Makimachine

Nu är det dags att börja med det jag har skjutit upp alldeles för länge, nämligen att fortsätta med att recensera/berätta lite om de böcker jag för tillfället har läst färdigt, har ju bara hittills tagit någon endast enstaka. Detta framförallt eftersom jag precis avslutat en av mina nya favorit romaner, denna gång en kort en. Det är inte bara för att Du Är Vad Du Läser har blivit en av mina favoritbloggar utan även för att detta är något jag funderat på i säkert ett år, jag läser ändå så oerhört mycket böcker och vill gärna berätta om dem, så varför inte?:

 

Sam J. Lundwall - Alice´s World

Genre: SF

Utgivningsår: 1970 (USA). Enligt denna 1971 (Storbrittanien).

Sidor: 112 (kortroman)

Huvudperson: Jaac Tomorec (Mon) Monteyiller

Bäst: Surrealistisk, drömsk, det poetiska språket

Sämst: Mon's blindhet för "sanningen" som stirrar honom i vitögat, eller är det själva meningen?

 

Denna roman är något av en avart, skriven av en av Sveriges största och viktigaste SF-författare, tillika en av dem som tillsammans med bland annat Sven-Christer Swahn (som alla vet är just den författare jag skriver min magister-uppsats om och som jag troligtvis har tänkt fortsätta med på doktorand-nivå) gjort oerhört mycket för att sprida SF i Sverige. Denna roman är nämligen hans första utgivna roman, som gav ut tillsammans med No Time For Heroes i USA 1970 (kom senare på svenska som Alice, Alice och Inga Hjältar Här).

 

Precis som många av Swahns romaner är detta en berättelse om mänsklighetens drömmar. Har inte läst tillräckligt många svenska verk för att kunna säga något, men som det är nu har jag börjat få uppfattningen att detta tema är något som svenska författare gärna ägnar sig åt.

 

Efter 50.000 år återvänder Människan hem till sin vagga, till Jorden. Hungrigt har man sökt sig tillbaka för att återigen införa Jorden under sitt styre.

 

Men bland ruinerna välkomnar Pegasus dem svävande på sina vingar, och i dess släptåg Fågel Fenix, Valkyrior, åskguden Tor, Medea och Sfinxen, samtidigt som en liten guldhårig flicka vid namn Alice ler mot himlen och den återvändande mänsklighetens ankomst. När mänskligheten sätter sin fot på sin födsloplats väntar alla deras drömmar och berättelser på att välkomna dem hem.

 

Mänskligheten har kommit hem till en värld där mänsklighetens en gång största drömmar och berättelser verkar av någon outgrundlig anledning fått eget liv, exakt vad det är ska jag inte avslöja, men själva tvisten var mer innovativ än jag först hade trott.

 

Den har ett poetiskt språk som får en att vilja drömma bort och se just de drömmar som "drabbar" mänskligheten.

 

Jag kommer i fortsättningen, och även så i denna roman att välja ut en bit som jag framförallt fastnade för. Det finns minst två otroligt bra delar till, men de avslöjar för mycket av handlingen.

 

Citat: "Sixty million billion people lived, dreamed, died there, each one on his alloted four square yards. There were some ten million Shakespeares living there at any given moment. There was one Director, conducting this gigantic symphony of seething life. There was a guild of policemen to enforce the Director's orders. There were guilds of priests, technicians, each guild comprised of billions of members. A million people could easily disappear to form their own worlds in the upper uninhabited spaces, ten million, a hundred million.

In the depths of the hive, Mankind pursued its dreams of fulfillment as they always had done. There were a billion stamp collectors, a billion coin collectors, a billion matchbox collectors; there were Spiritualists, voyeurs, adulterers, believers - looking for something to believe in - and unbelievers, dreaming of nothing. There were one million billion maniacs, many of them influential and respected. There were peasants dreaming about the soil and writers dreaming about the stars.

The glory of Man; the living monument of mind over matter; the biggest meat market in history. There were nine quintillion pounds of it, and still growing."

När det första scoutskeppet som landar på planeten möter sfinxens dödliga gåta, beger sig vår huvudperson Monteyiller, tillika kapten för hela expeditionen, ner till Jordens yta för att lösa det vansinne som verkar ha drabbat dem, inkluderat honom själv, för inget av de sago- och mytfigurer som skymtar förbi kan väl vara verkliga? För saker och ting är verkligen inte som det verkar, när till och med deras robotar som varken har drömmar eller borde kunna hallucinera även de ser alla dessa ting mitt framför sin ögon. Efter en massa möten och äventyr når Monteyiller slutligen fram till uppgörelsen och... Nä, det ska jag inte avslöja här!

 

Ett genomgående tema är Sanningen, vad är den? Monteyiller vägrar hela tiden tro på det han ser, för han vet redan vad hans sanning är, men är det den riktiga sanningen eller något han själv har skapat?

 

Men glöm aldrig att människans alla drömmar, myter och berättelser är mäktiga saker. Vem vet vad som händer om vi överger dem eller låter oss förlora oss i dem?

 

Det är slutet som oftast avgör om en bok i slutändan kan räknas som bra eller dålig, och Alice´s World har ett slut som inte gör en besviken.

 

Ett lyckligt eller olyckligt slut? Läs och döm själva.

 

Avslutningen lämnar en med många tankar och funderingar, allt får vi inte veta och allt får inte sin lösning, långt ifrån, men man kan inte låta bli att sätta sig ner och tänka, vad händer den dag vi glömmer de ting vi en gång skapat?

 

Betyg: 5/5