Mitranias Novelltävling
Ännu ett lyckat kårval. De exakta siffrorna låter jag medierna få skriva om före jag gör det. Men vi är då helt klart nöjda iallafall.
I andra nyheter får jag äntligen bidrag igen av CSN, så imorgon kommer strax över 15.000:-.
Och imorgon åker jag även till Skelleftehamn över helgen för Rotanmaran, 6h dans på fredag och 6h dans på lördag.
Men det mest intressanta är nog ändå detta:
Fantastiktidskriften Mitrania utlyser sin åttonde novelltävling för de som skriver fantasy, sf eller skräck
Priser:
1:a pris 1500 kronor, ett gratisex av tidskriften och ett diplom
2:a pris 500 kronor, ett gratisex av tidskriften och ett diplom
3:e pris 250 kronor, ett gratisex av tidskriften och ett diplom
4:e och 5:e pris får endast diplom och ett gratisex av tidskriften.
Regler:
* Novellerna måste vara mellan 4000 och 22 000 tecken långa (inklusive mellanslag). De ska vara i genren fantasy, sf eller skräck. Novellerna ska vara på svenska. De får inte vara publicerade i pappersform, och inte heller finnas publicerade på webben. (Slutna forum räknas inte). Om man vill delta med en novell som redan ligger på webben, måste man i så fall ta bort den därifrån först.
* Bidrag skickas till epostadressen: [email protected] senast den 7 juni.
* Den som deltar i tävlingen ger i och med det mitrania rättighet att
publicera novellen i papperstidningen. Detta kommer dock endast att ske automatiskt om personen hamnar på plats 1-5. Den som skickar in förväntas ha läst tävlingsvillkoren och godkänt publicering för diplom och ett gratisex.
* Övriga noveller publiceras icke i Mitrania, annat än efter ytterligare samråd med författaren.
* Bidragen ska skickas via e-post som rena textfiler.
* Det är tillåtet att skicka fler än ett bidrag.
* Av tekniska skäl sätts alla deltagare upp på ett nyhetsbrev så att
tävlingsresultatet kan skickas till de som deltog i tävlingen. Deltagarna kan när som helst lämna nyhetsbrevet utan att det påverkar något.
* Den som deltar i tävlingen ger tidskriften rätt att publicera personnamn och placering på nyhetsbrevet samt i tidskriften och på webben.
* Redaktionen har rätt att inte utdela pris om inget av bidragen håller tillräckligt hög kvalitet, eller för få bidrag inkommer.
Lycka till!
MVH: Robert Andersson
URL: www.mitrania.se
Björksta' Buggen
Först vill jag rikta ett stort tack till de underbara Mikaela och Tom som gett mig tillbaka en del av min livsglädje, framförallt under de senaste dagarna och sen jag lärde känna dem. När Mikaela sätter igång drar hon alltid med mig.
Tyckte det var dags för dem att få lite smicker av mig.
Men nu åter till de reguljära sändningarna.
I helg var alltså min och Mikaelas första tävling tillsammans. Vi tyckte själva att den gick väldigt bra, men det tyckte inte dock domarna.
Men vi är helt klart nöjda, vi fick ju iallafall inte sämsta poängen, vi fick nämligen domarsiffrorna 3 4 4 där 1 är bäst och 5 är underkänt (vilket man bara får om man inte har dansat bugg eller typ dansat i baktakt hela låten).
Men det var ju första tävlingen, så nu var det bortgjort. Men för min del kändes det bättre än det gjorde på mycket länge att stå därute på golvet omringat av publik och spotlights, inte lika hispig och inte lika skakis. Jag var iallafall nervös, annars hade jag blivit riktigt orolig.
Men klart godkänt från min sida.
Eftersom Tom filmade både presentationen och kvartsfinal så finns de mer eller mindre på min dator nu, så vill ni ser får ni säga till så visar jag dem åt er.
