Makimachine

Wow! Helt enkelt wow!

Efter en lång diskussion (under flera dagar) med en kompis angående meditation gick jag in i duschen för att skölja av mig dagens svett. 

Kan först börja med att säga att duscha för mig är en sorts meditation, man får koppla bort världen för ett tag och bara låta ens beskymmer sköljas bort med vattnet, många är de tillfällen då man till exempel gråtit ut i duschen under det rinnande härliga vattnet. Det finns inget mer avslappnande, eller mer sensuellt för den delen heller, än att vara omgärdad av forsande vatten. Man skulle kunna ha en lång diskussion om de psykologiska implikationerna av detta, men det är inte vad detta inlägg ska handla om.

Men hursomhelst, tillbaka till dagens duschande.

Där stod jag, avslappnad och blundades och plötsligt erfor jag en stark känsla av eufori och rysningar av välbehag. En mycket stark känsla av välbefinnande och lycka infann sig. Svårt att förklara i ord, men för ett tag var det som världen endast bestod av jag och vattnet som forsade ner omkring mig. Det var som att vara omgärdad av kärlek.

Nu tror folk att jag har blivit nyreligiös, men nej! Jag är fortfarande agnostikern som tror på att allting utgår från människan. "Gud skapades till människans avbild" och så vidare.

Det var snarare som att för en av de få gångerna i mitt liv, senast var 30 Maj 07 (då jag skrev Inga Ord), var min kropp, min själ, min existens i perfekt harmoni med varandra och verkligheten. Det går inte att förklara i andra ord, så jag kan egentligen återanvända Inga Ord här, även om jag nu lär sätta mig ner och skriva en ny dikt av perfekt harmoni.

Måste förövrigt verkligen meditera/duscha i ett vattenfall någon gång, det kan inte bli mer naturligt än så.