Makimachine

Dags för det livsfilosofiska inlägget.

Efter en flera timmar lång diskussion med Malin tidigare ikväll angående kärlek och känslor, hon är fan min psykolog den kvinnan, börjar förhoppningsvis några av hennes kommentarer förhoppningsvis sjunka in. Och att de sen stannar kvar i mitt huvud!

Kärlek är en komplicerad sak. Wow, vilken insikt!

Börjar med att citera Malin, blir nog fler citat... antagligen. Och en disclaimer, en hel del av dessa funderingar kan komma direkt från små kommentarer man plockar upp lite här och var av lite allt möjligt folk, men eftersom jag haft en sån lång diskussion med Malin har jag antagligen snappat upp en hel del av henne också.

Dessutom är det inte så säkert att de personer ni tror att det är som jag inte nämner vid namn, inte är just de ni tror att det är.

Ni får gärna argumentera emot mig också.

"Du är en person som satsar fullt ut när du väl satsar."

 Ja, det är väl det som är grejen med mig. Jag är inte rädd för att visa min känslor, och det kan skrämma en hel del människor. Skrämma dem för att jag är så väldigt ärlig. Att jag tydligen är så väldigt ärlig fick jag dessutom höra från ett litet mer oväntat håll. När jag dessutom har så väldigt lätt till kärlek, vilket inte på något sätt förminskar de jag någonsin älskat (ni vet vilka ni är), kan det lätt bli så att jag ställer folk mot väggen och de väljer att dra sig ur istället. 

 Jag blir lätt entusiastisk över saker och ting så att till och med tårarna rinner över, det har nog alla som läst denna blogg lagt märke till när jag tillåts sätta igång att prata om ett favoritämne eller göra en favoritgrej och så vidare. Jag blir så lätt entusiastisk och dras med i känslostormen att saker och ting kommer ut upp och ner rätt ofta.

Det finns ju både positiva och negativa sidor med det hela, en del väljer att se de negativa och andra väljer att se de positiva (de flesta jag känner). Har jag en bra dag ser jag det positiva, och har jag en dålig jag, ja...

 Eftersom jag bär mina känslor på ärmarna, som jag sa till en viss person häromdagen, så blir jag ibland för mycket för många.  Jag vet inte, det kan ju vara så att man uppfostras till att inte vara just så ärlig med allting och att det är just det som skrämmer iväg en del människor. 

Det kan hända att man blir för mycket ibland, och jag försöker iallafall mitt bästa att vara empatisk för andras känslor när mina känslor svällar över för femtielfte gången i veckan, oberoende av om personen är en vän eller inte. Men ibland faller man och då får man kliva upp igen.

Verkar mest som att jag kommer att inrikta mig på de positiva sakerna med mig själv, behöver nog den egoboosten av mig själv lite grann.

Sen har vi det där med att känna trygghet gentemot mig, en del kanske har haft svårt att göra det under det senaste året, men nu när det verkar som att jag har börjat hitta tillbaka till mig själv så har personer som inte har lärt känna mig riktigt bra än öppnat upp sig för mig och berättat saker de inte skulle berätta för många och i vissa fall inte skulle berätta för någon alls.

Det mer än mycket annat gör mig glad och smickrad, jag har återfått lite grann av den där Lyssnare-statusen jag saknat så länge. De känner en trygghet i mig, att jag går att lita på. Det gör en varm inombords. Kan också bero på att det i dessa specifika fall inte finns så mycket bagage jag har att släpa på gentemot dessa personer i fråga.

Och när en viss person som jag precis har träffat och knappt lärt känna ännu, har gett mig en massa spontana komplimanger om min personlighet som helt klart lyser upp ens liv. Bland annat om att första gången personen i fråga pratade med mig kände denne direkt en speciell trygghet gentemot mig. Personen kanske inte litar på mig, det är det alldeles för tidigt för, men kan ändå känna en trygghet i att samtala med mig.

Ett problem är nog att jag vill försöka älska hela världen samtidigt, vilket är en omöjlighet, och kan komma tillbaka och bita en i häcken. Jag tror gott om alla. Vill inte kalla det naivitet, för den oskulden förlorade jag för många år sen. Jag vill lita på alla, trots att jag egentligen borde ha lärt mig att en del människor sviker. Tror att jag överkompenserar för det, och ger alla extra chanser just för att jag inte vill tro något sådant om någon.

