Makimachine

När jag nu tittar in på min blogg så upptäcker jag att det kanske var lite länge sen jag skrev i den, alla mina läsare är ju såååå jääättenyfikna med vad jag har för dumheter för mig under sommaren, men svårt att hinna med det när sommaren 99% av tiden handlar om att jobba, sova och däremellan äta för att orka med båda två...

Skrev detta blogginlägg halvfärdigt natten innan jag lämnade mitt kära Umeå för mitt kära Kiruna, men sen har livet handlat om jobb, jobb och jobb... typ...

Men allt intressant som ändå händer och fötter och som jag har funderat på när man sitter (och springer i trappor på det ena) och jobbar kommer också att dyka upp, förhoppningsvis inom en inte allt för lång framtid.

Men utan further ado *trumsolo*:

Dags för mig att äntligen göra de blogginlägg jag skulle gjort för mer än ett år sen respektive flera månader sen, nämligen den om vilka böcker jag köpt på bokrean 2007 och 2008.

Känsliga läsare varnas! (Även om jag tror att alla som läser den inte är särdeles känsliga av sig, med tanke på vad det är för folk...)

Bokrea 2007:

Yoga på 5 minuter 59:-
Zenmästaren Korpen 59:-
Lilla Kama Sutra 69:-
Heta Helger 69:-
Bättre Sex 69:-
Sköna Sexlekar 59:-
Prismas Lilla Engelska Ordbok 49:-
Bellman: Sånger, Dikter och Epistlar 69:-
Kärleksord 49:-
Stora Ordspråksboken 169:-
Erotisk Massage 79:-
Alexander den Store 98:-
Asa-Tors Hammare: Gudar och jättar i tro och tradition. 119:-
(Sandman 04: Season of Mists ) 159:-
Muhammed: En Biografi 30:-
Karl den Stores liv. (En text på latin med svensk översättning) 79.-
Samurajens Hederskodex. (En modern översättning av Taira Shigesukes - Bushido Shoshinshu) 89:-
Kejsarhistorier: Historia Augusta 89:-
Umberto Eco - Tankar om Litteratur 89:-
Ancient History: From the first Civilization to the Renaissance 199:-

Sammanlagt pris: 1591:- (1750:-)

Bokrea 2008:

Movie Game Book: A Serious Pursuit of Film Trivia 99:-
Drinkar - Den Kompletta Drinkhandboken  79:-
Gudar och Gudinnor i Norden 69:-
Citat om Kvinnor 19.50:-
Citat om Tiden 19.50:-
Citat om Barn 19.50:-
Edgar Rice Burroughs - Tarzan: Tarzans vilddjur 29:-
All världens ordspråk och fyndiga citat 39:-
Hur man erövrar världen: En handbok för blivande diktatorer 29:-
Åsa Larsson - Svart Stig 79:-
Anne Frank - Anne Franks Dagbok (Den oavkortade orignialutgåvan) 79:-
Margaret Atwood - Att förhandla med de döda: en författare om skrivandet 59:-
Vladimir Nabokov - Sebastian Knights verkliga liv 15:-
Henry David Thoreau - Civil Olydnad 40:-
Krig och Retorik 80:-
P.J. O'Rourke - Peace Kills: America's Fun New Imperialism 69:-
Samuel P. Huntington - Civilisationernas kamp: Mot en ny världsordning 110:-
Skitkul med MADs Toa(s)polare 59:-
Karen Armstrong - Islam 49:-
De vackraste kärleksdikterna 79:-
Kejsarhistorier: Historia Augusta 69:-
Günter Grass - Mässingsmusik 49:-
Sex, droger & tinnitus: Satansverserna 59:-
Amos Oz - Hur man botar en fanatiker: och om att skriva 69:-
Djingis Khan: Och modernitetens uppkomst 129:-
Ord, svett & tårar: 400 citat... 69:-
Jean-Claude Carriére - Förklara, Förklara, Einstein! 79:-
Samtidskultur: Karaoke, karnevaler och kulturella koder 79:-
Ella Carlsson - Framåt Mars! 99:-
Brian Greene - Det stoff varav kosmos väves: Rummet, Tiden och Verkligheten 119:-
Astronomisk Uppslagsbok 99:-
Aldrig mer!: En bok om kommunismens folkmord och brott mot de mänskligheten 99:-
Antikens Historier 119:-
The Erotic Orient 69:-
Susan Sontag - Att se andras lidande 79:-
Mark Batty - Writers and their work: Harold Pinter 39:-
Sylvia Brauns Haking - Sanningen om Vera: En vetsaga 89:-
Vägen till orgasm: Hur du och din partner når fulländad njutning 69:-
Erotiska Hemligheter: 100% Kama Sutra 139:-
Astronomi 119:-

Sammanlagt pris: 2860.50:-

Alltså nästan dubbelt så mycket i år som förra året, men är man shopaholic och bibliofil så bör nog snart flytta till en lägenhet, om så bara för att få plats med en massa bokhyllor.

