Detta är sättet man gör speltrailers på: Plants vs Zombies
Det är så här man gör trailers till spel. Det är omöjligt att inte digga med till musiken, och man blir så glad av det. Det är ett s.k. Casual Tower Defense-spel.
Plants vs Zombies
There's a zombie on your lawn
There's a zombie on your lawn
There's a zombie on your lawn
We don't want zombies on the lawn
I know your type: tall, dark, and dead
You want to bite all the petals off of my head
And then eat the brains of
the one who planted me here
I'm just a sunflower but see
me power an entire infantry
You like the taste of brains
we don't like zombies
I used to play football
Road cones protect my head
I have a screen-door shield
We are the undead
(repeat chorus)
Maybe it's time to reevaluate
I know you have a lot of food on your plate
Brains are quite rich in cholesterol
You're dead so it doesn't matter,
Instead we'll use this solar power
to make a lawn defense at any hour
I like the tricycle
There's butter on my head
I'm gonna eat your brains
(repeat chorus)
Ja... Så ...
Ja... Så var det dags för ett sånt där inlägg nu igen, ni får klaga om ni tröttnar på dem...
Disclaimer: Om något blir mer konstigt än vanligt beror det på att jag är rätt så full för tillfället, det blir så när man dricker två starköl från Umeå och en dynamitöl från Karlstad.
När jag cyklade hem med Mats cykel efter föreläsningen strax efter 12 imorse fick jag ett plötsligt sug efter grillning alternativt fest. I slutändan blev det fest, och fan vilken jävla bra idé det var.
Åh, jag dansade hem lyssnande på min mp3-spelare och dansbandsmusik hela vägen från Origo, jävligt bra idé av Jonny att komma på den idén, där träffade vi även Åsa och hennes kompisar.
Tyvärr han jag bara dansa cirka en timma i sträck, tyvärr inte lika mycket som efter banketten i Karlstad: "Fan vad du dansar Mäki." "Jo."
Men hursomhelst, det var en riktigt bra idé för jag halvhoppade hem lyssnade bland annat på dagens låt som kommer härnedan och slog mig även en dubbelklack i luften.
Inte för att jag fattar hur fan jag ska lyckas sova nu när adrenalinet, endorfinerna och allt vad de heter bara sprutar genom kroppen. Jag är så sjukt hög på dans och lycka just nu.
Tror fan jag förövrigt har hittat en ny "krogdanskompis" i Åsa, hon är en sån där som kan stå och dansa en hel kväll på krogen och bara låta världen runt omkring upphöra och låta musiken styra kroppens rörelser. Som mig alltså.
Livet är en fest och bäst och allmänt bra, om det inte var någon som förstått det ännu.
Äsch, nu ska jag iallafall sluta dryga mig, och konstatera att jag älskar livet för tillfället.
Dagens Låt: Joyride - Lust Igen
Dagens Citat: "While I dance I cannot judge. I cannot hate; I cannot separate myself from life. I can only be joyful or whole. This is why I dance" - Hans Bos (Så jävla bra och så jävla sant)...
SFS-FUM 2009 i Karlstad
Detta blir nog första gången tror jag som jag verkligen tar och skriver om vad som hände på FUMet. Men för min och vår delegation från Umeå Studentkår (med några NTK:are och Utbildningsbevakare inkluderat) var detta nog det bästa FUM:et någonsin.
Så mycket som vi fick igenom har vi aldrig lyckats med tidigare: Heltid är Heltid på verksamhetsplanen, vilket gav en någorlunda bra verksamhetsplan och även en vettig budget.
När det gäller stadgarna fick vi dock inte igenom kanske de två viktigaste sakerna, men det går framåt iallafall. Vi ville införa valbered styrelse, men vi föll tyärr med flaggan i topp. Vi var endast 4 (!) röster ifrån av 178 delegater från att det skulle införas, vi har kämpat i fyra år med det så vi får ta nya tag nästa år. Dessutom ville vi ha kvar tre presidialer, men det blev två.
Men hursomhelst så fick Umeå delegationen en hel del beröm för att vi stod för våra åsikter, inte högg andra i ryggen (vilket tyvärr händer inte alltför sällan på FUMen) men framförallt för vårt trevliga och vettiga sätt och för att vi gärna visade framfötterna och tog kontakt med andra delegationen när vi ville försöka hitta kompromisser och samarbeten.
