En ursäkt och en förklaring.
Efter att ha diskuterat gårdagens blogg med ett antal personer, så måste det nog till en viss förklaring.
Jag menade inte att Maria var psykotisk, även om jag kan förstå hur det kan misstolkas som det. Blev något av ett syftningsfel där. Den enda psykot är Hon Som Jag Inte Tänker Nämna Vid Namn och kanske Nymfomanen.
Maria är definitivt inte psykotisk, hon är en jättebra människa och egentligen jättetrevlig, det är bara jag som inte riktigt klarar av henne. Förutom när vi dansar då. På dansgolvet är vi grymt bra tillsammans.
Så se detta som en ursäkt och en förklaring...
Förövrigt har jag kallats för fyra saker idag: söt, sneknullad, dominant och psykopatisk (okej, sista var väl egentligen inte sant, men det är bara roligt att nämna det eftersom det sades...)
Jag menade inte att Maria var psykotisk, även om jag kan förstå hur det kan misstolkas som det. Blev något av ett syftningsfel där. Den enda psykot är Hon Som Jag Inte Tänker Nämna Vid Namn och kanske Nymfomanen.
Maria är definitivt inte psykotisk, hon är en jättebra människa och egentligen jättetrevlig, det är bara jag som inte riktigt klarar av henne. Förutom när vi dansar då. På dansgolvet är vi grymt bra tillsammans.
Så se detta som en ursäkt och en förklaring...
Förövrigt har jag kallats för fyra saker idag: söt, sneknullad, dominant och psykopatisk (okej, sista var väl egentligen inte sant, men det är bara roligt att nämna det eftersom det sades...)
Sommaren är som en naken kvinna...
Kom på ett helt underbart uttryck för några dar sen när jag gick hem med Jimmie från bussen, tror det var i onsdags efter vi sprungit omkring och spridit sommar på campus. Sen dess har jag citerat den på min msn:
"Sommaren är som en naken kvinna. Det är inte ofta man ser dem, men man njuter när de väl dyker upp."
Problemet är väl att det är lite mycket snö utomhus nu, även om den har börjat smälta bort allt mer...
Tolka det precis som ni vill, med tanke på att är väldigt vitt utanför mitt fönster just nu...
Hmm, insinueringen hade väl egentligen ingenting med nakna kvinnor att göra, snarare tvärtom, but you get the point.
Eller så är det bara jag som är förvirrad, som vanligt...
Men hursomhelst har jag haft en jävligt bra vecka:
Måndag: Träff med Umenejdens Skrivare, som alltid lika kul att få göra en massa skrivövningar och
skriva korta noveller/dikter. Även om jag känner mig jävligt ung där med tanke på att 75%+ är 60-taggare.
Sen avslutades kvällen med en ytterst trevligt spontanbastukväll i Jonny bastu tillsammans med Karin, Jonny, Jimmie & Zandra.
Tisdag: Möte med valnämnden och efter det utbildade vi valförättarna och informatörerna som ska arbeta med mig som chef och arbetsledare under kårvalet. (Jag kommer aldrig att tröttna på att tänka att jag av alla personer i hela världen är chef och arbetsledare, får mig att känna mig lite småstolt sådär). Massa folk man kände som ska arbeta under mig, framförallt kompisar och NH:are.
Onsdag: Lugn hemmakväll. Eftersom jag inte minns vad jag gjorde, var det en vääldigt lugn hemmakväll, troligen i mitt rum.
Eller jo, jag gjorde ytterst viktiga saker den natten. Såg nämligen "Crossroads, Part 1 & 2", tredje säsongens cliffhanger av Battlestar Galactica som en uppladdning inför kvällens riktigt main event:
Säsongspremiären av allra sista säsongen av just BSG med avsnittet "He That Believeth in Me". Baltar är fortfarande så jävla bäst...
En av de kvinnor som dyrkar honom som en Messias klär av sig naken och får honom att klämma henne på brösten:
"Can you feel the presence of God?" "Yes... Yes, I can feel the presence of God:"
Så jävla sjukt, men vad annars ska man förvänta sig av en man som Baltar, det var ju ändå han som såg till att 20 biljarder människor dog och endast ca 50.000 överlevde för att han tänkte med helt fel kroppsdel.