Och sen när man känner sig sviken, ja då kan det alldeles för lätt hända att man vänder sig från den personen trots att man kanske inte borde det. Alla har väl egentligen rätt till flera chanser tills man gör saker och ting rätt, eller?

Och inte kan jag heller sluta låta mig fascineras av en del människor, ibland blir man bränd, men det är de smällarna man får ta. Den där fascinationen kan säkert en del tycka är påträngande eftersom det är som med precis allting annat när det gäller mig, den blir lätt väldigt uppenbar. Om en person inte märker att jag är kär i denne, ja då har den nog inte kollat åt rätt håll eller som i vissa fall låtsas som om det regnar istället.

Fascination kan i viss mån bytas ut mot intresse och attraktion.

Fast ibland händer det faktiskt att jag är otroligt trögtänkt och andra märker före jag själv märker någonting, om jag säger så.

Men eftersom jag bär mina känslor på mina ärmar blir det också lätt hänt att den där glädjen blir något helt annat, som att man känner sig som ett totalt misslyckande och ingenting man gör kan någonsin blir rätt... och så vidare... Men hade jag inte haft den så jag inte haft min otroliga glädje ibland, och det är två sidor av samma mynt man inte kan komma ifrån. Kanhända är jag lite för känslig av mig, men ja... som sagt annars skulle jag inte vara den jag är.

Sen är jag så otroligt, otroligt, dålig på att ljuga att det märks rätt snabbt att jag gör det och då blir det liksom mindre komplicerat att i de flesta fall säga som det är. Fast alla människor ljuger någon gång, men det är ingenting man kan komma ifrån, annars skulle världen vara en alldeles för komplicerad plats (mer än den redan är? wow!). 

Dessutom har jag väl också en tendens att säga saker om hur jag mår och sånt till folk, trots att jag till en början egentligen inte vill. För det är det där med min ärlighet, jag kan inte låta bli att berätta så mycket om mitt humör. Kan uppstå viss irritation ibland när jag klagar för femtielfte gången på någonting jag tycker är jobbigt eller någonting jag för den delen tycker är underbart.

Kanske därför jag också skriver så mycket personliga grejer på denna blogg?

Och går till vissa vänner och beklagar mig så fort någonting går mig emot?

Jag kan bli för mycket ibland, det är jag medveten om, men det får man ta när det gäller mig.

Och egentligen bryr man sig fortfarande om människor man en gång brydde sig om, men känner sig sviken av, trots att man egentligen har slutat bry sig för att det bara får en att må dåligt. Kan inte riktigt förklara det där med ord.

Det jag nog egentligen vill ha sagt är jag ska väl inte behöva förändras som människa bara för att må bra själv, tack för den Lisa!

Nu vill jag ha en kommentar av varenda person som har orkat läsa igenom hela detta inlägg och säga er ärliga åsikt om vad ni tycker, och då menar jag er alla 10!

Dagens Citat: "Den som får älska mycket, lider mycket." - Ett "du är bra som du är Jocke"-kommentar till mig själv. Det finns inget underbarare än att älska andra, men då får man ta smällarna ibland också. 

Dagens Låt: Tommy Nilsson - Öppna Din Dörr

Senast Lästa Bok: Star Trek Deep Space Nine – edited by Marco Palmieri – The Lives of Dax (En bok i DS9 Relaunch).

Läser Just Nu: 

Star Trek – edited by Marshak, Sondra & Culbreath, Myrna – New Voyages (Har hamnat i ett riktigt Star Trek-sug just nu, kan bero till viss del på premiären av Star Trek XI i Maj. Köpt otroligt många Star Trek-böcker på Tradera.)

Brian Greene - Det Stoff Varav Kosmos Väves (Ja, fortfarande. Det är inte den mest lättlästa av böckerna, men intresset finns där hela tiden att ta sig igenom ett kapitel i taget, tror jag också låter informationen smälta ett tag varje gång så att jag inte får information overload.)

Jahapp, nu är jag trött och sjuk så nu ska jag inte skriva långt, var ju alldeles för länge sen sist (alltså 12 dagar)...  Det blir liksom inte ofta att skriva om de där underbara ögonblicken i ens liv, eller i detta fall timmar. Kanske berättar allt i senare blogg, och det vet ni alla hur det brukar bli med det?