Annars finns det från Björksta' Buggen, som blev väldigt lyckat och därmed antagligen lär återkomma nästa år, på både Västerbottens Nytt och Västerbottens Folkblad i VF finns det även ett bildspel, ingen av dessa tre med oss dock, men väl från från klass Bugg Vuxen D, den lägsta nivån av det som brukar kallas för den bästa serien så att säga.
Susan Boyle
Ja...
Vad säger man...
Sitter här och gråter med ett enormt fånigt leende på läpparna.
Tror aldrig jag har blivit så tårögd och lycklig av att se en film på Youtube som den med Susan Boyle.
Det finns bara ett endaste ord för det: EPIC WIN
Och själv fattar hon ingenting.
Denna lilla video är ungefär vad jag kände när jag såg på det.
"Her voice make me feel funny inside."
Alltså...
Jag kan fan inte sluta titta på den och skaka på huvudet varje gång hon öppnar munnen.
Att leka med digitalkamera och bokfynd
Yay!
Nu har jag köpt en digitalkamera av syrran för en mycket billig peng, nu har jag också bilder att leka med.
Och utan further ado kommer här även bilder över vad jag köpte på den där loppisen för typ en månad eller så:
Här är även en bild från vad jag köpte på utförsäljning på en av världens sista Domusbutiker som går i graven snart och därmed lämnar världens nästa största kommun helt utan en bokaffär.
Varför måste man leva, varför måste man finnas kvar? (14/4-09)
Ja... Alldeles för mycket som händer i ens liv och ingenting jag tänker ta upp här, mer än "Att leva är att lida".
Men här kommer iallafall en nyskriven dikt som uppkom när jag satt på tåget på min väska idag eftersom det inte fanns en ledig sittplats någonstans med de sista milen färdandes mot fjärran som är mitt hem. Ett av mina bättre alster tror jag faktiskt att jag tycker för tillfället. Vet ej dock om den är riktigt färdig, blev nämligen avbruten för avstigning på vänster sida i tågets färdriktning.
Varför måste man leva,
varför måste man finnas kvar?
Att leva är att förgås,
förgätmigej för vinden.
Fyrkantig värld mot runda kroppar,
kollision av oanade konsekvenser.
"Detta är inte likt något jag gjort tidigare."
Glöm förgätmigej,
aska i graven.
Stjärnstoft,
stjärndoft.
Obetydligt är livet
bland stjärnors tideräkning.
Oberäkneligt är livet
bland kvantans tideräkning.
Förgätmigej för vinden,
till aska i graven.
Korta ögonblick är vi,
obetydliga,
oberäkneliga.
Blinka
och missa ett liv som aldrig fanns
och alltid finns.
Se
och bli förlorad.
Dröm
och lev.
Ett kort ögonblick av alltid,
blinka och du missar.
Liv
är att mötas,
blinka,
och vara försvunnen.
Att leva är att förgås av en blinkning.
Stjärnstoft,
vinden tar oss dit vi inte vill.
Stjärndoft?
Låt mig förklara!
En lukt är ett minne av en svunnen tid.
Stjärnstoft med minnen av stjärndoft.
Stjärnan,
alltid och ej vid liv.
Kvantan,
glömsk och vansinnig.
Att inte bli sedd är att inte leva.
Jag: Idéspruta, kreativ... och alldeles, alldeles vansinnig.
Direkt när jag kom hem gick jag självklart in på IMDB och upptäckte att det var en brittisk serie i sex delar med... Ewan McGregor i tydligen sin allra, allra första roll någonsin.
Och efter att ha kollat upp den på Youtube minns jag ännu mer av den, tillräckligt mycket för att minnas att jag hemskt gärna ska ta och se om den väldigt snart.
En väldigt surrealistisk serie.
Love is Strange
******************
I andra nyheter från förra veckan så hände det mycket trevliga saker.
Natten till onsdag låg jag vaken större delen av natten och kramade mina nallar och grät av lycka.
Hade svårt att sova så jag öppnade idéboken jag hittade på bokrean för tre veckor eller så, efter att ha bläddrat igenom den ett tag var det som att en stor sten lyftes från mitt hjärta.