"Om en bok är värd att läsas, är den värd att köpas."
-John Ruskin

Efter att ha diskuterat gårdagens blogg med ett antal personer, så måste det nog till en viss förklaring.

Jag menade inte att Maria var psykotisk, även om jag kan förstå hur det kan misstolkas som det. Blev något av ett syftningsfel där. Den enda psykot är Hon Som Jag Inte Tänker Nämna Vid Namn och kanske Nymfomanen.

Maria är definitivt inte psykotisk, hon är en jättebra människa och egentligen jättetrevlig, det är bara jag som inte riktigt klarar av henne. Förutom när vi dansar då. På dansgolvet är vi grymt bra tillsammans.

Så se detta som en ursäkt och en förklaring...

Förövrigt har jag kallats för fyra saker idag: söt, sneknullad, dominant och psykopatisk (okej, sista var väl egentligen inte sant, men det är bara roligt att nämna det eftersom det sades...)

Nu vet jag att det är vår, inte bara att det var väldigt varmt hela dagen idag, men utan mest på grund av vårkänslorna som spirar i min närhet.

Kärleken har verkligen nått min korridor. På endast den senaste veckan är det 3.5 pers som har hittat kärleken, vissa av dem till och med, med varandra. (Den där .5 är en som inte bor i korridoren, men som ändå hänger här väääldigt ofta, kanske inte riktigt lika mycket nu när hon är ihop med en av mina bästa vänner, men iallafall).

Om jag har räknat rätt innebär det alltså att 5 pers av 8 i korridoren har sitt på det torra nuförtiden. De två andra som inte är singlar har haft sina respektive under en längre period, så de räknas knappt längre.
Fortsätter det i den här takten är det snart inte många kvar, snart är manenda singeln kvar på hela stället.

Det är rätt intressant ändå, det är något visst med våren, trots att huden inte har börjat släppas lös ännu.

Släpp huden lös, det är vår!

Nu måste bara jag hitta någon trevlig flicka att ragga upp, annars kommer man känna sig lite utanför när det blir enorma parmiddagar i vårt kök (vilket jag tycker vi har minst en gång per dag nuförtiden).

Heh, det där framstår kanske som lite... ja... Men ni vet nog vad jag menar...

Får väl fortsätta ha parmiddagar med Tobias annars, i brist på annat:
"Vad mycket parmiddagar det är här på senaste tiden?"
"Vi äter ju tillsammans nu, men bara för att vi äter middag tillsammans betyder inte det att jag har känslor för dig."
"Jaså? Tror inte att du hade flyttat in här om du inte hade haft känslor för mig, även om det inte är på det sättet.", säger jag och nickar mot senaste myspysparet.

Inte har man heller haft ett riktigt ordentligt förhållande sen Malin, och det var tre år sen. Jag var förvisso ihop med Maria i 6 månader, till och från, men jag vet inte... Känns inte som man kan definiera det som ett riktigt förhållande när ena partern hittar på ursäkter för att inte umgås och definierar seriös träningstid som kvalitetsumgänge, vilket jag inte tänker göra.
Kvalitetsumgänge det är något helt annat det, visst kan det vara dans, men då ska det vara helt avslappnat och man ska göra det för att det är kul, inte för att man måste träna för att bli bättre.

"Jag älskar dig." "Ja, det var ju det också..."

Hmm, nu låter det som om jag vore bitter och gnällig, men det är inte mina intentioner. Ville nog bara få fram att känslor är fan stört omöjliga att förstå sig på. 
Pang! säger det bara och så har man sålt sin själ till Cupido,spelad av Karl Urban (oj, det var en 
ytterst subtil popkulturell referens. Ser väl om det är någon som fattar den. 
Annars är det jag och min ytterst dåliga humor, men så länge man själv har roligt så är väl det som 
är det viktigaste).