Nu tänkte jag istället citera Malins hela blogg eftersom hon än en gång har gått och sagt visdomar som jag precis gått och funderat på. Hon är fan smart den där kvinnan:

"Some people just make you smile

Some people then make you wonder

Some people drive you mad

And some people...they just make you shine


Det är så jäkla stor skillnad på hur olika människor får en att må. Oavsett hur väl vissa menar så känns det ändå som att det de säger och gör skapar en stor sten som bara tynger ner en och får en att förlora all kraft. Andra gör så att man knappt kan sluta le och får så mycket energi att man nästan börjar hoppar och skutta. Borde kanske se till att inte ha människor som får en att känna på det första sättet i närheten så länge de får en att känna så. Men lättare sagt än gjort."

Men jag tar mig friheten att citera andras bloggar när flera av mina kompisar väljer att citera mina komplimanger på deras bloggar eller någonting jag sagt, oberoende av om det var smart eller Mäkianskt, då vet man iallafall att folk inte har slutat lyssna på en.

I'm looking at you!

Det är sådana tillfällen man känner att man är faktiskt är en bra människa, att folk tar åt sig av ens komplimanger. Det är kul att sprida glädje eller lite visdom.

Nä, nu ska jag gå och sova så att jag orkar le åt att se Henne, att drunkna i hennes blå ögon och bara sväva bort när hon håller om mig i en foxtrot eller håller mig i handen i en bugg. Det är bara att hoppas den där gnistan som fanns förra veckan finns där än. 

Jag måste bara få citera en underbar god vän till mig som alltid lyckas hitta de där riktigt djupa kommentarerna som innehåller så mycket vishet, för att vara så ung innehåller hon väldigt mycket visdom, och får en att må lite bättre och spräcker mina bubblor när jag hamnar i dem.

"Styrka är inte att alltid bita ihop, förtränga och gå vidare. Det är att orka stå kvar i sig själv, även när man helst skulle vilja fly."

För varje dag som går känns livet så mycket skönare.

Härmed lovar jag på heder och samvete att:

- Låta livets goda få mig att slappna av.

- Inte grunna för mycket på det som har varit utan satsa mot en trevligare framtid istället.

- Inte heller grunna på de val man gjort utan ta dem som något bra för ens hälsa och se framåt.

- Stå för mina val och inte låta någon annan säga något annat.

- Tro på mig själv och inte låta någon annan säga åt mig vad jag ska tycka och tänka (nåja, jag är ju ändå rätt så lättpåverkad).

- Inte låta andra få mig att tro och strunta i kommentarer om att jag är mindre värd än någon annan.

- Lyssna på människor som hjärtar mig och tycker jag är en lysande stjärna i deras liv, tack förövrigt Hanna-Marie och Malin. Ni är underbara människor! Det är självklart också alla andra som känner för att ge mig komplimanger för att de vill. Ni andra är minst lika mycket värda, men jag tyckte de förtjänade denna gång att få stå främst, nästa gång är det någon annans tur. 

- Ta åt mig av komplimanger som kommer från hjärtat.

- Fortsätta omge mig med människor som uppmuntrar mig även när jag gjort bort mig.

- Att fortsätta erkänna min fel, brister och misstag. De dagarna jag inte gör det får någon gärna ta ner mig på jorden igen.

- Att aldrig glömma att säga förlåt.

- Att aldrig glömma att om någon ber om förlåtelse så är allting förlåtet.

- Att aldrig glömma att en elak kommentar inte alltid är illa menat.

- Att lära mig att säga allting istället för bara hälften av det jag tänkt säga så att inga missförstånd kvarstår och så att andra förstår vad jag menar åtminstone hälften av gångerna. Som det är nu säger jag bara en bråkdel av det jag vill få fram, missförstånd uppstår för mindre.

- Att ta lärdom av allt, även det dåliga. Framförallt det dåliga!

- Att alltid vända andra kinden till.

- Att återigen bli den obotliga optimist (och romantiker?) jag en gång blev känd för.

- Att återigen sprida mitt (ö)kända leende: "Jocke, varför ler du hela tiden?" "Men det är ju Jocke, ju!" - Nuss & Tuss a.k.a. Elin & Elin a.k.a. två av de Tre Musketöserna. (Ah, gamla fina NH-minnen.)

- Kramas mer, vet vissa personer som har fått alldeles för få kramar under alldeles för lång tid. Iallafall av mig.

- Skriva, skriva, skriva! Hej, hej, hej!

- Älska, glömma och förlåta!

