Vart är mitt liv?
Jag har inget liv...
Så, nu var det sagt.
Jag är aldrig hemma och hälsa på någon, har aldrig någon på besök hemma hos mig. De enda man "umgås" med är korrisar.
Jag undrar, hur bra är det egentligen?
Missuppfatta mig inte, jag träffar alldeles för många människor dagligen, på föreläsningarna, möten, och festerna. Det är ju grymt kul, och en del är helt underbara människor. Ni vet nog vilka ni är. Men aldrig lugna dagar där man kollar film med sina vänner, vilket man har många av.
Ibland undrar man vad det beror på, men jag tror nog att jag ändå trivs till viss del med det. Man skulle ju inte syssla med politik och en massa styrelsearbete om man inte tyckte det vore både intressant och kul.
Men ett liv? Nja.
Ibland undrar man om man borde trappa ner för att man tar på sig för mycket, men nä, det är alldeles för lärorikt och kul allt som oftast att det är som en drog som man dras till hela tiden.
Vissa röker *tittar elakt på dem alla*, andra hänger på skolan hela dagarna.
Man gör iallafall inte allt för mycket så att man inte får några timmar varje kväll över till att ta hand om sig själv, allt något viktigt när man lever ett sådant liv som jag gör.
Alltid skönt att komma hem, sätta sig framför tv:n eller datorn och slappna av.
Men ha ett liv?
Hmm, så länge jag inte hamnar i ett medel-Svensson liv är jag nog rätt nöjd. Jag vill inte bli lagom.
Igår vid midnatt började Bokrean. Wohoo!!! En av de få traditionsenliga händelser man ser fram emot varje år, och eftersom jag är en Shopaholic när det kommer till litteratur så går det alltid ohyggligt mycket pengar. Idag har jag bara hunnit en 1/2 timma på Åhlens och Akademibokhandeln på stan, men är redan uppe i 13 böcker på ca 1200:-.
Finns alltid så mycket intressanta uppslagsböcker och faktalitteratur som det är kul att ha i min bokhylla. Eller bokhylla och bokhylla förresten, det var länge sedan nya inköp platsade i någon av mina två bokhyllor Det mesta må finnas på Internet, men inget går upp emot att hålla en ny bok i sin hand och lukta på den, bläddra i den.
Min slutliga summa brukar sluta strax under 3000:-, tror det gick på 2700:- förra året.
Dagens Låt: Eminem - If I Had
Dagens Citat: "Den svåra frågan är om de höga kostnaderna är värda de få liv som räddas."
- SVT:s Nyheter idag om bussolyckan i Östhammar med sex döda, den näst värsta i svensk historia. Angående införande av säkerhetsbälten på alla bussar.
Ett perfekt exempel på hur långt vår civilisation har fallit ner i cynismens barbari.
Slutligen har jag bestämt mig för att hålla mig borta från att berätta om mitt skrivande vareviga dag, tills jag har något nytt att komma med, när jag verkligen har tagit mig tid att skriva något.
Humör: Fundersam.
Så, nu var det sagt.
Jag är aldrig hemma och hälsa på någon, har aldrig någon på besök hemma hos mig. De enda man "umgås" med är korrisar.
Jag undrar, hur bra är det egentligen?
Missuppfatta mig inte, jag träffar alldeles för många människor dagligen, på föreläsningarna, möten, och festerna. Det är ju grymt kul, och en del är helt underbara människor. Ni vet nog vilka ni är. Men aldrig lugna dagar där man kollar film med sina vänner, vilket man har många av.
Ibland undrar man vad det beror på, men jag tror nog att jag ändå trivs till viss del med det. Man skulle ju inte syssla med politik och en massa styrelsearbete om man inte tyckte det vore både intressant och kul.
Men ett liv? Nja.
Ibland undrar man om man borde trappa ner för att man tar på sig för mycket, men nä, det är alldeles för lärorikt och kul allt som oftast att det är som en drog som man dras till hela tiden.
Vissa röker *tittar elakt på dem alla*, andra hänger på skolan hela dagarna.
Man gör iallafall inte allt för mycket så att man inte får några timmar varje kväll över till att ta hand om sig själv, allt något viktigt när man lever ett sådant liv som jag gör.
Alltid skönt att komma hem, sätta sig framför tv:n eller datorn och slappna av.
Men ha ett liv?
Hmm, så länge jag inte hamnar i ett medel-Svensson liv är jag nog rätt nöjd. Jag vill inte bli lagom.
