Contact får mig att storgråta varenda gång...
Så har man äntligen satt sig ner och sett Den Där Filmen igen.
Och återigen fick den mig att gråta på precis samma ställen som alltid, tror jag faktiskt måste börja med näsdukar, är nog inte bra för ögonen att torka tårarna på t-shirten. Det är inte för att filmen är sorgsen eller så, även om den har några sådana ögonblick utan de tillfälle jag gråter är när universum plötsligt öppnar sig för oss och vi får se om än en bråkdel av dess skönhet så är den vackrare än någonting vi som mänsklighet kan föreställa oss.
Se den! Se den! Se den!
Självklart måste jag sätta upp några till citat från filmen, bara för att jag älskar citat och samlar så otroligt mycket på dem.
Kan väl börja med filmens första replik, som sätter tonen för både Ellie och för hela filmen:
Young Ellie: CQ, this is W9GFO. CQ, this is W9GFO here. Come back?
Palmer Joss: What are you studying up there?
Ellie Arroway: Oh, the usual. Nebulae, quasars, pulsars, stuff like that. What are you writing?
Palmer Joss: The usual. Nouns, adverbs, adjective here and there.
Ellie Arroway: There are four hundred billion stars out there just in our galaxy alone. If only one out of a million of those had planets, alright? And if just one out of a million of those had life, and just one out of a million of those had intelligent life, there would be literally millions of civilizations out there.
Palmer Joss: If it wasn't it would be an awful waste of space.
Ellie Arroway: Amen.
(Det vill säga, hur får man en kvinna att gilla en: Man citerar hennes far).
[Ellie challenges Palmer to prove the existence of God]
Palmer Joss: Did you love your father?
Ellie Arroway: What?
Palmer Joss: Your dad. Did you love him?
Ellie Arroway: Yes, very much.
Palmer Joss: Prove it.
David Drumlin: I know you must think this is all very unfair. Maybe that's an understatement. What you don't know is I agree. I wish the world was a place where fair was the bottom line, where the kind of idealism you showed at the hearing was rewarded, not taken advantage of. Unfortunately, we don't live in that world.
Ellie Arroway: Funny, I've always believed that the world is what we make of it.
Ellie Arroway: I'm okay to go! I'm okay to go! I'm okay to go...
Och här kommer en av de mest ståpäls framkallande scenerna jag någonsin sett, och får det varenda gång jag ser filmen:
Ellie Arroway: [listening to the message] Wait a minute, those are numbers. That was a three, the one before it was two. Base it on numbers, just count it, see how far it goes.
Fisher: That's a five! Seven!
Dr. Ellie Arroway: Those are primes! 2, 3, 5, 7, those are all prime numbers! No way this is a natural phenomenon!
Panel member: If you were to meet these Vegans, and were permitted only one question to ask of them, what would it be?
Ellie Arroway: Well, I suppose it would be, how did you do it? How did you evolve, how did you survive this technological adolescence without destroying yourself?
Man skulle kunna tro att filmen, som för en diskussion kring vetenskap kontra religion, skulle ställa sig på vetenskapens sida, men detta är en av de få filmer där den faktiskt inte tar sida. Visst, religionen har sina galningar, och vissa vetenskapsmän använder upptäckter för sin egen vinning, men i slutändan kan nog denna diskussion sammanfattas i den religiösa huvudpersonens slutord:
News Reporters: Reverend Joss! Reverend Joss, what do you believe? What do you believe?
[pause]
Palmer Joss: As a person of faith I'm bound by a different covenant than Doctor Arroway. But our goal is one and the same: the pursuit of Truth. I for one believe her.
Det är helt enkelt en film som behandlar sina ämnen och sina personer med respekt, den må handla om vetenskapens storhet, men där religionen får rymmas med både respekt och tillbörlig beundran där det så behövs.
Jag tror inte på någon gud, men den som en dag får se universum i all dess prakt, skulle det faktiskt inte förvåna mig om denne börjar tro på ett högre väsen, om så bara en högre intelligens som skapat vårt universum, som till exempel boken säger att "Gud" var matematiker.
Eller som Ellie själv säger:
Ellie Arroway: Mathematics is the only true universal language.
Detta är nog dessutom en av de få filmer (kan för tillfället bara tänka mig 2001 förutom Contact), där filmen faktiskt är bättre än boken vilket säger en hel del, eftersom boken inte heller går av för hackor. Precis som med 2001 så kompletterar de varandra på ett mycket bra sätt.
Bill Clintons cameo i filmen är också intressant eftersom det är klipp från ett riktigt tillkännagivande angående liv i yttre rymden, nämligen den angående inget mindre än meteorit ALH84002.