******************

Påminn mig hemskt gärna om dem i framtiden, kan och lär behövas (och nu pratar vi inte om mitt dåliga minne).

Förövrigt måste jag ringa morsan imorrn och fråga om det är atopisk sjukdom jag har eftersom alla tre symptomen stämmer in som måste stämma in.

Få se här: Eksem? Check! Astma? Check! Hösnuva/allergi? Check!

Dagens Citat: "Be kind - Remember every one you meet is fighting a battle - everybody's lonesome." - Marion Parker

Dagens Låt: Jewel -Deep Water

You find yourself falling down
Your hopes in the sky
But you heart like grape gum on the ground
And you try to find yourself
In the abstractions of religion
And the cruelty of everyone else
And you wake up to realize
Your standard of living somehow got stuck on survive
When you're standing in deep water
And you're bailing yourself out with a straw
And when you're drowning in deep water
And you wake up making love to a wall
Well it's these little times that help to remind
It's nothing without love
You wake up to realize your only friend
Has never been yourself or anybody who cared in the end
That's when suddenly everything fades or falls away
'Cause the chains which once held us are only the chains which we've made
When you're standing in deep water
And you're bailing yourself out with a straw
And when you're drowning in deep water
And you wake up making love to a wall
Well it's these little times that help to remind
It's nothing without love, love, love
It's nothing without love
We've compromised our pride
And sacrificed out health
We have to demand more
Not of each other
But more from ourselves
"Cause when you're standing in deep water
And you're bailing yourself out with a straw
When you're drowning in deep water
And you wake up making love to a wall
Well it's these little times that help to remind
It's nothing without love, love, love
It's nothing without love
It's nothing without love

Här kommer det inlägg som gäller för idag, och inte som förra som gällde för igår.

Var på stan idag för att förhoppningsvis inhandla Dido och Jewels nya alster, men tyvärr hittade jag bara Didos skiva till ett allt för högt pris, ett pris som jag lätt hittar mycket billigare via nätet. Vad jag såg var det inte heller Deluxe versionen som jag kan hitta till exakt samma pris på nätet som den på Åhléns.

Aja, nytt försök någon annan gång, eller smartaste att beställa via nätet när mina pengar anländer.

Var iallafall in på Collector's Point, och som vanligt trodde alla att jag hade flyttat från stan eftersom de inte sett skymten av mig på månader. Men jag inhandlade iallafall det jag kom dit för:

Star Trek Deep Space Nine Relaunch, Book I: Avatar, Book I & II av S.D. Perry.

Förövrigt måste jag lära mig att inte ta åt mig så jävla mycket av kommentarer jag får oberoende av vem jag får det av och oberoende av vad tanken bakom är. Jag måste lära mig att strunta i sånt, annars får jag gå omkring hela livet på dunkuddar.

7. "Har man inget gott att säga om någon, säg ingenting."

8. Att utbilda sig till statistiker gör en både otroligt rik och framtida nobelpristagare... trots att man precis tagit examen.

9. När till och med träningen går bra får man blodad tand att flytta fram debuten.

Senast Lästa Bok:
Joanna Russ - En Gång Skall Vi Alla...

Nova Science Fiction Nr. 7/8

Läser Just nu:
Brian Greene - Det Stoff Varav Kosmos Väves: Rummet, Tiden och Verkligheten (Ja, fortfarande...)
Janet H. Murray - Hamlet on the Holodeck - The Future of Narrative in Cyberspace

Vad har vi lärt oss hittills denna vecka, barn?

1. Internettroll finns i verkliga livet. Idioter som vill provocera fram en reaktion för att söka uppmärksamhet och sen försöka få alla att tycka synd om en, för alla tycker ju såååå synd om en underdog. Sen börjar helt plötsligt en massa folk tycka illa om flera hundra helt oskyldiga människor.

2. "Makt attraherar de lättsinniga."

3. Det finns fortfarande Sanna Hjältar på denna jord. Godhjärtade människor som kämpar på i det tysta, aldrig får de någon uppmärksamhet, aldrig får de något erkännande. Det är snarare så att det skulle vara mer av ondo om de fick det. Sådana människor kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta oberoende om jag vet vem personen i fråga är eller inte. Skål till alla Sanna Hjältar i världen!

4. Att nämna mitt efternamn till tjejer som blir upphetsade av tv-spel får dem att börja gnida sig mot mitt skrev trots att jag försöker se ut som en bister dörrvakt. Jag visste inte att Mäki funkar så bra som raggningsreplik?

