Makimachine

1. Wohoo! Mitt ben överlevde en hel kväll på Ersboda. Kände mig tvungen att testa, tråkigt att inte gå för att jag har för ont. Men det var inga mer problem än vanligt, slipper förhoppningsvis också nu att gå till sjukgymnast om det inte längre påverkar mitt vardagliga liv. Har ju som inga större problem att åka skridskor femtielva hundra timmar i veckan... 

Nu är det bara att sätta tandkrona för 2500:- (inklusive 75% rabatt för att det är på Tandläkarhögskolan).

 

2. Wohoo! Andra gången i mitt liv jag hamnade i Gnussens Förlovade Land. Dansade med en kvinna som helt enkelt satte pannan mot min panna och sen körde på. Påpekade mellan låtarna att det var andra gången i mitt liv.

 

"Jaha, ibland antar man bara."

"Så länge det funkade. Funkade det?"

"Jadå."

 

3. Wohoo! 2015 var nog en av de största i mänsklighetens historia när det kommer till vetenskapliga upptäckter. Dels FLYTANDE VATTEN PÅ MARS YTA och nu som det avslöjades igår, gravitationsvågor (som Einstein förutspådde på 1910-talet, men som inte bevisats förrän nu). Det är STOOOORT!!! 

Det är en sån underbar tid att älska Fantastik på TV.

 

Så mycket feministisk Fantastik!

 

Så mycket bra Fantastik!

 

Förövrigt, när blev Marvel bland det mest feministiska på TV?

 

 

I första säsongen slåss hon mot en tidig Black Widow, nu slåss hon mot ett galet geni till skådespelerska, som bara råkar vara hjärnan bakom hennes mans företag och uppfinningar. (Pfff, som om det någonsin har hänt i verkligheten...) 

 

"I'm a genius, Whitney Frost defies categorisation."

 

Inte att förglömma att det underbaraste är en dreglande och slafsätande Peggy Carter som bara råkar vara utsvulten och slänger i sig en väldigt slafsig måltid.

 

 

Från början en serie om en superhjälte som älskar att vara just superhjälte och inte som mycket som de manliga, framförallt hos DC, "Den Manliga Poetiska Ångesten" som jag kallar det, en serie där Melissa Benoists leende får hjärtan att smälta, man blir så... GLAD av det där leendet. Hon är så lycklig över att få hjälpa andra människor, men så kommer ögonblick som detta som inte bara gör henne till en glad och alltid leende Kryptonian, precis som sin kusin, utan en komplicerad karaktär med djup och känslor:

 

Eller för att citera vad jag skrev i Umeå Science Fiction-förenings facebook-sida (där har vi en lång historia som hänt under den tiden jag haft uppehåll med bloggen, får återkomma till den historien någon gång), om just denna scen: 

 

"Okej, ni som inte har sett Supergirl tycker jag det är dags att ni börjar nu. Har sett denna scen säkert tio gånger och jag har fortfarande inte tröttnat på den. Melissa Benoist är fan en sjukt bra skådis. XD

'The rage, the anger and years of repressed lonliness.'"

 

Och sen återgick serien till att vara lite grann om den glada och lyckliga tjejen som får njuta av att vara superhjälte, och så återigen kom ett sånt där tv-ögonblick så träffar en som ett knytnävslag i ansiktet och man inser varför man älskar Fantastik, denna gång Martian Manhunter (japp!) som berättar om hur hans värld gick under:

 

 

"They took the women and children, the men were forced into labor. The other's went to the furnace. My wife and daughter's... burned. I escaped, I survived, to my great shame. I will hear my family's screams until the day I die."
- Damn, Supergirl, Damn...

 

Sen har vi veckans iZombie, gud vad jag älskar den showen!

 

Kristen Bell läser tantsnusk skrivet av sexuellt frustrerad bibliotekarie! Hilarity ensues... och slutar som alla avsnitt med whipplash och sorg...