literary bullshittery, the goal is to change to subjects as quickly as possible to something you actually do know a lot about. It’s not necessary to appear to be an authority on everything in a sustained dialogue. If you’re talking to someone who wrote a doctoral thesis on the use of Platonic philosophy in Ubik, but you’ve never read it, don’t start jabbering on about the Theory of Forms. Your chicanery will be exposed like a senator in a public restroom. Mention instead that you once saw an image of Philip K. Dick on a tortilla.
Rule #2: Be a Psychologist
While waiting for the opportune moment to steer the topic toward something you know about, pretend the person you’re talking to is your patient and you are an analyst. Say “Hmm” and “Really?” a lot, and “Why do you say that?” and “How does that make you feel?” This is called active listening but could just as well be called, getting ready to hijack the conversation. When a salient point comes along, pounce on it. “I see what you’re saying, and that’s exactly why I always wanted to be a cyborg.” Presto, the conversation is yours.
Rule #3: Don’t Be Negative
Some folks get the notion that ignorance is best camouflaged by aggressive displays of being a dick. They think the best thing to do is to gesticulate madly, yelling, “Watership Down? I wouldn’t wipe my sphincter with Watership Down!” This is the literary equivalent of a cornered lizard unfurling its neck frill and hissing. It doesn’t mean the lizard has read the book.
Rule #4: Carry a Picture of a Kitten in Your Wallet
You’re at a room party at a convention and find yourself in a totally indefensible position, surrounded by unyielding fantasy experts perseverating on Anne McCaffrey. They all want to know what you think of Rengades of Pern. You begin to sweat. Should you jump off the hotel balcony or punch one in the face and jet down the hall? Then you remember the picture of the kitten in your wallet. It’s a tabby covered in spaghetti. You whip it out and they all go “aww.” Every one of them has at least four cats at home. It’s going to be OK.
Rule #5: Remember Titus Alone
Sometimes your only recourse is to out-lit-nerd your opponent, to bring up something they haven’t read. For this, there’s no better ammunition than the third book of the Gormenghast series. Why? Because no one has ever read it. Not even Mervyn Peake himself. He wrote it while drunk in the late 1950s and couldn’t remember a word. His editor supposedly cut big parts of it, but the truth is he just didn’t read it. They printed it anyway since there was a paper surplus that year. The person who wrote the wikipedia page is guessing. (I’m sure someone in the comments section of this post will claim they’ve read it. It’s all right. I won’t contradict you. Your secret is safe with me.)
These five rules will cover up your ignorance in most cases. A little additional help is required to bullshit yourself out of a conversation about a few particular authors, though, so I’m offering more specific information. Feel free to add your own suggestions.
Sir Terry Douglas Pratchett Adams: Rumored to be two people, Sir Terry D.P. Adams is a British humorist famous for Hitchhikers Guide to Discworld and posthumously granted knighthood for his ongoing work with endangered monkeys. Influenced by P.G.K. Wodechesterhouserton, he is a confirmed atheist who might believe in God.
Isaac Asimov: If you stack all the books Asimov wrote end-to-end, bring a parachute. The best thing about such a prolific author is you can just make up a book. People mostly talk about the Foundation series, but you can invent your own. Call it The Subatomic Monster. No, wait, that’s a real title.
Octavia E. Butler: Conversations about Butler generally revolve around vague references to race and gender issues. The vagueness, here, is a clear indicator that they haven’t read her either, so you’re safe. If you come across a serious, specific and detailed discussion of Butler, which may or may not include race and gender, just nod a lot and wait it out. If you don’t know anything about race or gender, you’re probably a sentient Dixie cup and whom you have or haven’t read is the least of your concerns. Your kitten photo will be of little use.
Neil Gaiman: Make up a humorous anecdote about the time you met him. This method is readily accepted because everyone knows someone who claims to have met him. Talk about how nice he is and how he’s fascinated by whatever it is you actually want to talk about. “There I was, in the hotel bar of the Atlanta Sheraton, practicing my Tuvan throat singing, when along comes this British guy and he busts out a perfect Dumchuktaar. It was Neil Gaiman. Turns out he’s half Mongolian. Nice guy!” This also works for Tim Powers.