5. Att träna på rätt sätt är jobbigare än att träna på fel sätt, men fan så mycket bättre för utveckling och framsteg.

6. Riktiga män dansar.

Dagens Citat: "Nice men marry dancers, real men become dancers!" - Okänd

Dagens Låt: Red Army Choir - Russian Navy Hymn (Hymn to the Red October)

Blir ett nytt inlägg istället för att inkräkta på det glada jag nyss skrev. Så jag kan kalla det för: 

Uppdatering 05.05

Nä, jag hade visst inte hittat tillbaka till mig själv igen lika mycket som jag trodde. Fick någon konstigt sput eller nåt och hamnade på lite avvägar via google på min blogg och fastnade och läste gamla inlägg från två år sen, det vill säga i början av 2007... Och man kan definitivt konstatera att jag inte är samma människa som då... och då menar jag till det sämre.

Visst man förändras som människa, det är ofrånkomligt, men med tanke på hur jag var då och hur jag är nu så gillar jag definitivt inte det nya jag. Någonstans på vägen försvann min barnslighet, min sprallighet, mitt eviga leende, min pålitlighet. Man kan helt enkelt konstatera att jag blivit en sämre människa. Jag har helt enkelt blivit för seriös, och det jag gillade mest hos mig själv tidigare var just att jag tog världen med en klackspark och ett leende.

Om detta är att vara vuxen så vill jag gärna kliva av det tåget så snart som möjligt?

Dessutom har man tappat den nära kontakten med alldeles för många underbara människor som bara glidit bort medan jag gjort...

Ja, vad har jag gjort de senaste två åren nu när jag insett att mitt skrivande har stått i stå under den tiden. Jag menar, jag har knappt rört min pjäs på två år.

TVÅ ÅR!!! Och jag som skulle bli färdig med den så snabbt som möjligt.

Och min diktsamling har jag inte heller knappt rört på två år, det var den där lilla uppdateringen av den i höstas, men det är nästan det enda. Den skulle jag ju publicera under 2008...

Så vad fan har jag gjort med mitt liv de senaste två åren?

Visst har haft nationslivet, men sen då...? Och det är just en av de delarna jag har tappat bort folk i. Tidigare kramade jag ju alltid om alla, och kunde hålla tyst om vad folk sagt till mig och jag var en Lyssnare och alla berättade saker för mig.

Men nu, känns som det var alldeles för länge sedan någon kom till mig med sina problem. Kan knappt komma ihåg när det var senast?

Och när jag var ihop med Karin betedde jag mig också en hel del som en idiot, prata om ex och allt vad fan jag gjorde. Framförallt när alla börjar säga det till mig.

Jag har helt klart gått vilse i helt fel skog och jag vill ut!

Den var den bra veckan det, hur rolig blir nästa vecka?

Och nä, det är inte en sådan där jobbig: "Kan inte sova och tänker för mycket och världen gick just åt helvete natt", utan detta är snarare att jag just har insett en massa idiotiska saker om mig själv.

Bra att inse det nu! När jag snart är klar med studierna...

Vissa saker kanske borde ligga begravda, det vill säga, man ska inte läsa gamla blogginlägg och inse att man har satt helt fel kurs på ett oändligt hav utan någon strand att rädda en.

Det är som att jag helt har slutat lyssna på andra människor.

Ärligt talat?

Inte första gången under det senaste året den tanken slagit mig, men eftersom jag inte haft tid med det eller inte brytt mig har jag slagit bort den varenda gång.

Jag menar, hur mycket har jag egentligen spenderat kvalitetstid med någon av mina kompisar de senaste åren?

Och Tobbe och Mats räknas inte, tobbe är en av mina äldsta vänner och dessutom är han lättillgänglig. Då behöver jag inte göra det jobbiga att lämna korridoren.

Eftersom jag totalt misslyckas med att någonsin ta upp det med människor när jag ser dem så får jag väl skriva det och säga hej... eller nåt... 

Dagens Citat: "When I became a man, I put away childish things, including the fear of childishness and the desire to be very grown up." 
- C.S. Lewis (Ja... som sagt var...)