FUMet var dessutom mycket trevligare och bättre än tidigare år, men framförallt så var banketten definitivt den bästa. Det gick ju så långt tidigare att jag inte gick på banketten i Göteborg eftersom den i Visby var alldeles för seg och tråkig och inte mycket som hände.
Men denna gång hade vi "Pölsa" från Smala Sussie som konferencier med sitt showband Star Boys, de gjorde kvällen till en helgrym afton och så fick man ju dessutom dansa sjukt mycket på dansgolvet på eftersläppet.
Tror jag kom i säng strax efter 4 på morgonen då, och sen att stiga upp kl.7. Man var sliten som fan, men det var det värt.
Sov väldigt gott i liggvagnen den natten må ni tro, och sov nästan hela dagen när jag kom hem på morgonen vid cirka 7-tiden. Tror jag fortfarande är lite småsliten faktiskt.
Förövrigt är det något mycket speciellt med värmlänningar (förutom dialekten), när jag och Clara var in på Subway för att få lite hemresemiddag så bad de så hemskt mycket om ursäkt för att vi fått vänta så länge, trots att vi inte hade väntat knappt någonting. Och sen på bussen träffade vi världens skönaste busschaufför som till att börja med bad om ursäkt säkert tre gånger för att det hade blivit dubbelbokningar på bussen så att några av oss skulle bli tvungna att sitta i trappan ett tag (vilket vi slapp eftersom alla bokade tydligen inte dök upp). Vad har han att be om ursäkt för, det var ju inte hans fel?
Men hans kommentarer i högtalarna var ändå bäst, föreställer er nu honom på den allra bredaste värmländska: "Hej! Det är jag igen!", typ tre eller fyra gånger både ödmjuk, glad och rolig på en och samma gång. Strax innan vi klev av var vi bara tvungna att applådera honom för att han var så jävla bäst.
Och sen gubben som blev min "bordsdam" på banketten var minst lika skön han med, få se nu vad han själv sa att han var: adel, officer (hans far avgick som svensk generalstab under finska vinterkriget eftersom de endast skickade 1(!) svensk som hjälp), miljonär... och "socialistisk ledare". Han sa att han var moderat under kårhusockupationen och demonstrerade mot det hela, men på gamla dar så har han gått åt vänster istället för tvärtom som är vanligast. Och så var hans första kommentar till mig också den där gamla klycshan om jag gamla äktenskap. Jag sa något om jobbiga saker och han svarade, "ah precis som min fru!" Haha, så jävla klockrent.
Men här finns lite roliga saker att läsa på från FUM:et: Aron's Blogg (han tyckte vi var den trevligaste och skönaste delegationen, vilka också var de han mest drev med i den, se "Umeå", Röstprotokoll-Robert och Carro).
Annars så var jag även upp i talarstolen för första gången någonsin på ett FUM (trots att det var mitt fjärde) yay, me! Carro och Robert tyckte jag höll ett väldigt bra anförande om varför alla studenter ska ha rätt till minst 15h lärarledd tid per vecka på fokusfrågan Heltid är Heltid är verksamhetsplanen. Sett mitt anförande här på tidpunkten 02:14:00.
Haha, såg just att han som var precis efter mig kommenterade mitt anförande och kallade mig för Jocke Berg: "Det är så det ska va!" Haha, aja, det får duga.
I annat sög Lejonborg som vanligt, han kom totalt oförberedd, betedde sig allmänt arrogant, kunde inte svara på frågor och blev utskrattad flera gånger. Dessutom visade sig hans fakta baserat på vad studenterna tyckte inte stämma särskilt mycket, med tanke på att vi ska företräda den större delen av studentpopulationen i Sverige och ingen räckte upp handen när Ordförande Moa frågade om just det Lejonborg ansåg för fakta.
De där perfekta 3 minutrarna och 30 sekundrarna...
Det finns dagar då världen är åt helvete, då man tror att ingen människa tycker om en, att ens vänner i hemlighet egentligen hatar en (hur jävla dumt det än är). Dagar när depressionen och mörkret helt styr en...
Men så dyker det upp...
De där perfekta 3 minuter och 30 sekundrarna, de där ögonblicken då världen upphör och det enda som existerar är jag och följaren jag dansar med som sammansmält till något perfekt som inte kan förklaras endast upplevas, de där stunderna då världen är en vacker plats och njutning är det enda som genomsyrar kroppen.