Frank Herbert: My brother would be repulsed to learn that I’ve never read Dune. I’ve gotten around this gap in my reading by watching the movie and proclaiming that it was nothing at all like the book. No one has ever questioned this statement.
Ursula Le Guin: She’s won more awards than you’ve had hot mistakes. She’s most famous for A Wizard of Earthsea, which I may have read. She also writes poetry. Memorize this one and recite it to anyone who doubts you’re a big fan. Crows are the color of anarchy / and close up they’re a little scary. / An eye as bright as anything. / Having a pet crow would be / like having Voltaire on a string.
H. P. Lovecraft: The basic idea is that what you don’t understand will drive you insane and/or devour you or mate with you and it’s probably wet and gibbering and full of tentacles and this is also what he thought of Black people and Jews.
Neal Stephenson: If Stephenson comes up in conversation, ask the people around you if Stephenson is cyberpunk or post-cyberpunk. Let them battle it out while you eat corn chips. Also, sometimes Stephenson has this really amazing beard. It’s like a wizard beard. It’s the kind of beard you could defeat Flash Gordon with, or yell “Alakazam!” in all seriousness. Sometimes he trims it, which is disappointing.
J. R. R. Tolkien: You saw the movies, right? All you need to know is there’s no dwarf tossing in the book and no Tom Bombadil in the movies. Tom Bombadil is a sort of immortal hippy. For extra credit, mention that the loneliness of the Ents makes you sad.
Den om Frank Herbert fick mig att skratta rakt, med tanke på att det är David Lynch som gjort filmen och mer behöver inte sägas i den frågan.
************************
Rule #1: Change the Subject
When engaging in the secret art of literary bullshittery, the goal is to change to subjects as quickly as possible to something you actually do know a lot about. It’s not necessary to appear to be an authority on everything in a sustained dialogue. If you’re talking to someone who wrote a doctoral thesis on the use of Platonic philosophy in Ubik, but you’ve never read it, don’t start jabbering on about the Theory of Forms. Your chicanery will be exposed like a senator in a public restroom. Mention instead that you once saw an image of Philip K. Dick on a tortilla.
Rule #2: Be a Psychologist
While waiting for the opportune moment to steer the topic toward something you know about, pretend the person you’re talking to is your patient and you are an analyst. Say “Hmm” and “Really?” a lot, and “Why do you say that?” and “How does that make you feel?” This is called active listening but could just as well be called, getting ready to hijack the conversation. When a salient point comes along, pounce on it. “I see what you’re saying, and that’s exactly why I always wanted to be a cyborg.” Presto, the conversation is yours.
Rule #3: Don’t Be Negative
Some folks get the notion that ignorance is best camouflaged by aggressive displays of being a dick. They think the best thing to do is to gesticulate madly, yelling, “Watership Down? I wouldn’t wipe my sphincter with Watership Down!” This is the literary equivalent of a cornered lizard unfurling its neck frill and hissing. It doesn’t mean the lizard has read the book.
Rule #4: Carry a Picture of a Kitten in Your Wallet
You’re at a room party at a convention and find yourself in a totally indefensible position, surrounded by unyielding fantasy experts perseverating on Anne McCaffrey. They all want to know what you think of Rengades of Pern. You begin to sweat. Should you jump off the hotel balcony or punch one in the face and jet down the hall? Then you remember the picture of the kitten in your wallet. It’s a tabby covered in spaghetti. You whip it out and they all go “aww.” Every one of them has at least four cats at home. It’s going to be OK.