Dagens Låt: Det finns bara två låtar som funkar för ett blogginlägg som detta:

Dido - Honestly OK

I just want to feel safe in my own skin 
i just want to be happy again 
i just want to feel deep in my own world 

but im so lonely i dont even want to be with myself anymore 

on a different day 
if i was safe in my own skin 
then i wouldn't feel lost and so frightened 
but this is today and im lost in my own skin 

and im so lonely i dont even want to be with myself anymore

and im so lonely i dont even want to be with myself anymore

and im so lonely i dont even want to be with myself anymore

  
i just want to feel safe in my own skin 
i just want to be happy again

Dido - Slide

Even on a day like this when you're crawling on the floor
Reaching for the phone to ring anyone who knows you anymore
It's all right to make mistakes
you're only human
Inside everybody's hiding something

Staring at the same four walls, have you tried to help yourself
The rings around your eyes they don't hide, that you need to get some rest

It's all right to make mistakes
you're only human
Inside everybody's hiding something
Take time to catch your breathe and choose your moment

Don't slide

Don't slide, Don't slide

Don't slide, slide, slide

Even at a time like this when the morning seems so far
Think that pain belongs to you but it's happened to us all

It's all right to make mistakes
you're only human
Inside everybody's hiding something
Take time to catch your breathe and choose your moment

Don't slide

Don't slide, Don't slide

Don't slide, slide, slide

Don't slide

Don't slide, Don't slide

Don't slide, slide, slide

Don't Slide

Don't Slide

Slide, slide

Don't Slide

Och veckan fortsatte i ungefär samma takt sen förra inlägget, sjukt bra vecka helt enkelt.

Tror nämligen att jag har hittat tillbaka till mig själv och hittat glädjen i livet igen, är nog över ett år sen den försvann någonstans. Men som sagt, nu verkar jag ha hittat tillbaka till mig själv, tänk vad några dagar av vila kan göra.

Allt går så sjukt bra just nu, inte bara för mig utan för ÖNN och nationslivet i allmänhet.

Fredag:

Dagen blev sjukt bra.

En hellyckad kväll på Ersboda... igen.

Dansade hela kvällen utan att vila... igen.

Fick en massa kramar och leenden och framförallt blev jag mer uppbjuden än jag brukar bli och då av folk jag aldrig dansat med tidigare, blev till och med huggen innan jag ens hunnit av dansgolvet flera gånger. Nog för att det var total huggsexa om killarna som var där eftersom det var ett väldigt överflöd av tjejer och väldigt fullsatt på dansgolvet, men jag såg faktiskt en del killar som inte blev huggna hela tiden. 

Och mitt dansande tycker jag blir bättre och bättre också, framförallt foxandet vilket är självklart eftersom det är typ ett år sen jag lärt mig norrlandsfoxen och inte den gamla stela och lite tråkigare som dansas i till exempel Kiruna (mest ett exempel eftersom det är enda stället jag varit ut och dansat på förutom Umeå).

Dessutom är det faktiskt roligare att dansa fox än bugg ute, vet inte riktigt varför. Kanske för att det är lite trevligare, dessutom är den lättare att dansa och styra tjejen så det gör inte lika mycket om hon råkar vara total nybörjare. Den går ju liksom väldigt snabbt att lära sig. Mysigare är den också, man får liksom lite mer kramar än i buggen. Kramar frigör ju endorfiner (och nu låtsas jag som att jag vet vad jag pratar om) och man blir liksom gladare av det. Dessutom tar man upp mycket mindre plats och både ger och tar mycket mindre armbågstacklingar.

Men nu tror jag att jag har kommit fram till ett någorlunda intressant svar angående dans versus sex.

Det är när man är singel, iallafall för min del, som dans är roligare än sex. Kan ju ha att göra med att man får en massa kramar utan krav, definitivt mer än vad man får sex så...

När man har en partner är faktiskt sex roligare, det är bara det att dans med ens sexpartner däremot ligger på nästintill samma höga nivå som sexet med samma person. Och dans och sex tillsammans... *svimmar*

Det är sjukt bra helt enkelt.

Lördag:

Även denna dag var sjukt bra.

Vårt lilla After Ski kväll blev mer än lyckad, den blev sjukt bra!

Vi hade cirka 25 anmälda och cirka 19 dök upp (sånt man får ta när det bjuds på gratis mat, då kan man strunta i att komma mycket lättare än om man har betalat för det).

Det är fan mer än vår senaste årsfest! 

Och det var fem stycken nya som aldrig varit på en aktivitet tidigare, och fyra av dem som blivit medlemmar under veckan.