Igår vid midnatt började Bokrean. Wohoo!!! En av de få traditionsenliga händelser man ser fram emot varje år, och eftersom jag är en Shopaholic när det kommer till litteratur så går det alltid ohyggligt mycket pengar. Idag har jag bara hunnit en 1/2 timma på Åhlens och Akademibokhandeln på stan, men är redan uppe i 13 böcker på ca 1200:-.
Finns alltid så mycket intressanta uppslagsböcker och faktalitteratur som det är kul att ha i min bokhylla. Eller bokhylla och bokhylla förresten, det var länge sedan nya inköp platsade i någon av mina två bokhyllor Det mesta må finnas på Internet, men inget går upp emot att hålla en ny bok i sin hand och lukta på den, bläddra i den.
Min slutliga summa brukar sluta strax under 3000:-, tror det gick på 2700:- förra året.
Dagens Låt: Eminem - If I Had
Dagens Citat: "Den svåra frågan är om de höga kostnaderna är värda de få liv som räddas."
- SVT:s Nyheter idag om bussolyckan i Östhammar med sex döda, den näst värsta i svensk historia. Angående införande av säkerhetsbälten på alla bussar.
Ett perfekt exempel på hur långt vår civilisation har fallit ner i cynismens barbari.
Slutligen har jag bestämt mig för att hålla mig borta från att berätta om mitt skrivande vareviga dag, tills jag har något nytt att komma med, när jag verkligen har tagit mig tid att skriva något.
Humör: Fundersam.
Ghostbusters
Jag kom att tänka på en intressant sak när jag gick hem från skolan idag, tror inte att en endaste person dör i någon av Ghostbusters-filmerna. Har sett dem oräkneliga gånger, länge sen senast, men jag tror faktiskt inte att en endaste dör, okej ondingarna får ju stordäng, men de skickas ju bara tillbaka till sin hemdimension.
Det var faktiskt intressant att komma på.
Nog för att jag visste att det var en familjefilm, men att ingen dör?
Annars har det varit en rätt vanlig måndag. Inte orka gå på veckans första föreläsning, sen haft flera möten.
Först Styrelsemöte med NF, alltid intressant.
Sen var det dags för SFS-FUM möte med VSF, alltid kul med VSF-möten, alla har sådan speciell humor.
Och är det något jag lärt mig i alla de år jag varit i socialist/kommunist-svängen är att de är några av de mest intelligenta och trevliga människor jag träffat på.
Sen har vi ju våra krig ibland, men det är sådant man får ta när man saknar parti-piska, tack gode gud!
Varje gång man var på Socialistisk Festival när man fortfarande var Ung Vänstrare gjorde en alltid glad och hoppfull igen, ett sorts paradis bland helvetet på jorden. Alla respekterade alla, och folk var glada för en gångs skull.
Jag menar, för att citera min äldsta vän Daniels mest (ö)kända citat: "Ju mer du vet om världen, desto hemskare ter den sig och ju mindre vill du veta."
Desto mer man läser om hur jävla åt helvete världen är, desto gladare blir man när man väl träffar sådana människor som vill göra något åt det.
Men jag har ju även många vänner som inte har samma politiska åsikter som mig, framförallt tänker jag på Tommy, som definitivt inte tycker som jag. Och det, om något, är det viktiga här i världen, att alla får tycka olika. Det är endast genom diskussion och debatt av oliktänkande som samhället kan bli progressivt. Men självklart tycker jag ju jag har rätt åsikter, annars skulle jag väl inte hysa dem?
Men det är mycket roligt att hamna i diskussion med vettiga människor med andra åsikter, det hjälper mig att utvecklas i min egen politiska ideologi.
Det finns inget jag avskyr mer här i världen än likgiltighet, politisk korrekthet och likformighet. För mig är det en av de stora farorna med dagens västerländska samhälle. Framförallt för en sådan som mig som tillhör en ideologi som alltid får slå från underläge.
Mitt skrivande idag?
Hittills ingenting, har knappt varit hemma. Jag vet, mycket dålig ursäkt men så är det. Kanske skriver några rader senare inatt, beror på hur trött jag börjar känna mig.
Dagens Citat: "Ju mer du vet om världen, desto hemskare ter den sig och ju mindre vill du veta."
Dagens Låt: Ingen, har inte lyssnat på någon musik... Än...
Humör: Underbart glad. Lyckligare än på länge.
Det var faktiskt intressant att komma på.
Nog för att jag visste att det var en familjefilm, men att ingen dör?
