Att återvända hem till Kiruna Bugg & Swing som den förlorade sonen om så bara för några månader.
Man går på en träning med Kiruna Bugg & Swing och plötsligt känner man sig som den förlorade sonen som återvänder hem med introduktion och applåder.
De hade sån där gruppträning öppen för alla, motionärer som tävlande, lite grann som jag tror vi i Umeå kallar för Tävlingsaspiranterna, fast jag tror nog ändå att denna är lite mer avslappnad. Kanske är något jag borde ta tag i och börja gå på, nån gång i framtiden? När jag väl återvänder dit ner vill säga.
Man kommer dit och plötsligt är man omringade av gamla bekanta, när det var paus skulle alla prata med mig.
Viss kulturkrock var det dock eftersom de kör tryck-och-drag, medan västerbotten kör å-hej!
Förväntar mig ännu mer kulturkrock när jag väl lyckas ta mig på en socialdans, frågade Eivor också och de kör mer den gamla klassiska vänster höger-vänster höger, medan vi har vår dirtyfox och gnuss (vars sistnämndas förlovade land jag fortfarande inte vågat ta steget in i).
Men grymt kul var det, och som jag sa till Mikaela, hoppas du inte är allt för svartsjuk att jag "vänsterprasslar" två veckor efter vi gjort "slut"...
Det har pratats hela veckan sen tävlingen i Umeå att jag borde prova dansa med en tjej som heter Veronica och tydligen också är en av Annelies nya bästa vänner. Det minskade inte precis under träningen, trots att jag och hon redan hade pratat lite grann strax före och när hon var in på OK under förra veckan. Alla pratade om det under pausen med mig, Alvar och Carina, Seppo och Aase, Tore och Eivor, tydligen verkade de ha sökt med ljus och lykta för att hitta någon för henne att dansa med.
Och här kom jag som räddaren i nöden... eller nåt...
Vi provdansade lite grann efter träningen och vi tyckte det gick rätt bra, så vi bestämde oss iallafall för att prova dansa ihop lite grann framöver så länge jag är i stan, alltså mer eller mindre fram till september.
Men Mikaela var inte så farligt svartsjuk iallafall...