Rule #5: Remember Titus Alone
Sometimes your only recourse is to out-lit-nerd your opponent, to bring up something they haven’t read. For this, there’s no better ammunition than the third book of the Gormenghast series. Why? Because no one has ever read it. Not even Mervyn Peake himself. He wrote it while drunk in the late 1950s and couldn’t remember a word. His editor supposedly cut big parts of it, but the truth is he just didn’t read it. They printed it anyway since there was a paper surplus that year. The person who wrote the wikipedia page is guessing. (I’m sure someone in the comments section of this post will claim they’ve read it. It’s all right. I won’t contradict you. Your secret is safe with me.)
These five rules will cover up your ignorance in most cases. A little additional help is required to bullshit yourself out of a conversation about a few particular authors, though, so I’m offering more specific information. Feel free to add your own suggestions.
Sir Terry Douglas Pratchett Adams: Rumored to be two people, Sir Terry D.P. Adams is a British humorist famous for Hitchhikers Guide to Discworld and posthumously granted knighthood for his ongoing work with endangered monkeys. Influenced by P.G.K. Wodechesterhouserton, he is a confirmed atheist who might believe in God.
Isaac Asimov: If you stack all the books Asimov wrote end-to-end, bring a parachute. The best thing about such a prolific author is you can just make up a book. People mostly talk about the Foundation series, but you can invent your own. Call it The Subatomic Monster. No, wait, that’s a real title.
Octavia E. Butler: Conversations about Butler generally revolve around vague references to race and gender issues. The vagueness, here, is a clear indicator that they haven’t read her either, so you’re safe. If you come across a serious, specific and detailed discussion of Butler, which may or may not include race and gender, just nod a lot and wait it out. If you don’t know anything about race or gender, you’re probably a sentient Dixie cup and whom you have or haven’t read is the least of your concerns. Your kitten photo will be of little use.
Neil Gaiman: Make up a humorous anecdote about the time you met him. This method is readily accepted because everyone knows someone who claims to have met him. Talk about how nice he is and how he’s fascinated by whatever it is you actually want to talk about. “There I was, in the hotel bar of the Atlanta Sheraton, practicing my Tuvan throat singing, when along comes this British guy and he busts out a perfect Dumchuktaar. It was Neil Gaiman. Turns out he’s half Mongolian. Nice guy!” This also works for Tim Powers.
Frank Herbert: My brother would be repulsed to learn that I’ve never read Dune. I’ve gotten around this gap in my reading by watching the movie and proclaiming that it was nothing at all like the book. No one has ever questioned this statement.
Ursula Le Guin: She’s won more awards than you’ve had hot mistakes. She’s most famous for A Wizard of Earthsea, which I may have read. She also writes poetry. Memorize this one and recite it to anyone who doubts you’re a big fan. Crows are the color of anarchy / and close up they’re a little scary. / An eye as bright as anything. / Having a pet crow would be / like having Voltaire on a string.
H. P. Lovecraft: The basic idea is that what you don’t understand will drive you insane and/or devour you or mate with you and it’s probably wet and gibbering and full of tentacles and this is also what he thought of Black people and Jews.
Neal Stephenson: If Stephenson comes up in conversation, ask the people around you if Stephenson is cyberpunk or post-cyberpunk. Let them battle it out while you eat corn chips. Also, sometimes Stephenson has this really amazing beard. It’s like a wizard beard. It’s the kind of beard you could defeat Flash Gordon with, or yell “Alakazam!” in all seriousness. Sometimes he trims it, which is disappointing.
J. R. R. Tolkien: You saw the movies, right? All you need to know is there’s no dwarf tossing in the book and no Tom Bombadil in the movies. Tom Bombadil is a sort of immortal hippy. For extra credit, mention that the loneliness of the Ents makes you sad.
Mitranias Novelltävling, 1 novell inskickad.
Sådär, nu har man skickat in samma gamla vanliga novell, nämligen Dödsynderna, denna gång till Mitranias Novelltävling. Trodde jag var ute i sista sekunden eftersom den skulle vara inne senaste 7:e Juni, och så skickar man in den och får ett tack som svar direkt där det står att 20:e Juni är sista datum.
Då kanske jag hinner bli klar med en till också!
Men inatt är det pluggande som fan som gäller så att jag inte har lika mycket att ta med mig upp till Kiruna i sommar. Bussen går 12.15!