Annars har det varit en rätt vanlig måndag. Inte orka gå på veckans första föreläsning, sen haft flera möten.
Först Styrelsemöte med NF, alltid intressant.
Sen var det dags för SFS-FUM möte med VSF, alltid kul med VSF-möten, alla har sådan speciell humor.
Och är det något jag lärt mig i alla de år jag varit i socialist/kommunist-svängen är att de är några av de mest intelligenta och trevliga människor jag träffat på.
Sen har vi ju våra krig ibland, men det är sådant man får ta när man saknar parti-piska, tack gode gud!
Varje gång man var på Socialistisk Festival när man fortfarande var Ung Vänstrare gjorde en alltid glad och hoppfull igen, ett sorts paradis bland helvetet på jorden. Alla respekterade alla, och folk var glada för en gångs skull.
Jag menar, för att citera min äldsta vän Daniels mest (ö)kända citat: "Ju mer du vet om världen, desto hemskare ter den sig och ju mindre vill du veta."
Desto mer man läser om hur jävla åt helvete världen är, desto gladare blir man när man väl träffar sådana människor som vill göra något åt det.
Men jag har ju även många vänner som inte har samma politiska åsikter som mig, framförallt tänker jag på Tommy, som definitivt inte tycker som jag. Och det, om något, är det viktiga här i världen, att alla får tycka olika. Det är endast genom diskussion och debatt av oliktänkande som samhället kan bli progressivt. Men självklart tycker jag ju jag har rätt åsikter, annars skulle jag väl inte hysa dem?
Men det är mycket roligt att hamna i diskussion med vettiga människor med andra åsikter, det hjälper mig att utvecklas i min egen politiska ideologi.
Det finns inget jag avskyr mer här i världen än likgiltighet, politisk korrekthet och likformighet. För mig är det en av de stora farorna med dagens västerländska samhälle. Framförallt för en sådan som mig som tillhör en ideologi som alltid får slå från underläge.
Mitt skrivande idag?
Hittills ingenting, har knappt varit hemma. Jag vet, mycket dålig ursäkt men så är det. Kanske skriver några rader senare inatt, beror på hur trött jag börjar känna mig.
Dagens Citat: "Ju mer du vet om världen, desto hemskare ter den sig och ju mindre vill du veta."
Dagens Låt: Ingen, har inte lyssnat på någon musik... Än...
Humör: Underbart glad. Lyckligare än på länge.
Lindas Söndagsfika
*Suck* Vissa amerikaner vid namn Dubya blir man alltid trött på, nu har han gjort det igen...
För att citera Keith Olbermann på MSNBC: "Bush and his minions were to stupid to realise they had been called stupid."
Kriget mellan Kerry och Bush verkar visst aldrig ta slut.
http://www.youtube.com/watch?v=gYB0fIZf1Bo&mode=related&search=
Förövrigt har man annars haft en rätt lugn söndag.
Vet dock ännu mindre vad jag vill, vet knappt ut eller in, vad som ska hända från dag till dag. Ibland känns tillvaro bara allmänt jobbig. Även om jag mått ovanligt bra efter en mycket underbar helg, den bästa på jag vet inte hur länge.
Jag tror jag börjar lära mig att inte få fylledeppis så jävla ofta när man kommer hem.
Den där Novischen fick mig verkligen att mogna, och det hade ingenting med att jag hade total blackout av kvällen, på mina egna outgrundliga avvägar insåg jag vad som behövdes för mig att växa och må bättre som människa.
Men dagens söndag har varit otroligt bra, ett toppenhumör.
Och Linda hängde i köket och städade och fixade till och med söndagsfika, hade jag faktiskt inte trott om jag ska vara ärlig. Man har ju inte sett till henne någonting, trodde hon var jätteblyg men där ser man vad ens fördomar kommer på skam. Alltid trevligt när man visar sig ha totalt fel, trevlig var hon också.
Söndagsfikat är alltid trevligt, och nu när vi bara är sex personer kvar här i vår korridor så gäller det att jag håller kvar lågan av en underbar och social plats som människor älskar och vill bo kvar i.
Det är ju jag som är bossen nu när Magnus flyttade ut i Torsdags, äldst är jag och bott där längst har jag.
Får se hur det går nu när jag är den som ska veta allt, och ni som känner mig vet hur stabil jag är och hur otroligt bra jag är på att hantera praktiska detaljer...
De som nu är kvar i korridoren är i rumnummer-ordning: Linda, Jag, Mats, Jimmie, Andreas & Libby.