Usch vilken kliché det hela blev.

Men problemet är väl att det kanske vore bäst att träffa någon utanför dansen, så att man får någon sorts fritid från varandra. Jag hoppas dessutom att jag har lärt mig att vara ihop med sin danspartner är ytterst brandfarligt, tar det slut så blir dansen mycket lidande.
Inte för att man ska hoppas att det tar slut, men chansen finns ju alltid där.
Problemet när det gäller detta är att i dansens virvlar så är jag som lyckligaste, och om man ska följa inofficiella rön därmed så är man då som snyggast, sexigast, vackrast, eller vad annat man använder sig av för dagen, och därmed har jag också i dansen som bäst självförtroende.

Det är nämligen så att jag totalsuger att ragga på krogen, försöker jag ragga så blir det oftast riktigt misslyckat, om jag nu inte försöker ragga. Typ, ungefär: "I don't know, fly casual." Alltså, det går bättre att ragga om jag inte försöker vilket i många fall kan innebär att jag inte hänger med själv i svängarna.
Dessutom måste det i sådana fall vara någon jag redan känner, så att jag kan slappna och inte blir nervös och tänker på alla dumma saker man kan säga, och så blir det antingen sagt eller så blir man knäpptyst.
Vilket i 99% av fallen betyder att de själva inte är intresserade av något mer än att ha trevligt och prata med en, man har redan tagit sig till kompis stadiet, och det stadiet är ytterst, ytterst svårt att ta sig ur om man själv vill mer.

Då går det lättare i dansen istället, där behöver jag inte prata utan kan köra med kroppspråk och dans. Får ju höra en del att jag är riktigt bra på att dansa, även om jag själv tycker att det finns så många andra som är så mycket bättre.
Hursomhelst, i dansen slipper jag tänka eller prata, utan bara (för)föra till rytmerna.
Då helt plötsligt smälter kvinnorna, vilket jag fortfarande inte fattar hur det hela går till.
När det gäller flickvänner har jag träffat ett stort flertal av dem just genom dansen, och någon annan i andrahand gentemot dansen.

Borde lära mig snart att det är på sådana dansgolv det är lättast att träffa någon, det har ju till och 
med hunnit vara en kliché i mer än 100 år.
Mina föräldrar till exempel träffades genom dansen, då var i och för sig farsan rätt så full, vilket morsan fortfarande retar honom för ibland. Och mina föräldrar är nuförtiden en anekdot, som farsan uttrycker det, för i vår gemensamma vänskapskrets är det nästan bara mina och Tobias föräldrar som fortfarande är gifta och tillsammans.

Fast på sådana dansställen är ju alla nyktra, som om man ska ragga blir det till att chansa om de bara tyckte en vara otroligt bra att dansa med eller om det väckte åtrå. Väcker det åtrå, ja då måste man ta flera danskvällar på sig för att framförallt försöka avläsa kroppspråket om det finns intresse för mer eller inte. Eller så kan man väcka intresse genom att teasa varandra och sakta bygga upp en spänning gång efter gång efter gång, för att slutliga få det att säga pang.

Det där med kroppspråk och åtrån är nämligen svårt. En riktigt, riktigt bra foxtrot gör en knäsvag precis som den där Pang!-kärleken gör en knäsvag. Dans frigör endorfiner och en riktigt, riktigt bra dans, framförallt foxtrot ger en ett lyckorus som om man vore kär. Man försvinner helt bort och bara njuter, njuter, av den underbara dansen tillsammans med en annan människa som man dansar nära. Det är något som är lätt att misstolka som åtrå än som bara: "Åh, han dansar som en gud! Nu ska jag gå hem till min man/kvinna och knulla honom/henne gul och blå."

Det gäller att kunna se skillnad på dem, vilket jag tror att jag inte är så där särdeles bra på att göra.

Dansare är dock nog de kramvänligaste av alla människor, de kan krama nästan vem som helst närsomhelst, det är ju ändå som att få en riktigt, riktigt bra och riktigt, riktigt lång kram när man dansar foxtrot.

Det är därför dans är den bästa av sporter och motion, det frigör endorfiner så till den grad att jag inte vet om någon annan form av motion når upp till de mängderna. Det är väl därför man också säger att dans är det roligaste man kan göra med kläderna på.

Att dansa med den man älskar då?
Oj, oj, oj... Det är ännu mer obeskrivbart, det är... otroligt...

