Makimachine

Alltså... Vissa av mina närmaste vänner har ett väldigt bra liv/jobb.

Och jag är INTE avundsjuk...

Ja, det är Mikaela som är med i klippen...

Ändring 01.19: Hade visst missat ett till klipp av henne.

Ännu en orsak varför spelsoundtrack är det bästa som finns!

Och:

Båda från vad som klassas som ett av förra årets bästa spel, dels på grund av narratorn, som pratar i realtid över vad man gör...:

Det är tydligen bara när jag njuter som jag skriver blogg... Där ser man!

Och eftersom jag just skrev detta på Facebook: "Eftersom jag är njutningmänniska finns det fyra njutningar här i livet som gör mig knäsvag: Sex, Dans, Vanilla Coke & Nyponsoppa med Smörgåsrån och ost...
Att därmed avsluta en kväll med dans och sen en Vanilla Coke på det är vad man lever för..."

Och något mer behöver inte sägas i den frågan...

Förövrigt har jag precis börjat spela Elder Scrolls V: Skyrim. Äntligen något som ger mig lite mer Morrowind-vibbar än vad Oblivion gjorde. Och så utspelas ju spelet i "Skandinavien" också...

För det finns ett klassiskt citat om Elder Scrolls: "Oblivion is a playground, Morrowind is home."

Hmm, jag ser att alla mina läsare har typ försvunnit...

Dags att börja skriva ofta med andra ord...

In other news:

Fy fan, mitt första löp-pass på närmare 15 år.

Dock är jag lite bitter att ingen har berättat för mig att löpning är nästan lika bra som sex, det vill säga i själva efterspelet...

Underbar känsla!

Det var dags att åtminstone testa min kondis eftersom jag har cooper-test i helgen under hockeydomarkursen...

Eftersom det var första gången på så ohyggligt länge så säger jag ingenting om tiden, vi testar det imorgon istället...

Jag tror att min nördcrush plötsligt blev ännu större, hon har ju fan spelat i sf-serier under större delen av sin skådespelarkarriär.

Hon var ju endast 14 år då hon spelade Catalina, och jag minns att jag hade en liten crush på hennes hår.

Se själva:

Annars är hon mest känd som Kaylee i Firefly, för den bästa introduktionen någonsin för en karaktär (framförallt med tanke på att hon fram tills dess varit den snälla, söta, glada och beskedliga "lilla flickan":

Och som Dr.Jennifer Keller i Stargate: Atlantis...

Annars har hon dykt upp i en massa sf-serier som spelats in i Kanada (d.v.s. Vancouver) Arkiv X, Seven Days o.s.v...

Vilken ren och skär glädjechock idag.

Först dimper nummer 2 av Utopi ner i brevlådan tillsammans med Mara från Ulthar och sen upptäcker jag detta:

Kunskapskanalen ska sända ett helt program om Eurocon 2011 i september!

Hade jag helt och hållet missat!

Eftersom jag är så dålig på att blogga just nu och ligger så långt efter kommer här ett tips som är typ 16 dagar gammalt och som egentligen inte gäller längre, men för att jag hittar dålig ursäkter för att inte skriva på min uppsats så kommer den istället:

Nybildad konstförening ställer ut

Bara massa folk jag känner typ, inklusive min syster med resefotografier, bland annat Anna Fjällborg, Sofia Fjällborg och Olivia Jonsson Ollander.

Det blir mycket kringflackande de närmsta veckorna:

I helg: Eurocon 2011.
Nästa vecka: Jag och Tommy nördar ner och storshoppar Stockholm runt.
Midsommar: Kjeldebotn med Mor & Far och plockar upp halva havet.
Veckan efter midsommar: Kirunafestivalen.

Hmm, har lyssnat igen alla Star Trek soundtracks många gånger genom mitt liv och egentligen aldrig hittat någon riktigt, riktigt bra (förutom Faith of the Heart, vilken nästan får mig att gråta för att den är så jävla vacker!), men nu helt plötsligt när jag lyssnar på random genom alla mina låtar så dyker plötsligt denna låt upp och jag bara sitter och lyssnar med och viftar med armarna som en dirigent. Ja, jag har hört låten flera gånger men aldrig liksom kopplat, men nu helt plötsligt så...

Precis läst en av de underbaraste foruminlägg jag någonsin sett angående Star Trek, jag väljer att citera delar av den här. Ett fans som skrivit ner sin reaktion efter att ha läst nyaste Voyager-romanen Children of the Storm av Kristin Beyer (#8 i Voyager Relaunchen, om jag inte missminner mig. Det vill säga de böcker som utspelas efter seriens slut):

I was raised a Christian. But to be honest it didn't take. My spiritual instruction rather came watching a group of humans and one very singular half alien, strive episode after episode to better themselves and their fellow beings.

I watched these beings make mistakes, and make just plain wrong choices. But unlike so many people who surrounded me they did not seek to defend their mistakes as right. Rather they worked to recognize where they had erred and to make amends. Whether it was a simply apology to a subordinate for angry words spoken under the pressure of the moment, or getting the ships doctor to whip up a bandage for a rock eating being at first thought of as a monster that the captain's phaser had wounded, these people strove to be better than good enough.

I saw this example time and time again on other shows.

I saw a human man violated by a race of cyborgs, turn away from revenge and allow one who belonged to that race to gain individuality.

I saw a Bajoran woman who had every reason to despise the people of another race learn to set aside her hatred and judge others on their merits.

I watched a human woman choose to protect a race of strangers even though it meant virtual exile for her and over one hundred others from the place they had called home.

I observed a human man and a Vulcan woman learn how to trust one another despite a very rocky start to their working relationship.