Nu gäller det bara att bli klar med essäerna för Vetsagas tävling också.
Då kanske jag hinner bli klar med en till också!
Men inatt är det pluggande som fan som gäller så att jag inte har lika mycket att ta med mig upp till Kiruna i sommar. Bussen går 12.15!
Nu gäller det bara att bli klar med essäerna för Vetsagas tävling också.
Diablo Swing Orchestra - Balrog Boogie
Åh, upptäckte alldeles just precis ett nytt band och faktiskt en helt ny musikgenre, nämligen Female Fronted Swing Metal med lite Goth Metal på ett hörn också.
Sjukt intressant!
Jag presenterar: Diablo Swing Orchestra - Balrog Boogie
Egen lägenhet.
Nu har jag gjort ett av mitt livs största val hittills, jag tackade precis ja till lägenheten på Geografigränd. Det var alldeles för mycket kärlek för att tacka nej.
Blir intressant att bo i min första riktiga egna bostad någonsin.
"Time to start packing!"
Och har även haft mitt hårdaste pluggande någonsin tror jag, 7h igår och 8h idag inför den muntlig tentan på fredag.
Kiruna
Jag kan börja med att konstatera att jag är bra för dataspelsförsäljningen, efter att ha spridit Plants Vs. Zombie-trailerna till massorna så gick Mikaela och införskaffade det och klarade ut det på en vecka.
Hennes betyg: "Grymt!"
Nu säger vissa personer precis i mina kommentarer att det har hänt en massa jag kan skriva om, vilket jag förvisso skulle kunna göra. Men det brukar vara därför det också går dåligt att blogga, har för mycket annat att göra. Just nu håller jag till exempel på att försöka bli klar med min utbildning denna vecka, det går väl som det går det.
Har också införskaffat Steam, så nu har man blivit en achievementshora jag med, man köper till och med billiga spel ibland nästan bara för achievementsens skull.
Och var även och kollade på en lägenhet på Geografigränd i lördags, direkt när jag klev in kände jag en känsla av ögonblicklig kärlek, det fanns väl lite smågrejer att klaga på, men i det stora hela var den en helt underbar tvåa som jag nog allra mest troligast kommer att tacka ja till.
Och brännbollsyra har man också haft, kolla in facebook eller läs karins blogg för mer info eller en massa bilder.
KM på UDI, Jack & Jill-tävling för första gången för min del sen 2000 (tror jag att det var om jag inte missminner mig), vilket inte gick särdeles bra för någon av oss två.
Och första gången på Gräsmyr och logdans för min del på två års tid. Om man sätter det hela i perspektiv, senaste gången jag var på logdans var när jag och Maria blev ihop, vilket var ett tag sen.
Men nu till dagens ämne, nämligen Kiruna.
Som infödd Kiruna-bo har jag aldrig riktigt förstått fascinationen för "världens vackraste stad, som man dock inte kan bo i." (citat av mig själv).
Jag menar man sitter och har en trevlig diskussion med någon, och så råkar man nämna att man är från Kiruna och helt plötsligt vänder sig fem personer mot en och överöser en med frågor. Visst, jag älskar att stå i centrum så jag klagar inte, men jag förstår inte riktigt fascinationen.
Sen sitter man där i säkert en halvtimma och håller utläggning efter utläggning om Kiruna och endast Kiruna.
Och det är ju inte heller bara en gång det händer, så fort man hamnar i en ny grupp av människor slutar det alltid med det, och första frågan självklart alltid: "Hur går flytten med stan?"
Visst, detta är en tanke som slår mig ibland kring just fascinationen med denna stad i norr, som verkar vara det mest exotiska på denna jord, till och med bland svenskar.