Höll låda och underhöll några av dem hela kvällen. Men tror jag lyckades få dem att trivas jättebra, för de sken nästan av lycka. De såg ut, och jag frågade dem också, som att de hade en mycket, mycket bra kväll. Iallafall två av dem var helt lyriska över NH, det var deras första gång där och en av deras kommentarer var: "När har ni nästa grej?"

Kändes jobbigt att ens tänka på att lämna det sjunkande skeppet när det bara var jag och Jonny som gav mun mot mun metoden under en period där för mer än ett år sen. Nu känns det ännu jobbigare att man ska snart ska lämna det bakom sig när det börjar bli riktigt roligt igen och vi börjar få fart på medlemmar och träffa en massa nya trevliga människor varje gång. Men får helt enkelt göra Jonny sällskap i vårt SK och hjälpa Jimmy med NF:s SK sen när det är dags. Börjar få lite ångest över att det kanske bara är denna termin kvar av min tid på universitetet som vanlig student. Sen blir man förhoppningsvis doktorand och då får man ju betalt istället.

Söndag:

Vår match började sjukt bra, vi spelade ett helt underbart klapp-klapp spel och vårt lugn och vårt passningspel var knappt av denna världen. Men sen visade sig vår nemesis, vår ärkefiende och ständiga spöke: kondisen! och vi förlorade till slut. Men med tanke på hur vi spelar nu mot hur vi spelade när serien började så hade vi nog vunnit två siffrigt. Nästintill exakt samma laguppställning, några till har tillkommit, men det är fanimig inte samma lag som ställer sig där ute på planen. Vi vågar saker, vi testar saker. Vi har minst lika kul, men alla har växt så enormt.

Det har helt enkelt varit en sjukt bra vecka, även om jag vart lite arg där ett tag nu i helg, men det är sånt man får slå bort och tänka på annat istället. Lite missfall i arbetet ska ju inte få förstöra en vecka som på rosa moln, nåja okej kanske inte så överdrivet men ni förstår nog vart jag vill komma.

Men framförallt så har jag även fått tillbaka min kreativitet, min skapade sf-värld har fått sig några ansiktslyftningar i lite småskavanker här och var, men framförallt har jag fått tillbaka det brinnande intresset för min uppsats, som jag inte har rört på 6 månader.

Det är nästan det bästa av alla glada saker jag har att berätta...

'Det har varit sjukt bra!

Och nä, jag har inte lärt mig ett nytt uttryck, det är bara jag som har roligt med min dåliga humor.

Dagens Låt: Jewel - Down So Long (Fortfarande en av de bästa låtar som någonsin gjorts)

Dagens Citat 1: "The truth is that our finest moments are most likely to occur when we are feeling deeply uncomfortable, unhappy, or unfulfilled. For it is only in such moments, propelled by our discomfort, that we are likely to step out of our ruts and start searching for different ways or truer answers."
~ M. Scott Peck 

Efter min vecka så börjar den stämma så jävla mycket, vilket är lite ironiskt med tanke på följande citat:

Dagens Citat 2: Nothing ever becomes real till it is experienced - even a proverb is no proverb to you till your life has illustrated it. 
- John Keats 

Haha, jag är rolig...

Har varit nere i botten senaste veckan och tagit en paus från livet och precis allting, skönt nog har man vänner som kunde sköta alla uppgifter som egentligen var mina. Det blev för mycket av allting, kärleken, farfar, allt ansvar som man har tagit på sig.

Det var snällt!

Men nu helt plötsligt ikväll drabbades jag av värsta lyckoruset, blev helt hög och studsade omkring hela kvällen på NH. Drack bara två öl hela kvällen så jag var inte full, vilket vissa verkade tro. Mådde så jävla bra att jag till och med försökte sprida glädjen vidare till några av mina vänner som antagligen försökte sova... 

Kan ha haft något att göra med att jag fick känna mig riktigt snygg för en av de ytterst få gångerna på´NH, det var nästan i klass med min klassiska danslycka, men bara nästan. Fick en hel del uppskattning av människor jag aldrig träffat. Jag studsade omkring med ett leende på läpparna på NH, vilket jag inte är känd för att göra. När jag dansar koncentrerar jag mig alltid så mycket att det inte ser ut som att jag har roligt, även om jag njuter väldigt mycket. Fick höra det väääldigt mycket av Mikaela i Tisdags, hon klagade på att jag inte log det minsta när vi dansade.

