Makimachine

Det brinner i mina fingrar!

Nightwish funkar förövrigt bra som skrivmusik när ens fingrar är heta som fan!

Varför jag älskar att skriva SF, ibland hittar man sådana klockrena formuleringar som man kan säga med ett straight face och som endast fungerar där eftersom de är så sjukt ironiska (och på ett eller annat sätt samhällskritiska):

"Den sexuella frustrationen och Hatet (från kvinnornas sida alltså, män hatar inte, män älskar)."

Den dök upp idag, och jag gillar den skarpt, med tanke på vad jag inte avslöjar, vilket vänder hela grejen ännu ett varv.

Denna på engelska, något lite mer space opera-episk, men det handlar fortfarande om samma ras som jag alltid älskar att skriva om mer än något annat, dock är denna kanske lite mer klyschig men iallafall:

"Their names have been forgotten, but their memory will always be cherished among the marching legions of X as they strive ever further in their undying quest for salvation, burning worlds in their path."

Det är ack så synd om dem! Universum är en galen sadist mot dem i sin besatthet av ironier. Och ja, alla andra kanske må hatade dem för att de är "onda" (vad nu definitionen av det är?), jag tycker mest synd om dem eftersom jag verkligen gör allt för att tortera dem och hålla dem vid liv, de lever fan i totalt jävla helvete.

Hehehe, jag är verkligen en ond Skapare!

"would never forget a single thing they ever did to them, all the tortures, all the horrors of an eternity of living with the shame of having brought Darkness itself upon the universe. Never forgetting the tragedy that is them, always knowing what they are: a sad fate."

Ni får se dessa som teasers inför mina bloggföljetong, och ja, rasen lär troligen vara med i alla att välja på eftersom alla romanerna utspelas i samma universum, om än många årtusenden emellan dem. 

För att bli ännu mer episk, inte riktigt samma sak, eller folk, men nästan, det är allt väldigt komplicerat. Relationsmässigt, politiskt, you name it:

"as part of their ever-encompassing plan of conquering the universe to present it as a gift wrapped in silkpaper one day when their Great Master's would return and show pride in their children's accomplishments, that's what they live for, that's what they long for."

Det finns bara en sak jag älskar mer av mina skapelser, och det är Emma! Henne är jag iallafall snällare mot, eftersom hon är en person och X (det är inte deras riktiga namn, that's a secret!) är ett helt folk. Men bara lite, och deras öde är väl minst lika episka om än jävligt olika...