Farväl Umeå!
Jahapp, så bär det av om lite mer än 12 timmar mot andra trakter.
Farväl för denna gång Umeå, it was good knowing you!
Idag var annars en vanlig dag, läste på en massa ställen om Valborgsfirandet på Campus, och som varje gång får mig att skaka på huvudet och känna mig arg på större delen av mänskligheten.
Ibland avskyr man allt politik, väldigt bra att göra det nu när jag ska syssla med politik i 5 dagar i sträck med knappt någon vila förutom någorlunda lite sömn.
Jag har iallafall börjat packa.
Råkade glömma min väska hos Helen igår så det var bara att stiga upp 11.30 (hatar att stiga upp så tidigt) för att kunna möta upp henne på skolan så att jag kunde få min väska.
Sen var det bara att återvända hem och plugga in motionerna och motionssvaren för SFS-mötet på kvällen och så visade det sig när man kommer dit att man inte hade behövt läsa igenom dem så jävla noga eftersom man ändå hade viss koll på det, och på något som SFS-FUM är det långt mer än nog.
Och föreläsningen var inte kul eftersom min föreläsare ställde en direkt fråga till mig med det enklaste av svar, problemet är bara att jag inte klarar av sådana frågor under pågående lektioner eftersom jag har något sorts fel på min hjärna, där dåligt minne och koncentrationsvårigheter ingår.
Han insisterade på att jag skulle svara på den trots att det syntes på mig att jag ville försvinna till andra sidan av universum.
"Du kan svara på den Jocke, jag vet det!"
"Men... inte vet jag... fråga någon annan!"
"Jag såg igår att du följde med på föreläsningen att du kan svara på den. Du är inte så dum som du tror."
"Men fråga någon annan... Jag vet inte! Jag... har hjärnsläpp."
Försökte med alla möjliga ursäkter för att komma undan, men nä, han insisterade, till slut gav en annan person ett svar. Tog högst en minut att skämmas som fan, men kändes som flera evigheter.
Jo, jag tackar jag, på föreläsningar brukar min intelligensnivå sjunka långt under mitt vanliga. Kan inte koncentrera mig, kan inte fokusera, hänger inte alls med. Endast när jag får sitta inbegripen i en diskussion och får tid att tänka eller sitter ensam hemma kan jag komma med riktigt bra svar.
Argh, hatar mig själv rätt ofta!
För att återvända till något roligare, tog en promenad hem med Anna efter SFS-mötet, som brukar ske då och då.
Alltid bra att få en pratstund med henne eftersom jag kan prata med allt till henne, berätta saker för henne som jag nog aldrig skulle berätta för någon annan, eftersom hon känner mig bäst av de människor jag umgås med inom studentlivet, hon vet vad som händer i mitt liv och kan vara rakt på sak när det gäller mitt privatliv, som vanligt aldrig funkar som jag vill att det ska funka och massa dumma saker jag har för mig som vanligt...
En helt underbar människa helt enkelt.
Heh, jag verkar sprida komplimanger om flera av mina väninnor under de senaste dagarna, helt underbara människor helt enkelt.
Skulle kunna säga en massa saker om en massa folk, men ingen nämnd ingen glömd, ni som vet vilka ni är kan gärna ta åt er.
Dagens Låt: Isolation Years - "Preacher/Songwriter"
Dagens Citat:
"The whole problem with the world is that fools and fanatics are always so certain of themselves, but wiser people so full of doubts."
- Bertrand Russell
Humör: Deprimerad...
Farväl för denna gång Umeå, it was good knowing you!
Idag var annars en vanlig dag, läste på en massa ställen om Valborgsfirandet på Campus, och som varje gång får mig att skaka på huvudet och känna mig arg på större delen av mänskligheten.
Ibland avskyr man allt politik, väldigt bra att göra det nu när jag ska syssla med politik i 5 dagar i sträck med knappt någon vila förutom någorlunda lite sömn.
Jag har iallafall börjat packa.
Råkade glömma min väska hos Helen igår så det var bara att stiga upp 11.30 (hatar att stiga upp så tidigt) för att kunna möta upp henne på skolan så att jag kunde få min väska.
Sen var det bara att återvända hem och plugga in motionerna och motionssvaren för SFS-mötet på kvällen och så visade det sig när man kommer dit att man inte hade behövt läsa igenom dem så jävla noga eftersom man ändå hade viss koll på det, och på något som SFS-FUM är det långt mer än nog.
Och föreläsningen var inte kul eftersom min föreläsare ställde en direkt fråga till mig med det enklaste av svar, problemet är bara att jag inte klarar av sådana frågor under pågående lektioner eftersom jag har något sorts fel på min hjärna, där dåligt minne och koncentrationsvårigheter ingår.
Han insisterade på att jag skulle svara på den trots att det syntes på mig att jag ville försvinna till andra sidan av universum.
"Du kan svara på den Jocke, jag vet det!"
"Men... inte vet jag... fråga någon annan!"
"Jag såg igår att du följde med på föreläsningen att du kan svara på den. Du är inte så dum som du tror."
"Men fråga någon annan... Jag vet inte! Jag... har hjärnsläpp."
Försökte med alla möjliga ursäkter för att komma undan, men nä, han insisterade, till slut gav en annan person ett svar. Tog högst en minut att skämmas som fan, men kändes som flera evigheter.