Hoppas verkligen det flyttar in fler människor snart, jag vill ha liv och rörelse i MIN korridor, ingen ska vilja flytta.
Hoppas man kan se till också att vi fortsätter få beröm över hur bra och välstädad vår korridor är, alltid varit stolt över den. Men det tror jag inte ska vara några problem, de är ett fint folk de som bor här nu.
Heh, det är kul att vara boss (Säger han som sedan i Torsdags nu sitter i FEM styrelser samtidigt.)
Men Söndagsfikat var trevligt, Linda tillagade någon sorts frukt- och bärpaj med vit choklad som hon körde i ugnen och serverade med grädde och glass. Det är konstigt det där hur mina middagar alltid består av en massa onyttigt på söndagar.
Orkade inte gå på dansträningen idag, var nog både för sliten och lite för glad för det. (Eh, låter konstigt, men ja...) Ville vara hemma och vara glad istället. Varit överenergisk idag och en viss frustration som infann sig över att jag har svårt att bestämma mig över vissa speciella saker som jag inte tar upp i en blogg som denna.
Förövrigt tror jag att en sådan här blogg inte är bra för hälsan, har jag väl satt mig och börjat skriva kan jag hålla på hur länge som helst, finns alltid något intressant ur min icke så intressanta vardag av att sitta på mitt rum framför min dator.
Framförallt söndagar där min vardag består i denna ordning av: Koordinationsbakis, dusch, ut i köket och kolla hur alla andra mår, hoppa över frukosten, dataspel, sätta mig under filten i köket och kolla på tv, äta frukost vid 16-tiden, längta efter söndagsfikat, Söndagsfika, umgås med korrisarna halva natten, tillbaka till datorn och sova någon gång mitt i natten. Sen har man ju Lindy-hop kursen varannan söndag mellan 14.30-16, alltid kul dagen efter, och sociala dansen på UDI från 19-21.
Aaah, dans, dans, dans. Något jag skulle kunna prata så länge om, en av de underbaraste sakerna här i livet. Man blir så glad av det, när det går riktigt, riktigt, bra kan även en euforisk lycka infinna sig.
Ah, ja, dans. Dansen förändrade mitt liv, kanske till och med räddade det. Ni skulle sett mig innan en av mina bästa och äldsta vänner vid namn Anneli dök upp och sa Hej! på den första dansträning jag någonsin var på.
Nä, usch, det behöver vi inte prata om.
Men dans kan inte beskrivas, det måste avnjutas.
Förutom skrivandet är dansen ett av mina få sätt att uttrycka mig på, gjort mig så mycket mer avslappnad bland andra människor.
Mitt skrivande då?
Idag var en bra dag. En ovanligt produktiv dag, min plan på att börja skriva några rader varje dag har inte riktigt velat infinna sig än. Men idag fick jag en wordcount på någonstans mellan 1000 och 2000, vilket inte alls är dåligt.
Men vad är det med min förkärlek att alltid tortera mina karaktärer genom hela deras liv? Mina protagonister dör unga och mina antagonister, Oj, oj, oj, skrev om Kejsaren idag, varje rad jag skriver om honom gör mig nästan gråtfärdig, att jag tillåter en av mina egna barn få leva i sådan hemsk tillvaro, usch.
Fortsatte på scenen om denne antagonists död, tycker själv det är ett starkt ögonblick. Framförallt när han nu är död och vår käre protagonist bestämmer sig för att ta reda på vem han egentligen var.
Dikten han hittar, powerful stuff. Fast vad vet jag, det är ju bara jag som skriver böckerna för att låna från en gammal klassisk historia om Isaac Asimov.
Tänkte jag skulle börja med att införa lite grann av en potpurri av dagens, saker jag känner för och så vidare.
Dagens Citat: "The people can always be brought to the bidding of the leaders. That's easy. All you have to do is to tell'em they're being attacked & denounce the pacifists for lack of patriotism & exposing the country to danger."
-Goebbels
Dagens låt: "Star Beyond Time" - Okänd, men den handlar om Star Trek. Mycket vacker sång.
Humör: Glad, men frustrerad. Lycklig, men velig.
För att citera Keith Olbermann på MSNBC: "Bush and his minions were to stupid to realise they had been called stupid."
Kriget mellan Kerry och Bush verkar visst aldrig ta slut.
http://www.youtube.com/watch?v=gYB0fIZf1Bo&mode=related&search=
Förövrigt har man annars haft en rätt lugn söndag.