Mycket bra avsnitt, mycket just för att man saknat hela gänget och vill veta fortsättningen. Direkt-till-DVD filmen "Razor" kom förvisso härom månaden, men den var bara en aptitretare inför den riktiga måltiden, annars så har det faktiskt varit lite mer än ett år sen sist.
På lunchen satt vi vid Tornet och såg så härligt somriga ut så till den milda grad att alla stirrade på oss hela tiden.
Torsdag: Dagen började med att vara somrig än en gång utanför Tornet.
Resten av dagen gick åt att stressa nästan hål i min mage för att båda min Barbados-skivor hade försvunnit, pengar och alla papper jag skulle använda till danskursen var (och är fortfarande spårlöst försvunna, någon som ser till dem, ring mig direkt!).
Sen var det dags för danskursen på NH med mig och Erika som kursledare från 19 och framåt, denna gång var det tyvärr dock endast 5 deltagare av de 20 anmälda och de 15 som deltog vid första tillfället. De som var där lät då lite nöjda, men själv kändes det väl lite grann som en besvikelse att så många hade avvikit.
Skrämde jag iväg dem, var jag dålig kursledare?
Efter det var slut bar det av till Helen för att pyssla och mysa inför lördagens Pina Colada. Det blev även det en mycket lyckad kväll i goda vänners lag tillsammans med Hanna-Marie, Helen och Jimmie.
Måste göras fler gånger, helt klart!
Fredag: Dagen började lugnt för att sen ge mig av till UDI för att dansa halva natten lång från strax efter 21 till kl.1.
Fick världens underbaraste busschaufför på vägen dit. Klev på 2:ans buss och frågade om den gick hela vägen till Västerslätt.
"Nej, efter Vasaplan ska jag till garaget, men jag kan ta en omväg och köra dig hela vägen dit så slipper du stå och vänta."
Snacka om att göra min dag, och så lämnade hon av mig dessutom precis utanför klubblokalen. Ibland blir man så glad över vilka underbara människor det ändå finns i världen. Sån skön kvinna det var, mycket trevlig.
Dansen då?
Oja, hade inte fått dansa på ca 2 veckor så att få komma dit var som att återvända till paradiset, eller få en orgasm, eller både och...
Alltid lika underbart att få dansa bugg och foxtrot med trevliga människor och bra dansare, inte nödvändigtvis i samma förpackning. Men det viktiga är inte att vara bäst eller jättebra på att dansa, så länge man har kul spelar det verkligen ingen roll.
Men nu ska jag sluta babbla om dansen, annars kommer jag att dra ut på detta inlägg i flera timmar till.
När jag sedan skulle ta mig hem ides jag inte sticka direkt till sängen utan hoppade av bussen på campus och hängde på NH en halvtimma där man han träffa Helen, Hanna-Marie, Erika och fler trevliga människor till. Dansade bara en kort sekvens, men det var desto trevligare att bara hänga och umgås med underbara människor.
(Jaja, nu är jag sådär klämkäckt glad och tycker alla människor är underbara, so sue me!)
Lördag: Hård festdag, har alldeles precis återhämtat mig. Pina Colada!
Vi började väl förfesta sådär vid 2-tiden någon gång och höll sen på i flera timmar att få de där jävla cd-skivorna brända. Vi som hade planerat att komma till Karin vid en sådär lagom tid, istället han vi vara där i lite mer än en halvtimma. Var inte länge, men trevligt nog.
Sen var det NH för hela slanten. Pina Colada blev väldigt trevlig, bara 11 deltagare, men det är aldrig kvantitet som är det viktiga, utan kvalitén. Och den fanns det massor av.
Lekar, spex (Fan vad alla låg dubbelvikta av skratt åt min sång. Som ordförande gäller det ju att bjuda på sig så...), och god mat i goda vänners lag.
Sen var det umgänge och dans som gällde på NH. Erika förbokade sig en dans redan innan kvällen startade, det blev två buggar sammanlagt. Gillar dock bäst mot slutet av kvällen när vi var tre par på dansgolvet som buggade. Jag & Erika, Kristian och någon tjej, och ett par som är mina gamla elever från grundkursen på UDI som gick innan påsk.