För första gången i mitt liv var det som att jag verkligen kände mig förstådd, som att allt mitt svammel och galna idéer hade ett högre syfte ( i brist på bättre ord).
För ärligt talat, är det någon som egentligen fattar vad jag pratar om 99 gånger av 100?
Vad den sa var att det finns människor som tänker i annorlunda och nya banor, människor som är idésprutor så in helvete att deras idéer bara dyker upp till höger och vänster. Men för att citera Albert Einstein på ett ungefär: "99 gånger har jag fel, men 1 gång har jag rätt. Så tänk, tänk, tänk!"
Alla människor får idéer, även briljanta, men eftersom idésprutorna får så många blir antalet briljanta fler, även om det procentuellt oftast blir lika mycket.
Idésprutor får oftast helgalna, dumma och knäppa idéer som man definitivt ska slå ner, men ibland får de riktigt briljanta idéer. Problemet är att de flesta människor har svårt att känna igen skillnaden mellan dem när de hör dem. Dessutom finns det ytterligare de människor som väljer att slå ner alla idéer idésprutorna får. De slår ner allt de säger utan att ens ge dem en chans att bevisa om idén är genomförbar eller inte. Dessa är oftast de som är fast i sina rutiner, människor som är helt fast i sin vardag och sina tankar, där varje dag ter sig densamma. De som har väldigt fasta traditioner och rutiner, framförallt tror jag att det gäller människor som är rädda för förändring.
Vilket tyvärr är alldeles för vanligt i denna värld.
Människor som tänker samma tankar, dag ut och dag in, som inte ser att det finns ett helt universum av möjligheter därute.
Finns det en konstant i universum, så är det förändring. Ingenting varar förevigt. Dessa må vara klyschor, men de är ack så sanna.
Det finns dock självklart många människor som är öppna för nya idéer och förslag, problemet är som sagt att det kan vara svårt att skilja ut en briljant idé från en dålig idé eftersom de briljanta allt som oftast är vad de flesta människor skulle definiera som "omöjliga". Detta eftersom idésprutorna inte har fastnat i den verklighet som många människor lever i som säger att någonting är "omöjligt" eftersom de uppfostrats att tro det. Idésprutorna har inte insett att vissa saker är "omöjliga" och därför kan tänka i de banorna utan att fastna och kanske hitta innovativa lösningar på svåra problem till exempel och därför får de även riktigt dumma och knäppa idéer, de har inte lärt sig att vissa saker faktiskt inte går att genomföra, även för en briljant hjärna.
Det är väl det man brukar säga, skillnaden mellan geni och galenskap är graden av framgång. Det vill säga människor som inte riktigt passar in i den verklighet som de flesta andra människor lever i.
Problemet för dem är, precis som för mig, att eftersom de inte tänker i samma banor som de flesta andra människor kan de även ha svårt att göra sig förstådda och framstå som excentriska, galna eller allmänt förvirrade. Dessa idésprutor får sina briljanta idéer just för att de inte lever i samma rutiner och vanor som "vanliga" människor. Vilket i sådana fall skulle förklara så väldigt mycket för min del, bland annat det att jag inte vill planera saker allt för långt i framtiden utan oftast tar dagen och saker som de dyker upp och kommer. Dels blir livet mer ett äventyr och dels ger det som sagt en stor möjlighet att hitta nya utvägar som det kan vara svårt för andra att hitta, jag vill helt enkelt inte binda upp mig eller fastna i rutiner som skulle vara farligt för mig, eftersom mitt liv kommer att handla om att skapa nya idéer.
Personligen tror jag att tanken på ett helt universum av möjligheter därute kan i viss mån vara lite vanligare hos de som framförallt läser science fiction eftersom dessa i många och mycket ofta är drömmare och brukar tänka i nya banor. Bra SF handlar ju om just det, idéer och att tänka i nya banor om verklighetens beskaffenhet.
Självklart finns det även hos andra sorters människor, men för tillfället väljer jag att tro att SF låter idésprutor få visst utlopp för sin kreativitet.