Vet dock ännu mindre vad jag vill, vet knappt ut eller in, vad som ska hända från dag till dag. Ibland känns tillvaro bara allmänt jobbig. Även om jag mått ovanligt bra efter en mycket underbar helg, den bästa på jag vet inte hur länge.
Jag tror jag börjar lära mig att inte få fylledeppis så jävla ofta när man kommer hem.
Den där Novischen fick mig verkligen att mogna, och det hade ingenting med att jag hade total blackout av kvällen, på mina egna outgrundliga avvägar insåg jag vad som behövdes för mig att växa och må bättre som människa.
Men dagens söndag har varit otroligt bra, ett toppenhumör.
Och Linda hängde i köket och städade och fixade till och med söndagsfika, hade jag faktiskt inte trott om jag ska vara ärlig. Man har ju inte sett till henne någonting, trodde hon var jätteblyg men där ser man vad ens fördomar kommer på skam. Alltid trevligt när man visar sig ha totalt fel, trevlig var hon också.
Söndagsfikat är alltid trevligt, och nu när vi bara är sex personer kvar här i vår korridor så gäller det att jag håller kvar lågan av en underbar och social plats som människor älskar och vill bo kvar i.
Det är ju jag som är bossen nu när Magnus flyttade ut i Torsdags, äldst är jag och bott där längst har jag.
Får se hur det går nu när jag är den som ska veta allt, och ni som känner mig vet hur stabil jag är och hur otroligt bra jag är på att hantera praktiska detaljer...
De som nu är kvar i korridoren är i rumnummer-ordning: Linda, Jag, Mats, Jimmie, Andreas & Libby.
Hoppas verkligen det flyttar in fler människor snart, jag vill ha liv och rörelse i MIN korridor, ingen ska vilja flytta.
Hoppas man kan se till också att vi fortsätter få beröm över hur bra och välstädad vår korridor är, alltid varit stolt över den. Men det tror jag inte ska vara några problem, de är ett fint folk de som bor här nu.
Heh, det är kul att vara boss (Säger han som sedan i Torsdags nu sitter i FEM styrelser samtidigt.)
Men Söndagsfikat var trevligt, Linda tillagade någon sorts frukt- och bärpaj med vit choklad som hon körde i ugnen och serverade med grädde och glass. Det är konstigt det där hur mina middagar alltid består av en massa onyttigt på söndagar.
Orkade inte gå på dansträningen idag, var nog både för sliten och lite för glad för det. (Eh, låter konstigt, men ja...) Ville vara hemma och vara glad istället. Varit överenergisk idag och en viss frustration som infann sig över att jag har svårt att bestämma mig över vissa speciella saker som jag inte tar upp i en blogg som denna.
Förövrigt tror jag att en sådan här blogg inte är bra för hälsan, har jag väl satt mig och börjat skriva kan jag hålla på hur länge som helst, finns alltid något intressant ur min icke så intressanta vardag av att sitta på mitt rum framför min dator.
Framförallt söndagar där min vardag består i denna ordning av: Koordinationsbakis, dusch, ut i köket och kolla hur alla andra mår, hoppa över frukosten, dataspel, sätta mig under filten i köket och kolla på tv, äta frukost vid 16-tiden, längta efter söndagsfikat, Söndagsfika, umgås med korrisarna halva natten, tillbaka till datorn och sova någon gång mitt i natten. Sen har man ju Lindy-hop kursen varannan söndag mellan 14.30-16, alltid kul dagen efter, och sociala dansen på UDI från 19-21.
Aaah, dans, dans, dans. Något jag skulle kunna prata så länge om, en av de underbaraste sakerna här i livet. Man blir så glad av det, när det går riktigt, riktigt, bra kan även en euforisk lycka infinna sig.
Ah, ja, dans. Dansen förändrade mitt liv, kanske till och med räddade det. Ni skulle sett mig innan en av mina bästa och äldsta vänner vid namn Anneli dök upp och sa Hej! på den första dansträning jag någonsin var på.
Nä, usch, det behöver vi inte prata om.
Men dans kan inte beskrivas, det måste avnjutas.
Förutom skrivandet är dansen ett av mina få sätt att uttrycka mig på, gjort mig så mycket mer avslappnad bland andra människor.
Mitt skrivande då?
Idag var en bra dag. En ovanligt produktiv dag, min plan på att börja skriva några rader varje dag har inte riktigt velat infinna sig än. Men idag fick jag en wordcount på någonstans mellan 1000 och 2000, vilket inte alls är dåligt.
