The Golden Path
Nu har jag suttit ikväll och storbölat till sista delen i historiens mest episka kärleksdrama - Children of Dune.
Igår såg jag Dune och de två första delarna av Children of Dune, ungefär 7h i sträck. Inte ens Lord of the Rings kan få en att sitta på helspänn så länge utan att bli uttråkad, trots att man läst boken två gånger, sett Lynch version ett antal gånger och första miniserien för tredje gången.
Dune är för SF, vad Lord of the Rings är för fantasy. Dune räknas som den bästa, och den mest sålda SF-romanen i genom tiderna.
Jag vill gärna träffa den människa som har tagit sig igenom hela boken och de inte tycker den åtminstone är bra efter det.
Det man egentligen kan kritisera miniserierna för är att de använder tjecker som Fremen, å andra sidan kan det ses som något positivt eftersom de då får en egen dialekt och låter lite främmande. Men eftersom Dune kan kallas för Arabs... IN SPACE! så tycker jag att de som faktiskt är muslimer, det vill säga Fremen, också spelas av muslimer, men det är bara en mindre grej.
Dune handlar om så mycket, men egentligen kan allting kondenseras ner till en enda sak: Kärlek är den mäktigaste kraften i universum och kärlek kan verkligen erövra allting.
Dune är också en väldigt feministisk roman, ytterst få romaner, framförallt SF har så många stora, viktiga och mäktiga kvinnoroller.
Först en underbar Fan-video som säger så mycket om dess storhet (alla videos är inte i kronologisk ordning:
The Golden Path of Humanity
"To know the future is to be trapped by it. I want more freedom then that! A universe of surprises, that is what I pray for...to make a world where humankind can create its own future...from moment to moment...free of one man's vision...free from the perversion of the prophet's words...and free of future pre-determined."
Kostymdrama när det är som bäst:
Syskonkärlek när den är som mest episk:
Scener att storböla till:
Far och Son - återigen: "So I have chosen to make a world where humankind can create its own future. From moment to moment. Free of one man's vision. Free from the perversion of the prophet's words and free of future pre-determined."
Alia - Stackars lilla flicka, mäktigast i universum fick hon aldrig leva ett riktigt liv, inte ens innan hon föddes var hon fri från galenskapen och helt... helt ensam i universum... Och allt hon ville var att bli som sin bror som var den enda hon egentligen älskade och dyrkade.
"I want my brother."
Början av Children of Dune - Så hemskt, så sorgset, med tanke på att första boken slutade med att Hjälten och Godheten segrade... och detta är den direkta forsättningen.
Och det som får mig att gråta allra, allras mest, slutscenen, framförallt det från 2.55 och framåt:
Ghanima: "He runs and runs and runs. And when he has exhausted himself he returns to me, puts his head in my lap and asks me to help him find a way to die."
Farad'n: "But why does he want to die?"
Ghanima: "To save himself from the sacrifices he must make, sacrifices for the future of us all."
Farad'n: "Then there is a place for me in this future?"
Ghanima: "Your blood was spared the day Leto came back to me."
Farad'n: "What of our marriage then?"
Ghanima: "As my mother was not wife you shall never be husband."
Farad'n: "Politics."
Ghanima: "Politics. But in time there may be love, which is more then my brother will have...
One of us had to accept the agony. He was always the stronger....
History is written on the sands of Arrakis. A chapter has ended, swept away by the whirlwind. One door has closed, but another has opened.
And on the other side...
Our Future."
Allt detta på grund av vad som händer i fjärde boken, God Emperor of Dune, om Dune är min favoritbokserie så är GDoE min favoritbok eftersom den till 90% utspelas i "Guds" huvud som filosoferar över livets förgänglighet och skönhet.
I andra nyheter, idag hade jag min första match som Huvuddomare i tredomarsystem, fick ta mig en tur till Nordmaling för att döma LN91 - Husum på U14 nivå. Jag kan iallafall säga att jag inte helt gjorde bort mig, tycker jag iallafall, även om jag tycker att det blev lite tufft spel emellanåt.