Time and again I saw all manner of beings strive to grow beyond their limitations, whether biological, cultural, or merely personal.

And I saw it again reading this book.

From a man who's desire to help a race that was hostile and so very alien that he was more concerned about doing that then escaping them, to a woman who has opened up to another to share her unique history, turning what had been a burden into a treasure.

I saw such wonders. And people made mistakes, and wrong choices. But they learned, and grew. And because of this a grief that had seemed eternal has been transformed to joy.

I believe.

I believe that these are not just "stories".

I believe that these are fundamental statements about who we can be if we choose it.

I believe that we have the potential live lives that are beyond amazing.

Sometimes I forget that though.

[...]

But then something like this comes along, and I am reminded of how much potential we have. While it is true that in some ways a story changes nothing, in so many ways it changes everything.

Kirsten Beyer gav lika snabbt ett nästan lika underbart svar.

Okej, nu har jag sett Donnie Darko för första gången i mitt liv...

Många som sett den har hypat upp den som komplicerad och att man inte riktigt vet exakt vad som pågår. Själv så förstår jag inte... Vart är det komplicerade i filmen, tycker den var rätt straightforward?

Det man kan fundera på, och som jag hade en lång diskussion med M om direkt efteråt eftersom jag såg den hos henne, är vem som egentligen minns vad av de 28 dagarna?

Grejen är väl att under så många år har den blivit upphypade när jag hört om den som en surrealistisk och psykedelisk film att jag såg framför mig något som vare sig skulle följa en tidslinje eller ge möjlighet till en möjlig förklaring. Den var ju lite mer straightforward än jag väntat mig...

Jag tyckte fortfarande den var bra eftersom den inte heller försökte förklara allting utan låter en bilda en egen uppfattning. Jag och M hade faktiskt hade en lång diskussion efteråt, vilket jag inte har med många andra filmer (om knappt ens någon), så den försökte inte peta en på näsan hela tiden och underskatta tittarens intelligens.

I andra nyheter: Nu är det officiellt, antingen bor jag ovanför ett Hellmouth eller så är jag Donnie Darko... Förra helgen var det ljusexplosioner utanför mitt fönster och nu mötte jag precis innan jag klev in genom min port en kille i kalsonger som gav mig tummen upp...

Ja jävlar! Då har man upptäckt en helt ny sida av Umeå, nästan lika vackert som Kiruna (och det säger en hel del)!

Eftersom detta blir den första sommaren jag kommer att vara i Umeå sen jag flyttade hit hösten 2003 så känns det som en stor dag, det är så mycket man inte hinner se när man alltid åker hem så tidigt varje sommar.

Jag var ner på stan för att handla en massa hemmaprylar, men ingen hade sagt åt mig att det var en röd dag idag, så det var precis att jag iallafall hann inhandla en pappersskärare några minuter innan Clas Ohlsson stängde. Sen tänkte jag att jag cyklar väl förbi Klockshop också, men de hade också stängt hela dagen. När jag nu ändå var ute på vift så tog jag en cykeltur runt älven och hamnade på sightseeing på en massa möjliga platser. Jag hann sätta mig och bara stirra på den vackra naturen fler gånger också.

Tror hemfärden tog 1.5h, fanns alldeles för mycket vackert att titta på, eller nya sommarglassbutiker att upptäcka. Hittade en sån där glassbutik som såg precis ut som sådan där kaféer man alltid ser i amerikanska filmer, en uteservering som hänger ut över älven.

Om Kiruna har en episkt storslagen och ödslig värld så är Umeå den mer intima, men eftersom jag älskar storslagenhet och episkhet så är Kiruna fortfarande vackrare, även om Umeå idag plötsligt tog ett stort steg framåt.

Det är nästan första gången sen jag flyttade hit också som jag har låtit luften och solen ta över min lägenhet och beblandas och bytas ut, annars har den ju mest varit som en batcave.

Sen har vi ju också de nya husen på Öbacka, den lilla bäcken och broar jag hittade mellan två av husen... Wow! Det var ett riktigt arkitektoniskt mästerverk som man typ annars bara ser på typ zoo eller nöjesparker. Riktigt snyggt!

Umeå visade sig helt enkelt från sin vackraste sida idag!

Uppdatering 18.33: Jag glömde ju faktiskt också nämna att jag upptäckt en massa sommarlukter som gör en glad också, framförallt utefter älven. Måhända starka lukter, men ändå uppmuntrande så länge jag inte börjar snora...

Eftersom de var efterfrågade av mina läsare kommer här båda nyhetsinslagen angående Umeå Studentkår:

Tv4 Play

Västerbottens-Kuriren

Efter ett mejl från Ahrvid Engholm är det dags att återigen göra reklam för den gamla vanliga novelltävlingen:

FANTASTIKNOVELLTÄVLINGEN 2011 DRAR IGÅNG.

Regler i korthet:

1. Skicka tävlingsbidrag som ren text (s k ASCII; inga bifogade filer, t ex Word-filer) senast 1 sept till fantastiknovell@hotmail.com SAMT ahrvid@hotmail.com . Använd rubrik "tävlingsbidrag".

2. Noveller skall anknyta till science fiction, fantasy eller skräck. Man får skicka flera bidrag. Rekommenderad maxlängd 50 000 tecken (inkl blanksteg och skiljetecken). Språk svenska.

3. Vinnarna utses av en jury. Noveller som placerar sig på någon prisplats postas även på SKRIVA:s E-postlista.

4. Förstapris 999 kr. Andrapris 499 kr. Tredjepris 299 kr. Därutöver kan juryn dela ut hedersomnämnanden.
(Utöver prissummor samma regler som för 2010, vilka står på http://www.skriva.bravewriting.com - jag vi skall uppdatera, tjata inte!)