Makimachine

För er som inte var med på Paltfesten så kommer här min uppskattade något ekivoka dikt som var en hyllning till Palten:

Åh, du vackra palt!

Dina former är så runda,

jag vill bara sluka dig hel.

Smöret rinner över dina kullar,

får dig att smaka.

så...

så...

så...

Norrländskt!

Sylten kring din barm,

mjölken över mina läppar,

ditt hårda knastrande fläsk

i min mun.

Får mig att njuta.

Du får mig att drömma,

att glömma.

Du får mig att sakna

de Norrländska vidderna.

Jag vill aldrig sluta äta dig.

Jag älskar din konsistens,

din form.

Du är hård, men formbar

inte mjuk och och dallrig.

Du är så njutbar,

att när jag ätit dig färdigt,

vill jag bara sova.

Annars så har jag idag också precis läst färdigt The Sandman #9 - The Kindly Ones av Neil Gaiman... Det var sorgset och mäktigt, bör nog kanske försöka mig på att fundera lite kring den snart...

Precis hemma från umgängeskväll med kårvalskandidater från alla partier som ställer upp... förutom RS (inte som att det är någon nyhet precis).

Först umgänge och lekar på kvarterslokalen på Historiegränd, jag fixade en lek för VSFs räkning och det fick bli Radioaktiv Älg. Den verkade vara riktigt omtyckt eftersom folk stojade och gapskrattade en del under den och sen gick några under resten av kvällen omkring och sa Pung! Pung! Pung! lite då och då... Sen blev det karaoke på Krogen Krogen. Jag hann sjunga tre gånger.

1. Jimmie Hendrix - All Along the Watchtower (Hmm, undra varför?)

2. Beatles - All You Need is Love (med Liberal-Olle)

3. Blues Brothers - Minnie the Moocher

Det sistnämnda var jag nog mest glad över eftersom en helt okänd kille kom fram till mig direkt efteråt och sa att han var lindyhoppare och tyckte det var riktigt bra av mig att sjunga en blues-låt. Han gav mig med andra ord en del beröm, kanske inte sa så jättemycket om min sång även om han berömde mig för den också, men det vet man ju hur det är med sånt.

Och ni vet alla hur min sångröst är...

Två fortsatta orsaker till varför Bear McCrearys musik till Battlestar Galactica är så otroligt bra:

1. Citat från youtube: "Note from Bear McCreary: 'Kara Thrace herself, Katee Sackhoff, joined me on stage at the grand piano to play Kara Remembers I played the left hand part, and she plucked out the Final Four Theme, just as she did in the climax of Someone to Watch Over Me. Once we had the Final Four Theme going on the piano, the band snuck in, building to Heeding the Call and finally All Along the Watchtower.'"

2. Battlestar Galactica - The Final Tribute: Musiken taget från 1-3 säsongen av BSG och klippena tagna från allra, allra sista avsnittet och de allra, allra sista scenerna med just deras hem och skepp, Galactica

Än en gång har Bear McCreary visat varför han är den bästa kompositören mänskligheten någonsin skådat

Har precis lyssnat för första gången på Soundtracket till Battlestar Galactica: Razor/The Plan. Varenda låt ger mig återigen rysningar av ren njutning.

Men denna är nog den bästa, den låt som spelas när tusentals atombomber släpps över alla de Tolv Kolonierna och 20 biljoner människor förlorar sina liv.

Citatet precis före är den stora skurken som förklarar varför så många människor behövde dö.

"I'm a machine. And I could know much more."

Visste inte att Stargate Atlantis kan få mig att gråta, sett samma scen hur många gånger som helst, lika tårögd varje gång. Från avsnittet "Before I Sleep" i första säsongen.

Melia: "We welcome you to the city of Atlantis. [...] Unfortunately your arrival has come at a time of great conflict. We've been under siege for many years and have submerged our city as a measure of protection."

[...]

Dr. Elisabeth Weir: "I don't think you understand how far we've come or how much my people have sacrificed in the hopes of meeting you. We call you the Ancients, the Gate Builders. We've crossed galaxies in the hopes of finding a great people. [...] We are explorers, just like you."

Janus: "Which should come as no surprise since they are the second evolution of our kind. Don't you understand? The city will survive 10.000 years."

Se från 08.45 och lite mer än en minut framåt.

Ibland kommer det foxar som till och med är bättre än de där perfekta 3.5 minutrarna, ibland händer det att man hamnar i en fox som är precis som den där första kyssen med den man älskar, man blir alldeles knäsvag, benen vill inte längre bära en och man vet inte längre vart man ska stå eller om man ska sitta eller vad man ska göra.

Ja, ikväll upplevde jag en sådan fox, det tog säkert en 5-10 minuter innan jag var riktigt kontaktbar igen.

Förövrigt kommer jag nog att befinna mig i Kiruna större delen av April från typ cirka den 26:e Mars, så ont om folk på jobbet att jag behövs en hel månad däruppe före sommaren, och sen ska vi inte tala om sommaren, då blir antagligen hur mycket jobb som helst...

Äntligen!

Det tog bara 27 år, men nu är jag äntligen (!) ägare till en helt egen och alldeles underbar sackosäck!

Det vill säga den svarta av dem.

Annars så har jag genom en Kiruna-grupp på facebook hittat helt underbara youtube-filmer om världens bästa, underbaraste och vackraste (och nästa största) stad.

Titta framförallt vid 0.37, där ser man nämligen mina pärons trappuppgång på Lappgatan 17A.

Underbara bilder som ger en hemlängtan.

Nästa är Shanes låt om Kiruna, som jag faktiskt aldrig hört talas om tidigare, Shanes var ett av Sveriges största band på 60- eller 70-talet, kommer inte riktigt ihåg vilket.

Ännu underbarare bilder, en av de vackraste platserna på Jorden.

Och den har hur kul som helst, sörmlänningar, håhå jaja.

Wooot, 18 besökare igår! Nytt rekord!

Tror det måste bero på att jag lagt till den på Connect Your Blog på Facebook, lättare för folk att hitta min blogg liksom.

Men hursomhelst, det var inte det jag skulle prata om nu, utan detta:

Mitt nya lilla barn, en Sony Ericsson S312, den gamla börjar bli lite allt för mycket gammal och senil och när dess spakar mest bara funkar åt ena hållet och den vill ringa olämpliga nummer hela tiden så var det dags att skaffa nytt.

Jag gillar namnet på färgen också, Gryningsblå.