Dagens Citat: "We live in interesting times." - ???

Dagens Låt: Paul Young - Love is in the air

Det var en massa jag planerat att skriva eftersom det gått någon vecka sen sist, men för nu räcker det med att konstatera att jag bergfast hade bestämt mig att gå in i väggen om jag måste för att bli klar med allt som måste göras nu när det är årsmöten som hägrar, poster som jag kliver av, poster som jag kliver på, och den där uppsatsen som tar en himla massa energi.
Det kändes som ett ouppnåeligt berg alltihopa, man ville bara lägga sig ner att dö.

Men så fick jag nyss ett meddelande av CSN: "Du är beviljad studiemedel!"

Snacka om att det föll en sten från mitt hjärta, hade planerat att inte sova de närmsta två veckorna för att bli klar med allt.

Men nu, nu kan jag äntligen slappna av igen.

Jag sitter här i studiesalen på biblioteket och nästan gråter av lycka, så skönt känns det att allting helt plötsligt släpper. All min energi återvände, man slapp panikångesten och inte kunna sova för att man varken har tid eller oroar sig över studierna. Nu kan jag slappna av och verkligen visa hur bra uppsats jag kan göra och avsluta mina andra arbetsuppgifter på de poster jag kliver av, som att skriva färdigt alla protokoll som Qurator Notarie för NF.

Fy fan, vad skönt!

Titelns säger allt...

Det är låten här nedanför jag lyssnar på just nu, vilket säger ännu mer. Lyssnar på den om och om och om igen.


Eric Carmen - All By My Self

When I was young

I never needed anyone

And makin' love was just for fun

Those days are gone


Livin' alone

I think of all the friends I've known

But when I dial the telephone

Nobody's home


All by myself

Don't wanna be, all by myself anymore

All by myself

Don't wanna live, all by myself anymore


Hard to be sure

Some times I feel so insecure

And love so distant and obscure

Remains the cure


Dock fick jag nyss sms av en viss person som gjorde min natt fan så mycket bättre, det är så jävla kul med vänner som har en sådan stark sexuell spänning mellan varandra att den bokstavligt talat går att skära med kniv.
Sånt gör en extra energi att orka med livet.
Men tycker dock att de snart borde sluta gå som katter kring het gröt och om inte hoppa i säng åtminstone hångla upp varandra eller gå på date, vilken ordning som är bäst för att de ska bli ett par. Håll tummarna!
Det har jag sagt åt en av dem så det verkar som det har börjat hända saker och ting de närmaste dagarna.

Förövrigt hatar jag, HATAR! När datorn stannar och man förlorar större delen av en dikt. Det gör en jävligt frustrerad. Känslan man hade när man skrev den går inte att återfå.

"The greatest loss of all are the great ideas that never made it."

Vet inte heller vad det är med mig, sen jag pratade med Doktoranden i Litt.Vet från min Författargrupp har jag gått omkring och sagt åt alla att jag ska söka till Doktorand och att jag borde få det. Hur smart är det på en skala?

Vad hände med mig som höll inne om sånt allt?

Tror jag skyller på Malin, ditt fel! (Ta det som en komplimang, för det är det!)

Eller som Hanna-Marie sa häromdagen:
"Det är bra Jocke. Det är bra det."
Lät kanske liiite överseende, men vafan känner ju mig själv rätt bra som man får ta sådant med en klackspark.

Det är ju minst ett år tills dess, först klar med D-uppsatsen, sen 7,5hp från förra terminen till, sen en massa rest under ett år framåt, sen gäller det att skriva en riktigt, riktigt bra ansökan, vilket inte heller är det lättaste, så vafan...

Men efter det där VG:et på de första 7,5hp har jag fått storhetsvansinne, minst 6(!) år till som student om jag lyckas med det jag föresatt mig.

Vad är det förresten med mig och kvinnor som sticker ut från normen, de blir allt konstigare för varje gång som går?
Okej, jag började med en riktig galning (i betydelsen Psycho, det enda som saknades var en kniv och en dusch), men sen har det alltid varit kvinnor som stuckit ut från normen på något vettigt sätt.

Vad är det med min fascination för sådana kvinnor egentligen? 