Det är så att det värmer om hjärtat att se elever bli bättre och bättre. Börjar förstå varför en del vill bli lärare och vill ha barn.
Det är trevligt att vara stolt över något man hjälpt till att skapa.
Söndag: Seg dag, som det ska vara dagen efter man har varit snyggast, sexigast och vackrast på NH (nåja, nu ska vi inte överdriva här...)
Just nu sitter jag och anförskaffar mig möjligheten att se andra avsnittet av fjärde och sista säsongen av BSG, "Six of One". Tydligen är det nu helvetet brakar loss, för Cylonerna vill säga, människorna har levt i helvetet de senaste tre säsongerna.
Annars så har jag äntligen börjat plugga lite, och gjort en del chefsuppgifter som kanske borde gjorts något tidigare, men nu är de iallafall gjorda.
Kvällen avslutades med samkväm på UDI, sjukt nog fler människor där idag än i fredags. Men trevligt var det återigen.
Dansade en foxtrot med Maria bara för att bevisa (för vem?) att jag har gott vidare och för mig själv att jag är bra på att dölja att jag fortfarande är jävligt bitter på henne.
Och att visst fan kan vi dansa med varandra, eftersom vi passar så jävla bra ihop att dansa, så länge
jag slipper umgås med kvinnan och prata desto mer.
Men, men, you win some, you lose some...
Och det är sådant slöseri med energi att ens bry sig något mer, jag har gått vidare, hon har gått
vidare.
Men jag klarar bara inte av henne. Aja, man kan ju inte vara god vän med alla ex här i livet,
iallafall de som inte är psykotiska.
Men dagens händelse är nog ändå spexet, första gången på två år jag är på den, missade tyvärr Snövit förra året eftersom jag var på SFS-FUMet i Visby, men 20-års jubileumet med Al Capone som tema var som tidigare år jag sett, riktigt kul... Visste riktigt vassa grejer, fast det bästa var nog när Ida-Maria Blücher som Gun Capone, en gammal NH:are (hon var inte den enda som var med), och Kommisarie Walters blir tvungna att göra om allting baklängelse och helt tappar bort sig i
säkert minst en minut.
"Var var vi någonstans?" "Ja, var var vi någonstans?" "Jag låg på golvet." "Ja just ja, golvet var det. Vad pratade vi om?" "Ja, vad pratade vi om". Det hela blev jävligt roligt.
Men klart godkänt spex som varje år. Bra jobbat!
Vi blev dock inte så många som gick på den idag, det blev bara jag och Kristina, men det var väldigt trevligt ändå.
Förövrigt är det trevligt att det är allt fler i min vänskapskrets som läser min blogg, men ingen som kommenterar, hur jag vet att det är ett flertal som läser den?
De kommenterar den istället IRL. Det funkar i och för sig det också.
Veckans Citat: "The Power of Ra!" "Stargate!" - Hanna-Marie får Karin att försäga sig...
"Sommaren är som en naken kvinna. Det är inte ofta man ser dem, men man njuter när de väl dyker upp."
Problemet är väl att det är lite mycket snö utomhus nu, även om den har börjat smälta bort allt mer...
Tolka det precis som ni vill, med tanke på att är väldigt vitt utanför mitt fönster just nu...
Hmm, insinueringen hade väl egentligen ingenting med nakna kvinnor att göra, snarare tvärtom, but you get the point.
Eller så är det bara jag som är förvirrad, som vanligt...
Men hursomhelst har jag haft en jävligt bra vecka:
Måndag: Träff med Umenejdens Skrivare, som alltid lika kul att få göra en massa skrivövningar och
skriva korta noveller/dikter. Även om jag känner mig jävligt ung där med tanke på att 75%+ är 60-taggare.
Sen avslutades kvällen med en ytterst trevligt spontanbastukväll i Jonny bastu tillsammans med Karin, Jonny, Jimmie & Zandra.