Jo, jag tackar jag, på föreläsningar brukar min intelligensnivå sjunka långt under mitt vanliga. Kan inte koncentrera mig, kan inte fokusera, hänger inte alls med. Endast när jag får sitta inbegripen i en diskussion och får tid att tänka eller sitter ensam hemma kan jag komma med riktigt bra svar.
Argh, hatar mig själv rätt ofta!
För att återvända till något roligare, tog en promenad hem med Anna efter SFS-mötet, som brukar ske då och då.
Alltid bra att få en pratstund med henne eftersom jag kan prata med allt till henne, berätta saker för henne som jag nog aldrig skulle berätta för någon annan, eftersom hon känner mig bäst av de människor jag umgås med inom studentlivet, hon vet vad som händer i mitt liv och kan vara rakt på sak när det gäller mitt privatliv, som vanligt aldrig funkar som jag vill att det ska funka och massa dumma saker jag har för mig som vanligt...
En helt underbar människa helt enkelt.
Heh, jag verkar sprida komplimanger om flera av mina väninnor under de senaste dagarna, helt underbara människor helt enkelt.
Skulle kunna säga en massa saker om en massa folk, men ingen nämnd ingen glömd, ni som vet vilka ni är kan gärna ta åt er.
Dagens Låt: Isolation Years - "Preacher/Songwriter"
Dagens Citat:
"The whole problem with the world is that fools and fanatics are always so certain of themselves, but wiser people so full of doubts."
- Bertrand Russell
Humör: Deprimerad...
Helens Födelsedagsfika
Idag skulle han från SOS Alarm vara förbi och byta ut min vita duschslang som numera är svart efter nerstoppande i avlopp, men nääää!
Inte dök han upp inte, var väl det jag trodde när han sa det i fredags eftermiddag/kväll.
Annars så var jag på Helens Födelsedagsfika idag, det var ytterst trevligt.
Satt och pratade ett tag med Kristina och diskuterade sommaren, men framförallt danskvällen som blir av så fort jag återvänder från min lilla minisemester på Gotland och i Stockholm.
Alltid kul att samtala med Kristina, mycket trevlig människa, och framförallt att festa med, så jävla grym på dansgolvet och nog en av de i NF/NH/Nationerna-gänget som känner mig bäst förutom Anna då, och ändå är det inte förrän efter styrelsebytar i början av terminen som vi egentligen började ha jävligt kul tillsammans.
Varje gång man snackar med henne brukar det låta ungefär så här:
Jag vid kvällskvisten: "Detta är min frukost/middag."
Kristina rullar med ögonen och suckar: "Men Jocke..."
Mycket folk där, i stort sett bara NH människor, men va fan, det är väl det Helen mest umgås med så, ungefär som vissa andra alltså. Mycket fika fanns det också.
Vi som tog bilen dit från NH gav henne 100:- i mobil-refill, därför Anna ringde och frågade den mycket smarta frågan: "Vad har du för abonnemang så att jag vet hur billigt det är att ringa dig?", klart klockrent.
För att återvända till Gotland och Stockholm.
Förhoppningsvis kommer jag att rapportera så mycket jag får och hinner från åtminstone SFS-FUMet, om någon nu känner sig intresserad av vad vi bestämmer om studenternas framtid.
Men även min vecka hos Tommy i Stockholm och sen SM i Middle-Earth CCG också det i Stockholm. Får se hur mycket annat kul man hinner göra.
Har heller aldrig varit på någon av våra två öar i Sverige så det ska bli riktigt intressant att se den mest exotiska av dem, måste bara komma ihåg att låna Libbys digitalkamera så jag kan ta en massa roliga bilder för att sen stoppa upp dem här.
Annars så har jag idag beslutat mig för att gå med I en Spelar-Corporation i EvE Online, blev tillfrågad av en gammal bekant från när jag började spela. En riktigt trevlig människa, så varför inte?
Man ska alltid vara beredd att prova nya, spännande, saker.
Just nu sitter jag och har en djup filosofisk diskussion med Tommy över SMS, som vanligt alltså. Denna gång:
"Om Alliansen är de allierade, vem är då Stalin?"
Tyvärr tog pengarna slut på min mobil så jag kunde inte avsluta.
Näpp, nu ska jag och göra lite roligare saker och kanske skriva lite mer om Robotarnas bakgrund. Annars så är det dags att sova.
Dagens Låt (Snarare ljudfil): George Carlin - Rockets and Penises in the Persian Gulf.
Dagens Citat: "I would be the most content if my children grew up to be the kind of people who think decorating consists mostly of building enough bookshelves." - Anna Quindlen
(Sådana barn och barnbarn ska jag ha, som i timtal kan sitta och njuta av min enorma bokhylla, läsa varenda bok jag kommer att samla på mig under hela mitt liv, som jag ska lämna i arv till nästa generation, och nästa, och nästa, och nästa.
Då kommer jag att dö lycklig och som en stolt förälder.
Säkert annars också, men mina barn ska då definitivt uppfostras att läsa böcker...)
Humör: Trött och stressad.
Godnatt i en luftstrut!
Inte dök han upp inte, var väl det jag trodde när han sa det i fredags eftermiddag/kväll.
Annars så var jag på Helens Födelsedagsfika idag, det var ytterst trevligt.
Satt och pratade ett tag med Kristina och diskuterade sommaren, men framförallt danskvällen som blir av så fort jag återvänder från min lilla minisemester på Gotland och i Stockholm.
Alltid kul att samtala med Kristina, mycket trevlig människa, och framförallt att festa med, så jävla grym på dansgolvet och nog en av de i NF/NH/Nationerna-gänget som känner mig bäst förutom Anna då, och ändå är det inte förrän efter styrelsebytar i början av terminen som vi egentligen började ha jävligt kul tillsammans.