Men så plötsligt satt man idag på sista föreläsningen inför tentan på Svensk Idéhistoria och Björn Olsson pratar om det svenska folkhemmet och kommer in på Vildstrejken ´69 och jag citerar från minnet:
"Det är egentligen rätt typiskt att strejken bröt ut i Kiruna. De har länge allmänt setts som konstiga", efter denna kommentar skrattar jag rakt ut, kunde liksom inte låta bli, "Korpela-rörelsen där de satt och väntade på att silverarken skulle komma och hämta dem, de mest radikala, längst kommunister, de sista att överge Sovjet", ungefär här gör han ett långt utlägg kring "Kirunasvenskarna", "Man frågade sig: 'Vad sysslar de egentligen med där uppe?'"
Ja, vad kan jag säga. Det är numera iallafall officiellt att vi är ett speciellt släkte hemmavid. Skrattade hela vägen hem från föreläsningen, det lät bara så annorlunda att höra det från en idéhistorikers mun.
Hennes betyg: "Grymt!"
Nu säger vissa personer precis i mina kommentarer att det har hänt en massa jag kan skriva om, vilket jag förvisso skulle kunna göra. Men det brukar vara därför det också går dåligt att blogga, har för mycket annat att göra. Just nu håller jag till exempel på att försöka bli klar med min utbildning denna vecka, det går väl som det går det.
Har också införskaffat Steam, så nu har man blivit en achievementshora jag med, man köper till och med billiga spel ibland nästan bara för achievementsens skull.
Och var även och kollade på en lägenhet på Geografigränd i lördags, direkt när jag klev in kände jag en känsla av ögonblicklig kärlek, det fanns väl lite smågrejer att klaga på, men i det stora hela var den en helt underbar tvåa som jag nog allra mest troligast kommer att tacka ja till.
Och brännbollsyra har man också haft, kolla in facebook eller läs karins blogg för mer info eller en massa bilder.
KM på UDI, Jack & Jill-tävling för första gången för min del sen 2000 (tror jag att det var om jag inte missminner mig), vilket inte gick särdeles bra för någon av oss två.
Och första gången på Gräsmyr och logdans för min del på två års tid. Om man sätter det hela i perspektiv, senaste gången jag var på logdans var när jag och Maria blev ihop, vilket var ett tag sen.
Men nu till dagens ämne, nämligen Kiruna.
Som infödd Kiruna-bo har jag aldrig riktigt förstått fascinationen för "världens vackraste stad, som man dock inte kan bo i." (citat av mig själv).
Jag menar man sitter och har en trevlig diskussion med någon, och så råkar man nämna att man är från Kiruna och helt plötsligt vänder sig fem personer mot en och överöser en med frågor. Visst, jag älskar att stå i centrum så jag klagar inte, men jag förstår inte riktigt fascinationen.
Sen sitter man där i säkert en halvtimma och håller utläggning efter utläggning om Kiruna och endast Kiruna.
Och det är ju inte heller bara en gång det händer, så fort man hamnar i en ny grupp av människor slutar det alltid med det, och första frågan självklart alltid: "Hur går flytten med stan?"
Visst, detta är en tanke som slår mig ibland kring just fascinationen med denna stad i norr, som verkar vara det mest exotiska på denna jord, till och med bland svenskar.
Men så plötsligt satt man idag på sista föreläsningen inför tentan på Svensk Idéhistoria och Björn Olsson pratar om det svenska folkhemmet och kommer in på Vildstrejken ´69 och jag citerar från minnet:
"Det är egentligen rätt typiskt att strejken bröt ut i Kiruna. De har länge allmänt setts som konstiga", efter denna kommentar skrattar jag rakt ut, kunde liksom inte låta bli, "Korpela-rörelsen där de satt och väntade på att silverarken skulle komma och hämta dem, de mest radikala, längst kommunister, de sista att överge Sovjet", ungefär här gör han ett långt utlägg kring "Kirunasvenskarna", "Man frågade sig: 'Vad sysslar de egentligen med där uppe?'"
Ja, vad kan jag säga. Det är numera iallafall officiellt att vi är ett speciellt släkte hemmavid. Skrattade hela vägen hem från föreläsningen, det lät bara så annorlunda att höra det från en idéhistorikers mun.