Tisdag: Möte med valnämnden och efter det utbildade vi valförättarna och informatörerna som ska arbeta med mig som chef och arbetsledare under kårvalet. (Jag kommer aldrig att tröttna på att tänka att jag av alla personer i hela världen är chef och arbetsledare, får mig att känna mig lite småstolt sådär). Massa folk man kände som ska arbeta under mig, framförallt kompisar och NH:are.
Onsdag: Lugn hemmakväll. Eftersom jag inte minns vad jag gjorde, var det en vääldigt lugn hemmakväll, troligen i mitt rum.
Eller jo, jag gjorde ytterst viktiga saker den natten. Såg nämligen "Crossroads, Part 1 & 2", tredje säsongens cliffhanger av Battlestar Galactica som en uppladdning inför kvällens riktigt main event:
Säsongspremiären av allra sista säsongen av just BSG med avsnittet "He That Believeth in Me". Baltar är fortfarande så jävla bäst...
En av de kvinnor som dyrkar honom som en Messias klär av sig naken och får honom att klämma henne på brösten:
"Can you feel the presence of God?" "Yes... Yes, I can feel the presence of God:"
Så jävla sjukt, men vad annars ska man förvänta sig av en man som Baltar, det var ju ändå han som såg till att 20 biljarder människor dog och endast ca 50.000 överlevde för att han tänkte med helt fel kroppsdel.
Mycket bra avsnitt, mycket just för att man saknat hela gänget och vill veta fortsättningen. Direkt-till-DVD filmen "Razor" kom förvisso härom månaden, men den var bara en aptitretare inför den riktiga måltiden, annars så har det faktiskt varit lite mer än ett år sen sist.
På lunchen satt vi vid Tornet och såg så härligt somriga ut så till den milda grad att alla stirrade på oss hela tiden.
Torsdag: Dagen började med att vara somrig än en gång utanför Tornet.
Resten av dagen gick åt att stressa nästan hål i min mage för att båda min Barbados-skivor hade försvunnit, pengar och alla papper jag skulle använda till danskursen var (och är fortfarande spårlöst försvunna, någon som ser till dem, ring mig direkt!).
Sen var det dags för danskursen på NH med mig och Erika som kursledare från 19 och framåt, denna gång var det tyvärr dock endast 5 deltagare av de 20 anmälda och de 15 som deltog vid första tillfället. De som var där lät då lite nöjda, men själv kändes det väl lite grann som en besvikelse att så många hade avvikit.
Skrämde jag iväg dem, var jag dålig kursledare?
Efter det var slut bar det av till Helen för att pyssla och mysa inför lördagens Pina Colada. Det blev även det en mycket lyckad kväll i goda vänners lag tillsammans med Hanna-Marie, Helen och Jimmie.
Måste göras fler gånger, helt klart!
Fredag: Dagen började lugnt för att sen ge mig av till UDI för att dansa halva natten lång från strax efter 21 till kl.1.
Fick världens underbaraste busschaufför på vägen dit. Klev på 2:ans buss och frågade om den gick hela vägen till Västerslätt.
"Nej, efter Vasaplan ska jag till garaget, men jag kan ta en omväg och köra dig hela vägen dit så slipper du stå och vänta."
Snacka om att göra min dag, och så lämnade hon av mig dessutom precis utanför klubblokalen. Ibland blir man så glad över vilka underbara människor det ändå finns i världen. Sån skön kvinna det var, mycket trevlig.
Dansen då?
Oja, hade inte fått dansa på ca 2 veckor så att få komma dit var som att återvända till paradiset, eller få en orgasm, eller både och...
Alltid lika underbart att få dansa bugg och foxtrot med trevliga människor och bra dansare, inte nödvändigtvis i samma förpackning. Men det viktiga är inte att vara bäst eller jättebra på att dansa, så länge man har kul spelar det verkligen ingen roll.
Men nu ska jag sluta babbla om dansen, annars kommer jag att dra ut på detta inlägg i flera timmar till.
När jag sedan skulle ta mig hem ides jag inte sticka direkt till sängen utan hoppade av bussen på campus och hängde på NH en halvtimma där man han träffa Helen, Hanna-Marie, Erika och fler trevliga människor till. Dansade bara en kort sekvens, men det var desto trevligare att bara hänga och umgås med underbara människor.