Varje gång man snackar med henne brukar det låta ungefär så här:
Jag vid kvällskvisten: "Detta är min frukost/middag."
Kristina rullar med ögonen och suckar: "Men Jocke..."
Mycket folk där, i stort sett bara NH människor, men va fan, det är väl det Helen mest umgås med så, ungefär som vissa andra alltså. Mycket fika fanns det också.
Vi som tog bilen dit från NH gav henne 100:- i mobil-refill, därför Anna ringde och frågade den mycket smarta frågan: "Vad har du för abonnemang så att jag vet hur billigt det är att ringa dig?", klart klockrent.
För att återvända till Gotland och Stockholm.
Förhoppningsvis kommer jag att rapportera så mycket jag får och hinner från åtminstone SFS-FUMet, om någon nu känner sig intresserad av vad vi bestämmer om studenternas framtid.
Men även min vecka hos Tommy i Stockholm och sen SM i Middle-Earth CCG också det i Stockholm. Får se hur mycket annat kul man hinner göra.
Har heller aldrig varit på någon av våra två öar i Sverige så det ska bli riktigt intressant att se den mest exotiska av dem, måste bara komma ihåg att låna Libbys digitalkamera så jag kan ta en massa roliga bilder för att sen stoppa upp dem här.
Annars så har jag idag beslutat mig för att gå med I en Spelar-Corporation i EvE Online, blev tillfrågad av en gammal bekant från när jag började spela. En riktigt trevlig människa, så varför inte?
Man ska alltid vara beredd att prova nya, spännande, saker.
Just nu sitter jag och har en djup filosofisk diskussion med Tommy över SMS, som vanligt alltså. Denna gång:
"Om Alliansen är de allierade, vem är då Stalin?"
Tyvärr tog pengarna slut på min mobil så jag kunde inte avsluta.
Näpp, nu ska jag och göra lite roligare saker och kanske skriva lite mer om Robotarnas bakgrund. Annars så är det dags att sova.
Dagens Låt (Snarare ljudfil): George Carlin - Rockets and Penises in the Persian Gulf.
Dagens Citat: "I would be the most content if my children grew up to be the kind of people who think decorating consists mostly of building enough bookshelves." - Anna Quindlen
(Sådana barn och barnbarn ska jag ha, som i timtal kan sitta och njuta av min enorma bokhylla, läsa varenda bok jag kommer att samla på mig under hela mitt liv, som jag ska lämna i arv till nästa generation, och nästa, och nästa, och nästa.
Då kommer jag att dö lycklig och som en stolt förälder.
Säkert annars också, men mina barn ska då definitivt uppfostras att läsa böcker...)
Humör: Trött och stressad.
Godnatt i en luftstrut!
Jooooocke!!!
NH på fredag:
Jag: "Hej!"
Anna och Helen samtidigt som de överfaller mig från varsitt håll: "Joooocke!"
...
[en stund senare]
Jag: "Ni överföll mig."
Helen: "Ja, det är ju för att det är du ju!"
Sånt ger mig ett leende på läpparna och glad i flera dagar efteråt, att folk tycker om en så mycket.
Annars på fredag eftermiddag/kväll blev jag tvungen att ringa SOS Alarm för att jag hade fått totalstopp i min dusch.
Fick inte duscha, men Libby var en räddare i nöden och lät mig låna hennes.
Se! Det är därför jag älskar min korridor, kommer alltid så bra överens med alla. De som inte gör det flyttar rätt snabbt.
Just nu står dock två rum tomma, så om någon känner för att flytta in till världens bästa och underbaraste korridor är det bara att slå till!
SOS Alarm var kvar i mitt badrum i säkert en timma. Jag undrar om han ens varit med om något liknande, han fick till och med ta fram Diamantborren för att kunna fixa det hela.
Tror det var igenkalkad säkert 5-10 meter in i rören.
Samma problem var det i rummet bredvid mitt, men de hade iallafall inte stopp.
Men jag var stolt att jag vågade stoppa ner fingrarna dit för att kunna rensa bort översvämmat vatten, hade för en gångs skull inte jättefobi för äckliga saker.
Han skyllde inte på att det var mitt fel, han skyllde på de riktigt gamla betongrören istället.
NH på lördag (BG 6 jobbade):
Tydligen ska jag jobba för BG3 också, Petra värvade mig och jag som aldrig säger nej:
Petra: "Jocke! Du måste jobba med världens bästa bargrupp, med mig och Ida!"
Jag: "Det är bara ringa."
Kvällens bästa: Petra hånglar på min bar, samtidigt som hon försöker prata med mig och hennes kavaljer försöker beställa öl.
Kvällen var hur bra som helst, alla människor var som galna på dansgolvet, ett tag lät det som en rockkonsert när hela havet av folk började skrika så fort en ny låt startade.
Söndag:
Helt slutkörd just nu efter två hårda träningspass samma dag, första sista kurstillfället för Lindy-Hop och sen Samkvämet på UDI.
Det sistnämnda, fy fan... Det var som att springa ett tvåtimmars maraton lopp i dans. Dansa bugg i 1.5h i riktigt högt tempo.
Hårt som fan, speciellt med min kondis och min astma, men ack så underbart.
Kommer att kännas som fan imorgon, men då kommer det att kännas skönt som det alltid brukar göra efter en rejäl genomkörare.