De där perfekta 3 minutrarna och 30 sekundrarna av den sortens foxtrot som alla foxare är på ständig jakt efter och kan åka 100-tals mil över en helg bara för att finna den, en foxtrot som skapar ett beroende av att ständigt jaga upp den igen, ty den är ytterst sällsynt och ytterst, ytterst svår att finna.
De där perfekta 3 minutrarna och 30 sekunderna som får benen att vika sig på samma sätt som en första kyss med den man i hemlighet har älskat en längre tid kan få benen att vika sig.
De där perfekta 3 minutrarna och 30 sekunderna som får hela kroppen att vibrerar efteråt att man inte vet vart man ska ta vägen och får hela ens ansikte att rodna.
De där perfekta 3 minutrarna och 30 sekunderna som får ett lyckorus att genomsyra kroppen för resten av kvällen.
De där perfekta 3 minutrarna och 30 sekunderna som blir ett starkt beroende att åter finna igen.
De där perfekta 3 minutrarna och 30 sekunderna som faktiskt, faktiskt, är minst lika bra som det perfekta samlaget.
De där perfekta 3 minutrarna och 30 sekunderna då man bara måste, måste, blunda och bara hänge sig åt något övermänskligt underbart.
De där perfekta 3 minutrarna och 30 sekunderna som man efteråt tittar varandra djupt i ögonen och vet, vet, att detta, detta, är orsaken till Universums uppkomst. Livet kan inte bli större, livet kan inte bli mäktigare än så.
De där perfekta 3 minutrarna och 30 sekunderna som man lyckas med tre gånger på samma kväll med samma person...
Och tänk att finna det i en person man aldrig dansat med tidigare och heller faktiskt aldrig träffat på klubben eller ute på dansställen heller.
Hennes kommentar efter första låten: "Detta var en mycket bra foxtrot."
Min kommentar efter tredje låten: "Du är definitivt en av mina foxfavoriter."
Rotanmaran & Valborg
Ah, vilka härliga vårtider det har varit.
Förra helgen var helt underbar i Skelleftehamn på Rotanmaran. Jag var halvt död redan på lördagen och min vänstra stortå var helt bortdomnad den dagen, men ta mig fan att jag inte hade minst lika roligt på lördagskvällen som fredagen. Fick dansa med en hel del favoriter (och skaffa ett flertal nya) och några riktigt roliga buggar och mysiga foxar även med Mikaela och "Svägerskan".
12 timmars mys och kramande under två dagar, kan livet bli så mycket bättre?
Min lilla sovhörna på Folkets Hus i Skelleftehamn.
Gjorde det nämligen enkelt för mig och övernattade där en natt för att sen ta mig hem med bil på lördagsnatten.
Anlände i mitt rum vid cirka 5 tiden på morgonen, hade ont hela söndagen och skippade socialdansen. Var otroligt dansbakis, men ack så lycklig.
Och Valborg idag?
Tja, mitt kommentar mot slutet av kvällen var: "Detta är en kväll av njutningar."
Nyktraste valborg för mig sen jag flyttade till Umeå, alltså 6 år. Varje år har man supit skallen av sig totalt och knappt kunnat gå hem. I och för sig var förra året rätt så mycket lugnare, men i år drack man knappt något utan hade det istället bara en helt underbar och trevlig heldag med några av de bästa människorna på denna jord. Vem behöver sittning när man kan sitta och grilla och prata och bara umgås under den underbara blå himlen och den skinande solen?
Och nu när jag dessutom har slutat dra mig undan från så många människor i mitt liv härnere, vilket nog märkts på mig under de senaste månaderna eftersom jag tycker att jag inte varit med på särskilt många grejer eller umgåtts eller pratat med folk mer än jag måste. Folk har helt enkelt fått dra med mig på saker som inte rör dans, jag har inte tagit initiativ till saker och ting.
Men nu så känner jag mig väldigt glad, lycklig och tillfreds med livet, även om jag fick ett litet ledsamt sms under kvällens gång men det löser nog sig det också.
Lyckliga lilla jag på Valborgsfirandet på Campus med Jonny och Lisa.
Så här röd blir man av att sitta i solen om man i sitt DNA råkar vara en Mäki.
Dagens Låt: Samuel Barber -Adagio for Strings (Choral Version)
Dagens Citat: "Ursäkta, jag ska bara dra upp klänningen så blir det lättare..." - Sagt till mig mitt i en mysfox på fredagen på Rotanmaran. Att ta det som sagts ur situationen får dem alltid att låta sjukare än vad de egentligen är (ordet efter skulle nämligen ha varit "dans").