Det är något som får mig att dras till dem, kan inte riktigt förklara vad.
Nu vet jag att några stycken av dem läser denna blogg, så ta det för vad det är, en komplimang.
I stort sett alla kvinnor jag hånglat med, varit ihop med, haft sex med, alla jag varit dårdjupt förälskade i, (inte alltid allting i samma person eller ens på samma gång) alltid har de stuckit ut från mängden.
Tror faktiskt inte jag någonsin hånglat med någon jag inte varit attraherad av, förutom kanske Psychot.
Det är dock liiiite för komplicerat för att förklara...

Om jag själv ens förstår det till denna dag.

Dessa kvinnor ger ifrån sig någon sorts laddning som attraherar mig, det är liksom svårt att förklara.
Som mitt nuvarande ex, ja jag är singel igen, jag var villig att stå ut i vått och torrt för hennes skull, trots att vi hade totalt olika syn på vissa 
specifika saker som många skulle anse viktiga i ett förhållande, men alas, det funkade inte. Men 
vi är fortfarande vänner iallafall, och träffas när vi tränar och tävlar tillsammans. Heh, enda skillnaden nu är
att vi inte hånglar... och bråkar. Vilket man i och för sig skulle kunna se som en förbättring.

Så nu vet ni om det också. (Nog för att de flesta som läser denna redan visste det, men ändå).

Nu har jag blivit helt fascinerad i en person som jag träffar lite då och då, hon är nog den konstigaste människa på denna jord, tankarna som går runt i hennes huvud måste vara helt fantastiska. Det är som att nervbanorna i hennes hjärna inte fungerar som andra människors, nej! 
De kan inte fungera som andra människors, det är en ren fysisk omöjlighet.
Hon säger saker som inte har något med ämnet att göra att man verkligen undrar vad som försigår, men sakerna hon säger! Det går inte att förklara det måste upplevas. (Hmm, vilket i och för sig stämmer in på ett flertal personer jag känner.) Men denna kvinna är ingen av dem. Dum är hon definitivt inte, hon får mig bara att framstå som värsta Svensson i jämförelse. Hennes personlighet går hand i hand med hennes klädsel, här pratar vi verkligen om en människa där kläderna gör personen. Hennes stil... sticker ut helt enkelt...
Det är också en sak med de kvinnor som jag haft i mitt liv (nåja, det där får det att låta som många, vilket det inte är), de har alltid varit jävligt smarta.

För att citera vad som står i korrens citatbok: "Jag vill ha en kvinna som ger mig mental orgasm, hon ska minst 110 i IQ!"

Det finns nämligen inget jag avskyr mer än wannabe-platinablonda tjejer med push-ups som låtsas vara dummare än de är, turligt nog ser man sådana ytterst, ytterst sällan. Inte då på de krogar jag oftast hänger på, och att se sådan senast jag var ut på Scharinska var... intressant upplevelse. Det var som att se ett par ulvar i fårakläder. Där kan man verkligen snacka om kultur-wannabes.
Usch, de är inte ens naturligt blonda utan de färgar det blont, nej platinablont i tron att det får dem att se dummare ut. Jag blir bara så... argh... I och för sig klarar jag inte av silikon heller, såna träffar man ännu mindre än de där wannabe-platinablonda... sakerna...

/sätter på den gällaste röst du kan tänka dig "Heeeeeeeej!" /lägger ner att försöka ha platinablond röst.

Fast den intressanta kvinna jag skrev om innan jag hamna på lite villovägar, tror jag mig inte vara attraherad av, inte för tillfället iallafall. Det finns en annan som en gång i tiden fick det att pirra i mig så fort hon pratade med mig, men när jag träffade Maria upphörde det, men sen jag blev singel igen har det återvänt. Tyvärr ser man inte av henne särskilt ofta, snarare ytterst, ytterst sällan, men hon gillar att prata med mig. Och det känns som att vi kan prata med varandra hur mycket som helst när vi väl får en stund så att vi kan prata, tycker själv vi kan prata med varandra om vad som helst.
Gjorde bort mig en gång framför henne, men det tror jag hon glömt.

Men vad är normal egentligen? De kvinnor jag träffat har som sagt alltid haft det där "extra", något som får dem att 
sticka ut från mängden.

Och sen har vi ju det där med hundögonen...

Och de killar jag hånglat med? Tja, det var nog mest bara en kul grej att testa liksom.

Hmm, funderar om man borde publicera denna, men äsch va fan, live a little, die a little. Ni får ju kommentera om det var dumt av mig, eller nåt...

Det är förresten konstigt det där, att man vågar vara öppen på internet när man inte ser andra människors reaktion.