Men snart kommer jag att få storhetsvansinne om folk fortsätter berömma mig för mitt dansande hela tiden.
Ja, jag är väl inte precis dålig, men nog tycker jag att många andra är så mycket bättre än mig. Framförallt när jag gjorde uppehåll i 3 år när jag flyttade hit till Umeå.
Ja, jag vet, ett av mitt livs största misstag, kommer fan alltid att ångra mig över det. Vissa saker hatar man med sin egen personlighet helt enkelt.
Men dans är nog det bästa botemedlet som finns mot framförallt depressioner.
Tjej #1: "Har du tävlingsdansat?"
Jag: "Jo. Men jag har inte dansat på 3 år så jag har tappat en hel del."
Tjej #2 (Riktigt drypande sarkasm): "Ja. Du är ju verkligen dålig på att dansa."
Dagens Låt: Raymond & Maria - Min Pappa
Humör: Mina ben bär mig inte längre... Totalt och slutgiltigt slutkörd...
Jag: "Hej!"
Anna och Helen samtidigt som de överfaller mig från varsitt håll: "Joooocke!"
...
[en stund senare]
Jag: "Ni överföll mig."
Helen: "Ja, det är ju för att det är du ju!"
Sånt ger mig ett leende på läpparna och glad i flera dagar efteråt, att folk tycker om en så mycket.
Annars på fredag eftermiddag/kväll blev jag tvungen att ringa SOS Alarm för att jag hade fått totalstopp i min dusch.
Fick inte duscha, men Libby var en räddare i nöden och lät mig låna hennes.
Se! Det är därför jag älskar min korridor, kommer alltid så bra överens med alla. De som inte gör det flyttar rätt snabbt.
Just nu står dock två rum tomma, så om någon känner för att flytta in till världens bästa och underbaraste korridor är det bara att slå till!
SOS Alarm var kvar i mitt badrum i säkert en timma. Jag undrar om han ens varit med om något liknande, han fick till och med ta fram Diamantborren för att kunna fixa det hela.
Tror det var igenkalkad säkert 5-10 meter in i rören.
Samma problem var det i rummet bredvid mitt, men de hade iallafall inte stopp.
Men jag var stolt att jag vågade stoppa ner fingrarna dit för att kunna rensa bort översvämmat vatten, hade för en gångs skull inte jättefobi för äckliga saker.
Han skyllde inte på att det var mitt fel, han skyllde på de riktigt gamla betongrören istället.
NH på lördag (BG 6 jobbade):
Tydligen ska jag jobba för BG3 också, Petra värvade mig och jag som aldrig säger nej:
Petra: "Jocke! Du måste jobba med världens bästa bargrupp, med mig och Ida!"
Jag: "Det är bara ringa."
Kvällens bästa: Petra hånglar på min bar, samtidigt som hon försöker prata med mig och hennes kavaljer försöker beställa öl.
Kvällen var hur bra som helst, alla människor var som galna på dansgolvet, ett tag lät det som en rockkonsert när hela havet av folk började skrika så fort en ny låt startade.
Söndag:
Helt slutkörd just nu efter två hårda träningspass samma dag, första sista kurstillfället för Lindy-Hop och sen Samkvämet på UDI.
Det sistnämnda, fy fan... Det var som att springa ett tvåtimmars maraton lopp i dans. Dansa bugg i 1.5h i riktigt högt tempo.
Hårt som fan, speciellt med min kondis och min astma, men ack så underbart.
Kommer att kännas som fan imorgon, men då kommer det att kännas skönt som det alltid brukar göra efter en rejäl genomkörare.
Men snart kommer jag att få storhetsvansinne om folk fortsätter berömma mig för mitt dansande hela tiden.
Ja, jag är väl inte precis dålig, men nog tycker jag att många andra är så mycket bättre än mig. Framförallt när jag gjorde uppehåll i 3 år när jag flyttade hit till Umeå.
Ja, jag vet, ett av mitt livs största misstag, kommer fan alltid att ångra mig över det. Vissa saker hatar man med sin egen personlighet helt enkelt.
Men dans är nog det bästa botemedlet som finns mot framförallt depressioner.
Tjej #1: "Har du tävlingsdansat?"
Jag: "Jo. Men jag har inte dansat på 3 år så jag har tappat en hel del."
Tjej #2 (Riktigt drypande sarkasm): "Ja. Du är ju verkligen dålig på att dansa."
Dagens Låt: Raymond & Maria - Min Pappa
Humör: Mina ben bär mig inte längre... Totalt och slutgiltigt slutkörd...
Requiesat in Pace
Kurt Vonnegut dog igår, länge leve Kurt Vonnegut!
Må han vila i frid!
Jag är fortfarande i chock...
En av de stora från SF:s Guldålder på 50 och 60-talet.
Än en gång har Döden sin egen humor när det gäller mig. Denna gång har jag nyligen läst en av de bästa böckerna, den bästa bok Vonnegut skrev (även enligt honom själv): Slakthus 5.
Än en gång kan man låna temat från boken vid någons död:
Ingen är egentligen någonsin död, de fortsätter leva någonstans i tiden sina lyckligaste ögonblick. Universum må upphöra, nya universum må skapas, i evighet lever alla vidare i sina vackraste och lyckligaste ögonblick.
Kurt Vonnegut
Det är bara en Dagens Låt som passar vid ett sådant här tillfälle: Amazing Grace (på säckpipa självklart).
