Makimachine

Blir ett nytt inlägg istället för att inkräkta på det glada jag nyss skrev. Så jag kan kalla det för: 

Uppdatering 05.05

Nä, jag hade visst inte hittat tillbaka till mig själv igen lika mycket som jag trodde. Fick någon konstigt sput eller nåt och hamnade på lite avvägar via google på min blogg och fastnade och läste gamla inlägg från två år sen, det vill säga i början av 2007... Och man kan definitivt konstatera att jag inte är samma människa som då... och då menar jag till det sämre.

Visst man förändras som människa, det är ofrånkomligt, men med tanke på hur jag var då och hur jag är nu så gillar jag definitivt inte det nya jag. Någonstans på vägen försvann min barnslighet, min sprallighet, mitt eviga leende, min pålitlighet. Man kan helt enkelt konstatera att jag blivit en sämre människa. Jag har helt enkelt blivit för seriös, och det jag gillade mest hos mig själv tidigare var just att jag tog världen med en klackspark och ett leende.

Om detta är att vara vuxen så vill jag gärna kliva av det tåget så snart som möjligt?

Dessutom har man tappat den nära kontakten med alldeles för många underbara människor som bara glidit bort medan jag gjort...

Ja, vad har jag gjort de senaste två åren nu när jag insett att mitt skrivande har stått i stå under den tiden. Jag menar, jag har knappt rört min pjäs på två år.

TVÅ ÅR!!! Och jag som skulle bli färdig med den så snabbt som möjligt.

Och min diktsamling har jag inte heller knappt rört på två år, det var den där lilla uppdateringen av den i höstas, men det är nästan det enda. Den skulle jag ju publicera under 2008...

Så vad fan har jag gjort med mitt liv de senaste två åren?

Visst har haft nationslivet, men sen då...? Och det är just en av de delarna jag har tappat bort folk i. Tidigare kramade jag ju alltid om alla, och kunde hålla tyst om vad folk sagt till mig och jag var en Lyssnare och alla berättade saker för mig.

Men nu, känns som det var alldeles för länge sedan någon kom till mig med sina problem. Kan knappt komma ihåg när det var senast?

Och när jag var ihop med Karin betedde jag mig också en hel del som en idiot, prata om ex och allt vad fan jag gjorde. Framförallt när alla börjar säga det till mig.

Jag har helt klart gått vilse i helt fel skog och jag vill ut!

Den var den bra veckan det, hur rolig blir nästa vecka?

Och nä, det är inte en sådan där jobbig: "Kan inte sova och tänker för mycket och världen gick just åt helvete natt", utan detta är snarare att jag just har insett en massa idiotiska saker om mig själv.

Bra att inse det nu! När jag snart är klar med studierna...

Vissa saker kanske borde ligga begravda, det vill säga, man ska inte läsa gamla blogginlägg och inse att man har satt helt fel kurs på ett oändligt hav utan någon strand att rädda en.

Det är som att jag helt har slutat lyssna på andra människor.

Ärligt talat?

Inte första gången under det senaste året den tanken slagit mig, men eftersom jag inte haft tid med det eller inte brytt mig har jag slagit bort den varenda gång.

Jag menar, hur mycket har jag egentligen spenderat kvalitetstid med någon av mina kompisar de senaste åren?

Och Tobbe och Mats räknas inte, tobbe är en av mina äldsta vänner och dessutom är han lättillgänglig. Då behöver jag inte göra det jobbiga att lämna korridoren.

Eftersom jag totalt misslyckas med att någonsin ta upp det med människor när jag ser dem så får jag väl skriva det och säga hej... eller nåt... 

Dagens Citat: "When I became a man, I put away childish things, including the fear of childishness and the desire to be very grown up." 
- C.S. Lewis (Ja... som sagt var...)

Dagens Låt: Det finns bara två låtar som funkar för ett blogginlägg som detta:

Dido - Honestly OK

I just want to feel safe in my own skin 
i just want to be happy again 
i just want to feel deep in my own world 

but im so lonely i dont even want to be with myself anymore 

on a different day 
if i was safe in my own skin 
then i wouldn't feel lost and so frightened 
but this is today and im lost in my own skin 

and im so lonely i dont even want to be with myself anymore

and im so lonely i dont even want to be with myself anymore

and im so lonely i dont even want to be with myself anymore

  
i just want to feel safe in my own skin 
i just want to be happy again

Dido - Slide

Even on a day like this when you're crawling on the floor
Reaching for the phone to ring anyone who knows you anymore
It's all right to make mistakes
you're only human
Inside everybody's hiding something

Staring at the same four walls, have you tried to help yourself
The rings around your eyes they don't hide, that you need to get some rest

It's all right to make mistakes
you're only human
Inside everybody's hiding something
Take time to catch your breathe and choose your moment

Don't slide

Don't slide, Don't slide

Don't slide, slide, slide

Even at a time like this when the morning seems so far
Think that pain belongs to you but it's happened to us all

It's all right to make mistakes
you're only human
Inside everybody's hiding something
Take time to catch your breathe and choose your moment

Don't slide

Don't slide, Don't slide

Don't slide, slide, slide

Don't slide

Don't slide, Don't slide

Don't slide, slide, slide

Don't Slide

Don't Slide

Slide, slide

Don't Slide