Som sagt, det känns som att en stor sten har fallit från mitt hjärta och mina axlar och jag har funnit en större ro i att vara den jag är. Nu lär jag mycket mindre undra varför jag måste vara den jag är, utan snarare vara stolt över att jag är den jag är och fortsätta ta stunderna som de kommer här i livet.
Det fanns en del kritik jag dock kan framföra på boken, den hader lite väl mycket självbeundran av författarnas arbetskamrater på företaget som gav ut boken, det vill säga Alexander Bard. Jag säger inte att han inte skulle vara en idéspruta, men kan man inte ta någon lite mer subtil som verkligt exempel istället? Dessutom var den alldeles för mycket riktad mot företagschefer och hur de ska sköta sitt företag, men annars så... Helt underbar bok!
Och vacker utsida har den också.
Och slutligen... 10356:- tillbaka på skatten för tillfället. Wohoo!!!
Sista avsnittet av Battlestar Galactica
Och inte hade jag läst reglerna till essätävlingen... igen. Så utan längre tvekan kommer här det färdigskrivna inlägget om sista avsnittet om Battlestar Galactica
Och kom ihåg, läst endast, om du aldrig, aldrig, aldrig i hela ditt liv har tänkt se tv-serien... :P
***********************
Ja...
Såg allra sista avsnittet av Battlestar Galactica igår, och jag sitter fortfarande och smälter alltihopa.
Måste ta mig tid någon dag snart igen och se om den minst en gång till, framförallt de sista 30 minutrarna och seriens själva "coda" (vad heter det ordet egentligen på svenska? Inte riktigt epilog, men något liknande).
Det är definitivt något som kommer att ta en längre tid att smälta.
Just nu gör jag inte så mycket annat än att just fortsätta smälta det hela, och lyssnar på hela soundtracket till miniserien, de tre första säsongerna och Bob Dylans - All Along The Watchtower.
Alla säsongernas soundtrack har blivit bättre för varje säsong som gått, tyvärr har ju inte den fjärde kommit ut än eftersom sista avsnittet precis var i fredags, men den kommer att slå mig ännu mer med häpnad. Väntar bara på att hela soundtracket släpps i en enda stort mastodontalbum så att jag kan köpa den och hela serien på DVD.
Observera att du inte bör läsa längre om du någonsin i ditt liv väljer att se en av världens bästa tv-serier. För nu kommer det både bilder och spoilers.
Först klippet med de sista 6 minutrarna av serien
Var beredd med näsdukar dock...
Detta är planeten som blir deras nya paradis, deras nya hem fri från krig och hat.
Detta är vad de finner för livsformer på planeten:
Det sista farväl till det som varit deras hem i så många år:
Den sista bilden vi får se någonsin av de överlevande från Kobols Tolv Kolonier, det lilla flickebarnet vid namn Hera som var The Shape of Things To Come, eftersom hon var barnet av två världar. Hennes mor var Sharon "Athena" Valerii, en Cylon, och hennes far en människa vid namn Karl "Helo" Agathon:
Och så Codan (och den ultimata twisten serien någonsin gjort):
(Och jag som tyckte att deras One Year Later var innovativt och fick många andra serier att ta efter dem, men detta är The Mother of All Timejumps så att säga).
Times Square i New York City!!!
Och en autentisk National Geographic som har en artikel om mänsklighetens urmoder som man döpt till Mitochondrial Eve. Alltså Hera, vilket gör oss, vi mänskligheten, människorna på denna jord till The Shape of Things To Come. Vi är barn av Kobol och Cylons, vi är hälften människor och hälften maskiner, tack vare att den eviga cirkeln av krig och konflikt mellan människa och maskinen förhoppningsvis äntligen hade brutits.