Och så har Maria hittade en ny danspartner, den kvinnan är rolig. *skakar på huvudet* Men inte fan får man möta dem på tävlingarna eftersom de ska vara med i Senior och inte Vuxen. 

För övrigt ska alla de som läser denna blogg på Gammlia den 18:e April och kolla på Björkstá Buggen och heja på lilla mig.

Men för att återvända till början igen, var på sånt bra humör att jag till och med stannade upp vid Mitt Träd och kramade om den en liten stund, tyvärr inget stannande där ett tag och filosofera fram universums sanningar denna gång, men det kommer fler sådana gånger...

Och nu sitter man och lyssnar på The Sounds, som numera är mitt lyckorus-soundtrack efter den där perfekta danskvällen förra terminen.

Jag behövde kanske bara komma igång med dansandet igen?

Nu lär man väl sitta här framför datorn och studsade hela natten och morgon för den delen...

Dagens Låt: The Sounds - "Seven Days A Week"

Dagens Citat: "Missförstå mig inte nu, men du måste komma närmare och vara hårdare." - Mikaela till mig under dansträningen.

Som vanligt... Jag hade en massa intressant jag tänkt skriva på min blogg, en massa jätteroliga upptäckter att berätta... Som till exempel de två nya i korridoren som några av oss satt och pratade med halva kvällen och jag satt och kollade United 93 med, en kille från längre norrut i Sverige än mig och en tjej från Litauen...

Men nu så här efter filmen, och inte på grund av den men väl inspirerad av den, finns det bara en enda mening som passar in på mig just nu, tycker själv det var väldigt bra formulerat också. En sorts poesi över den.

Hursomhelst: "Jag känner mig som ett kapat flygplan, marken närmar sig alldeles för fort..."

Och varför har alla gått och sovit när larmklockorna ringer i ens huvud och man behöver prata med ett flertal?

Det här blir en rolig natt... igen...

Detta är en hyllning till en viss person i mitt liv.  Finner alltid att en dikt bättre förklarar än bara vanliga ord. Denne person vet vem den är, ni resten får fortsätta vara nyfikna av er...

Det fanns dagar i våra liv då vi möttes,

det fanns dagar av saknad, 

det fanns dagar av ilska,

dagar av kärlek och närhet, 

men alla goda dagar måste ta slut.

Visst hade vi kul,

riktigt, riktigt kul.

Men ibland är saker inte menade,

ibland leder ödet oss in på vägar

som tar oss ifrån varandra.

Men den plats du tog i mitt hjärta

är din,

så länge du vill ha den.

Inte samma som tidigare, 

men visst,

visst finns du där som en del av mitt liv?

Är man bitter,

kan man säga att det är bättre att aldrig älska,

än att älska och förlora.

Men nog fan älskar man så länge man får älska,

ibland,

ibland blir inte saker och ting som man tänkt sig bara.

Vi må haft våra duster, 

men har man väl smugit in sig i mitt hjärta tar man sig aldrig därifrån.

Du må driva mig galen ibland,

men va fan,

det gör livet mer spännande med dig i närheten.

Dagens Citat: “Don't brood. Get on with living and loving. You don't have forever.”

"The wait is over!" - Nero

Äntligen har trailern släppts på biograferna tillsammans med Quantum of Solace, detta är en bootleg-version (den officiella släpps imorgon på hemsidan).

Vet inte riktigt vad jag ska tycka än, men detta kommer att bli en intressant upplevelse, trailern får verkligen Star Trek XI att framstå som något väldigt annorlunda med all annan Star Trek.

Men detta kan vara precis den återuppfinning som Star Trek är i starkt behov av.Missförstå mig inte, Star Trek är fortfarande ett av det bästa som någonsin gjorts på tv, men det var länge sen den gick i bräschen för det mesta annat och framförallt i jämförelse med till exempel Battlestar Galactica. 

Det ska bli mycket spännande att sätta mig i biografen och se filmen i Maj, och jag vet inte om jag någonsin känt sådan spänning inför en Star Trek-film tidigare, om den ska vara Star Trek eller inte. Star Trek har länge varit lite grann som Cityakuten, den där kompisen som alltid hängt med en och som man därför älskar och inte ser dess brister. En vän för livet liksom, en trygg hamn som dock inte ger en särdeles mycket spänning längre.

Men det ska bli grymt kul!

Detta är ett helt underbart tal på cirka 17 minuter, se den och tänk på vad han sagt: