Makimachine

*Suck* Vissa amerikaner vid namn Dubya blir man alltid trött på, nu har han gjort det igen...

För att citera Keith Olbermann på MSNBC: "Bush and his minions were to stupid to realise they had been called stupid."

Kriget mellan Kerry och Bush verkar visst aldrig ta slut.

http://www.youtube.com/watch?v=gYB0fIZf1Bo&mode=related&search=

Förövrigt har man annars haft en rätt lugn söndag.

Vet dock ännu mindre vad jag vill, vet knappt ut eller in, vad som ska hända från dag till dag. Ibland känns tillvaro bara allmänt jobbig. Även om jag mått ovanligt bra efter en mycket underbar helg, den bästa på jag vet inte hur länge.
Jag tror jag börjar lära mig att inte få fylledeppis så jävla ofta när man kommer hem.

Den där Novischen fick mig verkligen att mogna, och det hade ingenting med att jag hade total blackout av kvällen, på mina egna outgrundliga avvägar insåg jag vad som behövdes för mig att växa och må bättre som människa.

Men dagens söndag har varit otroligt bra, ett toppenhumör.
Och Linda hängde i köket och städade och fixade till och med söndagsfika, hade jag faktiskt inte trott om jag ska vara ärlig. Man har ju inte sett till henne någonting, trodde hon var jätteblyg men där ser man vad ens fördomar kommer på skam. Alltid trevligt när man visar sig ha totalt fel, trevlig var hon också.
Söndagsfikat är alltid trevligt, och nu när vi bara är sex personer kvar här i vår korridor så gäller det att jag håller kvar lågan av en underbar och social plats som människor älskar och vill bo kvar i.
Det är ju jag som är bossen nu när Magnus flyttade ut i Torsdags, äldst är jag och bott där längst har jag.
Får se hur det går nu när jag är den som ska veta allt, och ni som känner mig vet hur stabil jag är och hur otroligt bra jag är på att hantera praktiska detaljer...

De som nu är kvar i korridoren är i rumnummer-ordning: Linda, Jag, Mats, Jimmie, Andreas & Libby.
Hoppas verkligen det flyttar in fler människor snart, jag vill ha liv och rörelse i MIN korridor, ingen ska vilja flytta.
Hoppas man kan se till också att vi fortsätter få beröm över hur bra och välstädad vår korridor är, alltid varit stolt över den. Men det tror jag inte ska vara några problem, de är ett fint folk de som bor här nu.

Heh, det är kul att vara boss (Säger han som sedan i Torsdags nu sitter i FEM styrelser samtidigt.)

Men Söndagsfikat var trevligt, Linda tillagade någon sorts frukt- och bärpaj med vit choklad som hon körde i ugnen och serverade med grädde och glass. Det är konstigt det där hur mina middagar alltid består av en massa onyttigt på söndagar.

Orkade inte gå på dansträningen idag, var nog både för sliten och lite för glad för det. (Eh, låter konstigt, men ja...) Ville vara hemma och vara glad istället. Varit överenergisk idag och en viss frustration som infann sig över att jag har svårt att bestämma mig över vissa speciella saker som jag inte tar upp i en blogg som denna.

Förövrigt tror jag att en sådan här blogg inte är bra för hälsan, har jag väl satt mig och börjat skriva kan jag hålla på hur länge som helst, finns alltid något intressant ur min icke så intressanta vardag av att sitta på mitt rum framför min dator.  
Framförallt söndagar där min vardag består i denna ordning av: Koordinationsbakis, dusch, ut i köket och kolla hur alla andra mår, hoppa över frukosten, dataspel,  sätta mig under filten i köket och kolla på tv, äta frukost vid 16-tiden, längta efter söndagsfikat, Söndagsfika, umgås med korrisarna halva natten, tillbaka till datorn och sova någon gång mitt i natten.  Sen har man ju Lindy-hop kursen varannan söndag mellan 14.30-16, alltid kul dagen efter, och sociala dansen på UDI från 19-21.

Aaah, dans, dans, dans. Något jag skulle kunna prata så länge om, en av de underbaraste sakerna här i livet. Man blir så glad av det, när det går riktigt, riktigt, bra kan även en euforisk lycka infinna sig.
Ah, ja, dans. Dansen förändrade mitt liv, kanske till och med räddade det. Ni skulle sett mig innan en av mina bästa och äldsta vänner vid namn Anneli dök upp och sa Hej! på den första dansträning jag någonsin var på.
Nä, usch, det behöver vi inte prata om.
Men dans kan inte beskrivas, det måste avnjutas.
Förutom skrivandet är dansen ett av mina få sätt att uttrycka mig på, gjort mig så mycket mer avslappnad bland andra människor.

Mitt skrivande då?
Idag var en bra dag. En ovanligt produktiv dag, min plan på att börja skriva några rader varje dag har inte riktigt velat infinna sig än. Men idag fick jag en wordcount på någonstans mellan 1000 och 2000, vilket inte alls är dåligt.
Men vad är det med min förkärlek att alltid tortera mina karaktärer genom hela deras liv? Mina protagonister dör unga och mina antagonister, Oj, oj, oj, skrev om Kejsaren idag, varje rad jag skriver om honom gör mig nästan gråtfärdig, att jag tillåter en av mina egna barn få leva i sådan hemsk tillvaro, usch.
Fortsatte på scenen om denne antagonists död, tycker själv det är ett starkt ögonblick. Framförallt när han nu är död och vår käre protagonist bestämmer sig för att ta reda på vem han egentligen var.
Dikten han hittar, powerful stuff. Fast vad vet jag, det är ju bara jag som skriver böckerna för att låna från en gammal klassisk historia om Isaac Asimov.

Tänkte jag skulle börja med att införa lite grann av en potpurri av dagens, saker jag känner för och så vidare.

Dagens Citat: "The people can always be brought to the bidding of the leaders. That's easy. All you have to do is to tell'em they're being attacked & denounce the pacifists for lack of patriotism & exposing the country to danger."
-Goebbels

Dagens låt: "Star Beyond Time" - Okänd, men den handlar om Star Trek. Mycket vacker sång.

Humör: Glad, men frustrerad. Lycklig, men velig.