Jag vill avsluta med några ord från en av de stora själv:
'Please, I've done everything I was supposed to do. Can I go home now?' That's what I feel right now. I've written books. Lots of them. Please, I've done everything I'm supposed to do. Can I go home now?"
Må han vila i frid!
Jag är fortfarande i chock...
En av de stora från SF:s Guldålder på 50 och 60-talet.
Än en gång har Döden sin egen humor när det gäller mig. Denna gång har jag nyligen läst en av de bästa böckerna, den bästa bok Vonnegut skrev (även enligt honom själv): Slakthus 5.
Än en gång kan man låna temat från boken vid någons död:
Ingen är egentligen någonsin död, de fortsätter leva någonstans i tiden sina lyckligaste ögonblick. Universum må upphöra, nya universum må skapas, i evighet lever alla vidare i sina vackraste och lyckligaste ögonblick.
Kurt Vonnegut
Det är bara en Dagens Låt som passar vid ett sådant här tillfälle: Amazing Grace (på säckpipa självklart).
Jag vill avsluta med några ord från en av de stora själv:
'Please, I've done everything I was supposed to do. Can I go home now?' That's what I feel right now. I've written books. Lots of them. Please, I've done everything I'm supposed to do. Can I go home now?"
Uppsnappat om mig
Uppsnappat om mig på NH igår kväll (vilket jag precis kom hem ifrån efter att ha jobbat kvällspasset):
1. "Jocke, när man träffar dig annars är du tyst, säger knappt ett ord. Men här på NH pratar du på."
2. Kvinnlig vän: "Jag träffade en kille som var intresserad av mig ikväll, men han har redan flickvän."
Jag: "Du vet hur det är, alla bra killar är antingen upptagna eller homosexuella. Jag och Jonny är
varken upptagna eller homosexuella."
Kvinnliga vännen: "Ja, ni är bra killar båda två. Jag förstår det inte."
Jag: "Att vi är bra killar?"
Kvinnliga vännen: "Nä, att ni är singlar. Kan ha något att göra med att ni inte tillhör de normalas skara."
3. DJ-Linda på efterstädningen: "Men där är du ju Jocke, trodde de hade släpat med dig ut och slängt dig i soporna.
Jag: "Eh, va?"
Linda: "Ja, det var vad de sa till mig. Jag såg dem släpa iväg med en svart säck och trodde det var du."
Förövrigt har jag äntligen kommit igång med mitt skrivande igen, på hemresan i bilen från Kiruna. Fick nerkluddat nästan 7 hela A4-sidor för hand. Har inte orkat räkna orden, men det blir några tusen det.
Känner mig stolt, även om det inte precis var någon vacker text jag skrev ner eller något som ens ska publiceras. Det jag skrev ner var bakgrundshistorien kring Robotarnas uppkomst (har självklart gett dem ett bättre namn, som jag själv tycker är riktigt passande. En av mina bättre idéer, även om jag nog tror att många fler med författardrömmar har haft exakt samma tanke, men hittills har jag då inte sett något publicerat åt det hållet, så jag får fortsätta hålla tummarna för det som jag tycker är ett jävligt innovativt namn på dem).
Babblade också på en hel del om kring-handlingen runt just Robotarna och andras uppfatttning av dem och vad som händer när de väl utvecklas.
Hade tänkt fortsätta skriva på den nu, men jag tror att jag låter de vidare tankarna jag har kring fortsättningen ligga och pyra lite grann i huvudet.
Det är något jag annars definitivt inte brukar göra, måste tydligen ha en hel del självsäkerhet kring denna idé. Innehåller tillräckligt med logik för att jag inte ska lyckas glömma bort den och sen aldrig mer minnas vad min otroligt smarta idé var.
Men nu ska jag sova.
Hade kunnat skriva så mycket mer, men behöver min sömn. Sista SFS-mötet imorgon inför avresan till Gotland nästa onsdag, måste läsa på om motionssvaren.
Förövrigt är jag jätteglad över att Marie Lindberg äntligen fått släppa sin första skiva.
Tror jag dessutom hittat en ny favoritlåt av henne, vilken är den som jag därmed valt som Dagens Låt.
Mycket bra melodi och helt underbar text.
Att hon som lärarinna uppmuntrar sådant beteende gör att det ännu finns hopp för mänskligheten och jag börjar hålla med Jonny att det är lätt att bli kär i denna Marie.
Dagens Låt: Marie Lindberg - "Revolt"
Dagens Citat: Alldeles för många (se ovan).
Humör: Glader, men Trötter.
1. "Jocke, när man träffar dig annars är du tyst, säger knappt ett ord. Men här på NH pratar du på."
2. Kvinnlig vän: "Jag träffade en kille som var intresserad av mig ikväll, men han har redan flickvän."
Jag: "Du vet hur det är, alla bra killar är antingen upptagna eller homosexuella. Jag och Jonny är
varken upptagna eller homosexuella."
Kvinnliga vännen: "Ja, ni är bra killar båda två. Jag förstår det inte."
Jag: "Att vi är bra killar?"
Kvinnliga vännen: "Nä, att ni är singlar. Kan ha något att göra med att ni inte tillhör de normalas skara."
3. DJ-Linda på efterstädningen: "Men där är du ju Jocke, trodde de hade släpat med dig ut och slängt dig i soporna.
Jag: "Eh, va?"
Linda: "Ja, det var vad de sa till mig. Jag såg dem släpa iväg med en svart säck och trodde det var du."