Men vad är det med min förkärlek att alltid tortera mina karaktärer genom hela deras liv? Mina protagonister dör unga och mina antagonister, Oj, oj, oj, skrev om Kejsaren idag, varje rad jag skriver om honom gör mig nästan gråtfärdig, att jag tillåter en av mina egna barn få leva i sådan hemsk tillvaro, usch.
Fortsatte på scenen om denne antagonists död, tycker själv det är ett starkt ögonblick. Framförallt när han nu är död och vår käre protagonist bestämmer sig för att ta reda på vem han egentligen var.
Dikten han hittar, powerful stuff. Fast vad vet jag, det är ju bara jag som skriver böckerna för att låna från en gammal klassisk historia om Isaac Asimov.
Tänkte jag skulle börja med att införa lite grann av en potpurri av dagens, saker jag känner för och så vidare.
Dagens Citat: "The people can always be brought to the bidding of the leaders. That's easy. All you have to do is to tell'em they're being attacked & denounce the pacifists for lack of patriotism & exposing the country to danger."
-Goebbels
Dagens låt: "Star Beyond Time" - Okänd, men den handlar om Star Trek. Mycket vacker sång.
Humör: Glad, men frustrerad. Lycklig, men velig.
Första gången...
Och så har man fallit till föga (Hör applåderna av en massa människor som nu är glada).
Dags för första gången för mig att blogga, får se hur bra det går med det. Sådant här brukar aldrig gå särskilt bra, fråga bara de som snackat med mig på Lunarstorm, Helgon, Student.se och så vidare...
Hit and Runs med flera månaders mellanrum, aja, funkar detta så funkar detta.
Har inte heller bestämt mig vad den ska handla om, tänkte först jag skulle kalla den En Strävande Författares Tankar, men det var kanske liiiite Pretto...
Pretto, jag gillar inte pretto. Och ändå ska jag bli både poet och författare, vilken underbar kombination.
Aja, den får väl handla om vad jag känner för för dagen, så det blir säkert lite poesi och bokskrivande iallafall då och då, ni behöver inte oroa er, alla ni som tjatar på att få läsa...
Sitter just nu förövrigt och kollar på någon konstig Australiensisk deckarfilm, Money's Mask eller någonting. Australiensare är coola, det var ju de som gav oss Kvinnofängelset.
Fortfarande arg förövrigt över att jag missade sista avsnittet.
Full och glader är man efter hemkomst från efterfest hos Ida. Klart underbar efterfest! Var ju meningen att jag skulle sova, men blev alldeles för pigg av att sätta mig framför datorn, som vanligt alltså...
Och alldeles nyss ringde Jonny och tyckte att han skulle telefonterrorisera mig, som jag och han gjorde mot Anna under Novischen... 30 gånger, pffft...
Oj, insåg just att jag glömde äta upp hela mackan Ida bjöd mig på, sorry Ida...
Dags för första gången för mig att blogga, får se hur bra det går med det. Sådant här brukar aldrig gå särskilt bra, fråga bara de som snackat med mig på Lunarstorm, Helgon, Student.se och så vidare...
Hit and Runs med flera månaders mellanrum, aja, funkar detta så funkar detta.
Har inte heller bestämt mig vad den ska handla om, tänkte först jag skulle kalla den En Strävande Författares Tankar, men det var kanske liiiite Pretto...
Pretto, jag gillar inte pretto. Och ändå ska jag bli både poet och författare, vilken underbar kombination.
Aja, den får väl handla om vad jag känner för för dagen, så det blir säkert lite poesi och bokskrivande iallafall då och då, ni behöver inte oroa er, alla ni som tjatar på att få läsa...
Sitter just nu förövrigt och kollar på någon konstig Australiensisk deckarfilm, Money's Mask eller någonting. Australiensare är coola, det var ju de som gav oss Kvinnofängelset.
Fortfarande arg förövrigt över att jag missade sista avsnittet.
Full och glader är man efter hemkomst från efterfest hos Ida. Klart underbar efterfest! Var ju meningen att jag skulle sova, men blev alldeles för pigg av att sätta mig framför datorn, som vanligt alltså...
Och alldeles nyss ringde Jonny och tyckte att han skulle telefonterrorisera mig, som jag och han gjorde mot Anna under Novischen... 30 gånger, pffft...
Oj, insåg just att jag glömde äta upp hela mackan Ida bjöd mig på, sorry Ida...