Men inte slutade det där inte, för den som läser denna tidningen är ingen mindre än seriens skapare och producent, Ronald D. Moore och blir rörd av en ängel, tjänare till en högre kraft som "It doesn't like being called God". Vilket förklarar seriens dokumentära stil med en kamera som är en del av berättelsen den vill återberätta:
Men det är inte allt för precis efter denna scen börjar den "riktiga" cover-versionen av All Along The Watchtower att spelas, med Jimmie Hendrix som sångare och dessa autentiska bilder från vår verklighet inkräktar i historien, samtidigt som änglarna/demonerna (eller vad de än nu är) gör ett vad, har "Den varelse som inte gillar att kallas för Gud" äntligen fått oss att bryta oss ur den eviga cirkeln av våld och död mellan människa och maskin eller inte:
Och detta är seriens allra, allra sista bild:
Wow, är nog detta enda jag kan säga. Battlestar Galacticas sensmoral kan man alltså säga är:
Vi mänskligheten är The Shape of Things To Come, det är vi som ska bryta dena eviga cirkeln av konflikt mellan människa och maskin. Vi är någon sorts högre makts (Gud? Lord of Kobol? De först utvecklade människorna? Något ännu mer främmande?) hopp om ett slut på allt krig och elände mellan vi och våra skapelser, våra barn. För vi är människa och vi är maskin, vi är ett barn av två världar och ibland sägs det att endast den som står med fötterna i båda kan lösa hatet dem emellan.
Detta är SF när det är som allra, allra bäst. Detta är varför SF för mig är den högsta formen av berättande. När den är som mest optimistisk visar den att det finns hopp för oss människor. Vi må ibland snubbla, vi må ibland falla, men vi reser oss alltid och i slutändan, i slutändan, kanske vi kan skapa oss en bättre värld för oss själva och andra.
Men bara om vi själva väljer att göra det.
För att låna citat från det forum jag alltid läser efter att ha sett nya avsnitt av BSG, eller för att citera Comic Book Guy: "I have to go out on the Internet and let the world know what I thought.... Worst... Episode... Ever!" eller nåt liknande:
Texter från TrekBBS - http://trekbbs.com/showthread.php?t=86230
"What did God exactly do in the series. Throw out some cryptic clues and prophecies. In the end, it was humans who had to make the fundamental choices. God didn't save humanity. He pointed them in the right direction but in the end it was humans that acted.
You must have ignored the mystery and spiritualism that was in the series for the past 5 years. It's strange that both God and FTL both defy the laws of nature as we know them but you accept FTL without reservation but God brings criticism. Finally the nature of God has been a staple of Sci-Fi since the 70's with writers like Ursual LeGuin and continues today with Alan Moore and Neil Gaiman.
God by his very nature is elusive. Even if you study Christian theology you find out that he doesn't fit into most people's preconceived notions of him. I think RDM's point is that the true God isn't like any of the God's protrayed by fundamental religions whether Cylon, Islam or Christianity. The falseness of any religion is to claim certainty where none really exist. It's a powerful and sophisticate argument and very BSG."
"Noone ever said it was God. They just think it's God."
"This is an overused phrase, but 'Any sufficiently advanced technology is indistinguishable from magic'"
"Don't get yer panties in a bundle. He ain't god, at least not in terms of the concept us Earthicans have of a god. If he is even a 'he'..."
"We could theorize till the cows come home on the nature of god, however. Advanced ubermachine? Ship O' Light? Survivors from a previous "cycle" long long ago? That's left rather ambiguous, and I like ambiguous."
"Of course they could have ended conventionally. Starbuck could have randomanly plugged in numbers in the NAV computer. The Head creatures could have some form of Cylon projection. Starbuck herself could have been one of the final five or Daniel. The Deus ex Machina in Sci-Fi is not God but technology. I repeat The Deus ex Machina in Sci-Fi is not God but technology Once you realize that you realize what a brave move RDM made by being so unconventional."
"Putting my own meaning to everything than having it spelled out for me."
"The more I think about it, the more I feel that the ending really services what the series was all about: Posing questions about us, humanity.
And the series poses one last question: Will we just do it all over again?
I think it's sort of profound, really. Just one last question. And it's the biggest one of all."
So Say We All!!!