Förövrigt har jag äntligen kommit igång med mitt skrivande igen, på hemresan i bilen från Kiruna. Fick nerkluddat nästan 7 hela A4-sidor för hand. Har inte orkat räkna orden, men det blir några tusen det.
Känner mig stolt, även om det inte precis var någon vacker text jag skrev ner eller något som ens ska publiceras. Det jag skrev ner var bakgrundshistorien kring Robotarnas uppkomst (har självklart gett dem ett bättre namn, som jag själv tycker är riktigt passande. En av mina bättre idéer, även om jag nog tror att många fler med författardrömmar har haft exakt samma tanke, men hittills har jag då inte sett något publicerat åt det hållet, så jag får fortsätta hålla tummarna för det som jag tycker är ett jävligt innovativt namn på dem).
Babblade också på en hel del om kring-handlingen runt just Robotarna och andras uppfatttning av dem och vad som händer när de väl utvecklas.
Hade tänkt fortsätta skriva på den nu, men jag tror att jag låter de vidare tankarna jag har kring fortsättningen ligga och pyra lite grann i huvudet.
Det är något jag annars definitivt inte brukar göra, måste tydligen ha en hel del självsäkerhet kring denna idé. Innehåller tillräckligt med logik för att jag inte ska lyckas glömma bort den och sen aldrig mer minnas vad min otroligt smarta idé var.
Men nu ska jag sova.
Hade kunnat skriva så mycket mer, men behöver min sömn. Sista SFS-mötet imorgon inför avresan till Gotland nästa onsdag, måste läsa på om motionssvaren.
Förövrigt är jag jätteglad över att Marie Lindberg äntligen fått släppa sin första skiva.
Tror jag dessutom hittat en ny favoritlåt av henne, vilken är den som jag därmed valt som Dagens Låt.
Mycket bra melodi och helt underbar text.
Att hon som lärarinna uppmuntrar sådant beteende gör att det ännu finns hopp för mänskligheten och jag börjar hålla med Jonny att det är lätt att bli kär i denna Marie.
Dagens Låt: Marie Lindberg - "Revolt"
Dagens Citat: Alldeles för många (se ovan).
Humör: Glader, men Trötter.
Tråkigt, tråkigt, tråkigt...
Tråkigt, tråkigt, tråkigt...
Jag vill vara hemma i Umeå!
Borde börja plugga, men argh...
Aja, får väl kolla lite Coupling återigen...
Heh. Har så tråkigt att jag skriver ett svammelinlägg mitt på dagen...
Jag vill vara hemma i Umeå!
Borde börja plugga, men argh...
Aja, får väl kolla lite Coupling återigen...
Heh. Har så tråkigt att jag skriver ett svammelinlägg mitt på dagen...
Kiruna i mitt hjärta, pfffh...
Det är intressant det här, man åker upp till Kiruna för att slappna av, glömma allt jobbigt nere i Umeå.
Men vad händer när man väl är här, man är tvungen att plugga. Men här uppe vill man verkligen inte göra det.
Man gör ungefär samma saker här som i Umeå, men här blir man deprimerad, uttråkad och ja allt möjligt.
Man kommer hit för att slippa ifrån all stress, men istället får man magsår av att allt är så jäkla jobbigt i den här stan. Alla minnen återvänder, man får syn på människor man trodde man hade förträngt.
Denna stad har helt enkelt för mycket bagage när det gäller mig.
I Umeå fick man iallafall en fräsch start och folk har inte fördomar om en, rykten som inte är sanna, eller ännu värre rykten som är sanna.
Umeå är en sådan öppen stad att man har tillåtelse att vara sig själv.
I Kiruna, inte särskilt mycket.
I Umeå gör det inte lika mycket om ryktena är sanna, där ser iallafall inte folk på en med sneda ögon för att man är annorlunda.
Jag förstår inte varför jag varje gång jag återvänder hit hyser förhoppningar om att jag inte ska bli deprimerad av denna stad, det går liksom inte att komma undan den.
Okej, man var iallafall upp till Träsket en dag, där är det skönt, där kan man sitta och slappna av och bara njuta av naturen och hur härligt livet är, men så fort man andas luften inne i staden igen...
Tyvärr kunde jag bara stanna en dag uppe på Träsket med morsan, farsan, syrran, halvbrorsan och hans flickvän, eftersom jag var tvungen att åka hem och skriva på denna jäkla hemtentan...
Som jag ändå inte skrivit något på för att man sitter här ensam i päronens lägenhet.
Jag vill hem!!!
Tror jag ska ta och kolla lite Coupling innan jag fortsätter med skrivandet, så att jag inte blir helt tokig...
Paus: 23.23
******************
Återkomst: 02.30
"Oh my God! It is a talking penis!"
"No, it's a snake."
[en liten stund senare]
"I am being critised by a talking penis... It took me three years of counseling to forget that nightmare."
-Coupling 2x05 - "Jane and the Truth Snake"
"They are men. Men think foreplay is about getting your neck as wet as possible, not to mention your ears."
-Coupling 1x06 - "The Cupboard of Patrick's Love"
Har nu kollat fem avsnitt av Coupling, har man väl börjat kolla är det svårt att sluta, det är beroendeframkallande att skratta hela tiden...
Coupling är så förjävla bra, bästa komediserien som någonsin gjorts. Jag ligger alltid dubbelvikt av skratt. Underbar drift om sex och samlevnad, mest sex, och fördomarna om hur män och kvinnor funkar.