Och återigen fick den mig att gråta på precis samma ställen som alltid, tror jag faktiskt måste börja med näsdukar, är nog inte bra för ögonen att torka tårarna på t-shirten. Det är inte för att filmen är sorgsen eller så, även om den har några sådana ögonblick utan de tillfälle jag gråter är när universum plötsligt öppnar sig för oss och vi får se om än en bråkdel av dess skönhet så är den vackrare än någonting vi som mänsklighet kan föreställa oss.
Se den! Se den! Se den!
Självklart måste jag sätta upp några till citat från filmen, bara för att jag älskar citat och samlar så otroligt mycket på dem.
Kan väl börja med filmens första replik, som sätter tonen för både Ellie och för hela filmen:
Young Ellie: CQ, this is W9GFO. CQ, this is W9GFO here. Come back?
Palmer Joss: What are you studying up there?
Ellie Arroway: Oh, the usual. Nebulae, quasars, pulsars, stuff like that. What are you writing?
Palmer Joss: The usual. Nouns, adverbs, adjective here and there.
Ellie Arroway: There are four hundred billion stars out there just in our galaxy alone. If only one out of a million of those had planets, alright? And if just one out of a million of those had life, and just one out of a million of those had intelligent life, there would be literally millions of civilizations out there.
Palmer Joss: If it wasn't it would be an awful waste of space.
Ellie Arroway: Amen.
(Det vill säga, hur får man en kvinna att gilla en: Man citerar hennes far).
[Ellie challenges Palmer to prove the existence of God]
Palmer Joss: Did you love your father?
Ellie Arroway: What?
Palmer Joss: Your dad. Did you love him?
Ellie Arroway: Yes, very much.
Palmer Joss: Prove it.
David Drumlin: I know you must think this is all very unfair. Maybe that's an understatement. What you don't know is I agree. I wish the world was a place where fair was the bottom line, where the kind of idealism you showed at the hearing was rewarded, not taken advantage of. Unfortunately, we don't live in that world.
Ellie Arroway: Funny, I've always believed that the world is what we make of it.
Ellie Arroway: I'm okay to go! I'm okay to go! I'm okay to go...
Och här kommer en av de mest ståpäls framkallande scenerna jag någonsin sett, och får det varenda gång jag ser filmen:
Ellie Arroway: [listening to the message] Wait a minute, those are numbers. That was a three, the one before it was two. Base it on numbers, just count it, see how far it goes.
Fisher: That's a five! Seven!
Dr. Ellie Arroway: Those are primes! 2, 3, 5, 7, those are all prime numbers! No way this is a natural phenomenon!
Panel member: If you were to meet these Vegans, and were permitted only one question to ask of them, what would it be?
Ellie Arroway: Well, I suppose it would be, how did you do it? How did you evolve, how did you survive this technological adolescence without destroying yourself?
Man skulle kunna tro att filmen, som för en diskussion kring vetenskap kontra religion, skulle ställa sig på vetenskapens sida, men detta är en av de få filmer där den faktiskt inte tar sida. Visst, religionen har sina galningar, och vissa vetenskapsmän använder upptäckter för sin egen vinning, men i slutändan kan nog denna diskussion sammanfattas i den religiösa huvudpersonens slutord:
News Reporters: Reverend Joss! Reverend Joss, what do you believe? What do you believe?
[pause]
Palmer Joss: As a person of faith I'm bound by a different covenant than Doctor Arroway. But our goal is one and the same: the pursuit of Truth. I for one believe her.
Det är helt enkelt en film som behandlar sina ämnen och sina personer med respekt, den må handla om vetenskapens storhet, men där religionen får rymmas med både respekt och tillbörlig beundran där det så behövs.
Jag tror inte på någon gud, men den som en dag får se universum i all dess prakt, skulle det faktiskt inte förvåna mig om denne börjar tro på ett högre väsen, om så bara en högre intelligens som skapat vårt universum, som till exempel boken säger att "Gud" var matematiker.
Eller som Ellie själv säger:
Ellie Arroway: Mathematics is the only true universal language.
Detta är nog dessutom en av de få filmer (kan för tillfället bara tänka mig 2001 förutom Contact), där filmen faktiskt är bättre än boken vilket säger en hel del, eftersom boken inte heller går av för hackor. Precis som med 2001 så kompletterar de varandra på ett mycket bra sätt.
Bill Clintons cameo i filmen är också intressant eftersom det är klipp från ett riktigt tillkännagivande angående liv i yttre rymden, nämligen den angående inget mindre än meteorit ALH84002.
Kommentarer
Trackback