(Jaja, nu är jag sådär klämkäckt glad och tycker alla människor är underbara, so sue me!)
Lördag: Hård festdag, har alldeles precis återhämtat mig. Pina Colada!
Vi började väl förfesta sådär vid 2-tiden någon gång och höll sen på i flera timmar att få de där jävla cd-skivorna brända. Vi som hade planerat att komma till Karin vid en sådär lagom tid, istället han vi vara där i lite mer än en halvtimma. Var inte länge, men trevligt nog.
Sen var det NH för hela slanten. Pina Colada blev väldigt trevlig, bara 11 deltagare, men det är aldrig kvantitet som är det viktiga, utan kvalitén. Och den fanns det massor av.
Lekar, spex (Fan vad alla låg dubbelvikta av skratt åt min sång. Som ordförande gäller det ju att bjuda på sig så...), och god mat i goda vänners lag.
Sen var det umgänge och dans som gällde på NH. Erika förbokade sig en dans redan innan kvällen startade, det blev två buggar sammanlagt. Gillar dock bäst mot slutet av kvällen när vi var tre par på dansgolvet som buggade. Jag & Erika, Kristian och någon tjej, och ett par som är mina gamla elever från grundkursen på UDI som gick innan påsk.
Det är så att det värmer om hjärtat att se elever bli bättre och bättre. Börjar förstå varför en del vill bli lärare och vill ha barn.
Det är trevligt att vara stolt över något man hjälpt till att skapa.
Söndag: Seg dag, som det ska vara dagen efter man har varit snyggast, sexigast och vackrast på NH (nåja, nu ska vi inte överdriva här...)
Just nu sitter jag och anförskaffar mig möjligheten att se andra avsnittet av fjärde och sista säsongen av BSG, "Six of One". Tydligen är det nu helvetet brakar loss, för Cylonerna vill säga, människorna har levt i helvetet de senaste tre säsongerna.
Annars så har jag äntligen börjat plugga lite, och gjort en del chefsuppgifter som kanske borde gjorts något tidigare, men nu är de iallafall gjorda.
Kvällen avslutades med samkväm på UDI, sjukt nog fler människor där idag än i fredags. Men trevligt var det återigen.
Dansade en foxtrot med Maria bara för att bevisa (för vem?) att jag har gott vidare och för mig själv att jag är bra på att dölja att jag fortfarande är jävligt bitter på henne.
Och att visst fan kan vi dansa med varandra, eftersom vi passar så jävla bra ihop att dansa, så länge
jag slipper umgås med kvinnan och prata desto mer.
Men, men, you win some, you lose some...
Och det är sådant slöseri med energi att ens bry sig något mer, jag har gått vidare, hon har gått
vidare.
Men jag klarar bara inte av henne. Aja, man kan ju inte vara god vän med alla ex här i livet,
iallafall de som inte är psykotiska.
Men dagens händelse är nog ändå spexet, första gången på två år jag är på den, missade tyvärr Snövit förra året eftersom jag var på SFS-FUMet i Visby, men 20-års jubileumet med Al Capone som tema var som tidigare år jag sett, riktigt kul... Visste riktigt vassa grejer, fast det bästa var nog när Ida-Maria Blücher som Gun Capone, en gammal NH:are (hon var inte den enda som var med), och Kommisarie Walters blir tvungna att göra om allting baklängelse och helt tappar bort sig i
säkert minst en minut.
"Var var vi någonstans?" "Ja, var var vi någonstans?" "Jag låg på golvet." "Ja just ja, golvet var det. Vad pratade vi om?" "Ja, vad pratade vi om". Det hela blev jävligt roligt.
Men klart godkänt spex som varje år. Bra jobbat!
Vi blev dock inte så många som gick på den idag, det blev bara jag och Kristina, men det var väldigt trevligt ändå.
Förövrigt är det trevligt att det är allt fler i min vänskapskrets som läser min blogg, men ingen som kommenterar, hur jag vet att det är ett flertal som läser den?
De kommenterar den istället IRL. Det funkar i och för sig det också.
Veckans Citat: "The Power of Ra!" "Stargate!" - Hanna-Marie får Karin att försäga sig...