Nu snackar jag självklart om den engelska versionen, såg ett avsnitt av den amerikanska och kunde aldrig komma ifrån att skådisarna var helt fel. Framför allt då Jeff, han såg alldeles för normal ut för att kunna vara Jeff.
Jeff ska vara lite halvslibbig annars funkar det inte.
För att återvända till Torneträsk igen...
Igår stod jag mitt på en av Sveriges största, och djupaste, sjöar i en riktig norrländsk snöstorm
som säkert nådde en hastighet av mer än 20 sekundmeter, kändes som inte allt för långt ifrån orkanvindar, i ett av de ödsligaste och vitaste landskap man någonsin kan få se.
I och för sig såg man inte mycket eftersom stormen blåste upp så mycket snö att man inte såg vare sig bergen eller andra sidan av sjön.
Det var mäktigt.
Väldigt kallt, men att få uppleva något så mäktigt får en att känna sig levande. Tog bilder av det med min mobil, tyvärr har jag fortfarande inte införskaffat en USB-kabel till den...
Allt detta för att vittja lite fisk.
Dessutom åkte vi med skoter över hela sjön för att nå fram till fisken, det var riktigt bitande kallt.
Men fortfarande en riktigt grym upplevelse som är få förunnat, men som många fler borde få
uppleva för att se världens storhet och vår egen litenhet.
Det var vackert, det var... otroligt...
Heh och jag som är van vid snöstormar och orkanvindar här uppe, de kommer med jämna
mellanrum något år här och var.
Men det där var... så jävla coolt...
Tyvärr var det lite för kallt för att pimpla, så jag får väl vänta i 2 år till nästa gång igen. Åker tyvärr alldeles för sällan upp till Kiruna under våren så att jag kan följa med Päronen upp till husvagnen på Träsket.
Och att sitta i husvagnen mitt i natten, utan ett endast människoskapad ljus som stör en och titta på de oändligt antal stjärnor och en massa, riktigt mycket, norrsken och stjärnfall.
Det var otroligt vackert, låg säkert vaken i 2h och bara stirrade på den molnklara himlen och de blänkande stjärnorna... För att återigen citera Contact:
"No words... No words... No, no words... I had no idea... I had no idea..."
Dagens Låt: Mari Wilson - "Perhaps, Perhaps, Perhaps." (Introsången till Coupling)
Dagens Citat: "The flesh surrenders itself. Eternity takes back its own. Our bodies stirred these waters briefly, danced with a certain intoxication before the love of life and self, dealt with a few strange ideas, then submitted to the instruments of Time. What can we say of this? I occurred. I am not... yet, I occurred."
- Frank Herbert, "Dune"
Humör: Dåligt jävla uttråkad, men glad och road så länge jag kollar på Coupling
Men vad händer när man väl är här, man är tvungen att plugga. Men här uppe vill man verkligen inte göra det.
Man gör ungefär samma saker här som i Umeå, men här blir man deprimerad, uttråkad och ja allt möjligt.
Man kommer hit för att slippa ifrån all stress, men istället får man magsår av att allt är så jäkla jobbigt i den här stan. Alla minnen återvänder, man får syn på människor man trodde man hade förträngt.
Denna stad har helt enkelt för mycket bagage när det gäller mig.
I Umeå fick man iallafall en fräsch start och folk har inte fördomar om en, rykten som inte är sanna, eller ännu värre rykten som är sanna.
Umeå är en sådan öppen stad att man har tillåtelse att vara sig själv.
I Kiruna, inte särskilt mycket.
I Umeå gör det inte lika mycket om ryktena är sanna, där ser iallafall inte folk på en med sneda ögon för att man är annorlunda.
Jag förstår inte varför jag varje gång jag återvänder hit hyser förhoppningar om att jag inte ska bli deprimerad av denna stad, det går liksom inte att komma undan den.
Okej, man var iallafall upp till Träsket en dag, där är det skönt, där kan man sitta och slappna av och bara njuta av naturen och hur härligt livet är, men så fort man andas luften inne i staden igen...
Tyvärr kunde jag bara stanna en dag uppe på Träsket med morsan, farsan, syrran, halvbrorsan och hans flickvän, eftersom jag var tvungen att åka hem och skriva på denna jäkla hemtentan...
Som jag ändå inte skrivit något på för att man sitter här ensam i päronens lägenhet.
Jag vill hem!!!
Tror jag ska ta och kolla lite Coupling innan jag fortsätter med skrivandet, så att jag inte blir helt tokig...
Paus: 23.23
******************
Återkomst: 02.30
"Oh my God! It is a talking penis!"
"No, it's a snake."
[en liten stund senare]
"I am being critised by a talking penis... It took me three years of counseling to forget that nightmare."
-Coupling 2x05 - "Jane and the Truth Snake"
"They are men. Men think foreplay is about getting your neck as wet as possible, not to mention your ears."
-Coupling 1x06 - "The Cupboard of Patrick's Love"
Har nu kollat fem avsnitt av Coupling, har man väl börjat kolla är det svårt att sluta, det är beroendeframkallande att skratta hela tiden...
Coupling är så förjävla bra, bästa komediserien som någonsin gjorts. Jag ligger alltid dubbelvikt av skratt. Underbar drift om sex och samlevnad, mest sex, och fördomarna om hur män och kvinnor funkar.
Nu snackar jag självklart om den engelska versionen, såg ett avsnitt av den amerikanska och kunde aldrig komma ifrån att skådisarna var helt fel. Framför allt då Jeff, han såg alldeles för normal ut för att kunna vara Jeff.
Jeff ska vara lite halvslibbig annars funkar det inte.
För att återvända till Torneträsk igen...
Igår stod jag mitt på en av Sveriges största, och djupaste, sjöar i en riktig norrländsk snöstorm
som säkert nådde en hastighet av mer än 20 sekundmeter, kändes som inte allt för långt ifrån orkanvindar, i ett av de ödsligaste och vitaste landskap man någonsin kan få se.
I och för sig såg man inte mycket eftersom stormen blåste upp så mycket snö att man inte såg vare sig bergen eller andra sidan av sjön.
Det var mäktigt.
Väldigt kallt, men att få uppleva något så mäktigt får en att känna sig levande. Tog bilder av det med min mobil, tyvärr har jag fortfarande inte införskaffat en USB-kabel till den...
Allt detta för att vittja lite fisk.
Dessutom åkte vi med skoter över hela sjön för att nå fram till fisken, det var riktigt bitande kallt.
Men fortfarande en riktigt grym upplevelse som är få förunnat, men som många fler borde få
uppleva för att se världens storhet och vår egen litenhet.
Det var vackert, det var... otroligt...
Heh och jag som är van vid snöstormar och orkanvindar här uppe, de kommer med jämna
mellanrum något år här och var.
Men det där var... så jävla coolt...
Tyvärr var det lite för kallt för att pimpla, så jag får väl vänta i 2 år till nästa gång igen. Åker tyvärr alldeles för sällan upp till Kiruna under våren så att jag kan följa med Päronen upp till husvagnen på Träsket.
Och att sitta i husvagnen mitt i natten, utan ett endast människoskapad ljus som stör en och titta på de oändligt antal stjärnor och en massa, riktigt mycket, norrsken och stjärnfall.
Det var otroligt vackert, låg säkert vaken i 2h och bara stirrade på den molnklara himlen och de blänkande stjärnorna... För att återigen citera Contact:
"No words... No words... No, no words... I had no idea... I had no idea..."
Dagens Låt: Mari Wilson - "Perhaps, Perhaps, Perhaps." (Introsången till Coupling)
Dagens Citat: "The flesh surrenders itself. Eternity takes back its own. Our bodies stirred these waters briefly, danced with a certain intoxication before the love of life and self, dealt with a few strange ideas, then submitted to the instruments of Time. What can we say of this? I occurred. I am not... yet, I occurred."
- Frank Herbert, "Dune"
Humör: Dåligt jävla uttråkad, men glad och road så länge jag kollar på Coupling
1984 & Surt Sex
Och så satt man här i Kiruna igen...
Det var trevligt att åka med Malin och Emil upp hit i deras lite trasiga "Porsche" (alltså en Fiat)...
Får se hur många dar man klarar av det innan man blir totalt sönderdeprimerad av detta stället, jag åker hem på måndag men 5 dagar är mycket att vara på besök i Kiruna.
Fast imorgon åker vi iallafall upp till husvagnen på Träsket, morsan, farsan, syrran och jag.
Jag och syrran åker väl hem från Träsket på fredag, måste ju ta och umgås med de få vänner man har i denna stad, som inte har flytt fältet till Umeå eller ännu närmare ekvatorn, som Gävle till exempel.
Nu har jag förövrigt börjat läsa 1984, mycket bra dystopi, klart i klass med Brave New World men annorlunda på sitt eget sätt. Denna gång är det iallafall "riktiga" människor och inte människor skapade ur maskiner. Istället för vetenskapen som den stora fienden som förtrycker människorna i Brave New World, är det människorna själva genom ideologin, genom politiken, som förtrycker sig själva i 1984.
Förutom då proletarietet som vanligt är för dumma för att inse att de är de enda som kan stoppa
förtrycket. Så länge man håller proletariatet nöjda och ger dem bröd och skådespel bryr de sig inte
om något annat än sig och de sina.
Mycket bra som politisk pamflett, får en definitivt att tänka ännu mer än till och med vad Brave New World gjorde. Detta framför allt för att världen idag, framförallt det västerländska samhället, ter sig allt mer likt det i 1984.
Big Brother is Watching!
Huja, vilken mardröm!
"When you make love you're using up energy; and afterwards you feel happy and don't give a damn for anything. They can't bear you to feel like that. They want you to be bursting with energy all the time. All this marching up and down and cheering and waving flags is just sex gone sour."
-Julia, 1984.
Dagens Låt: Cecilia Vennersten - Det Vackraste
Humör: Snart hemlängtan.
Det var trevligt att åka med Malin och Emil upp hit i deras lite trasiga "Porsche" (alltså en Fiat)...
Får se hur många dar man klarar av det innan man blir totalt sönderdeprimerad av detta stället, jag åker hem på måndag men 5 dagar är mycket att vara på besök i Kiruna.
Fast imorgon åker vi iallafall upp till husvagnen på Träsket, morsan, farsan, syrran och jag.
Jag och syrran åker väl hem från Träsket på fredag, måste ju ta och umgås med de få vänner man har i denna stad, som inte har flytt fältet till Umeå eller ännu närmare ekvatorn, som Gävle till exempel.
Nu har jag förövrigt börjat läsa 1984, mycket bra dystopi, klart i klass med Brave New World men annorlunda på sitt eget sätt. Denna gång är det iallafall "riktiga" människor och inte människor skapade ur maskiner. Istället för vetenskapen som den stora fienden som förtrycker människorna i Brave New World, är det människorna själva genom ideologin, genom politiken, som förtrycker sig själva i 1984.
Förutom då proletarietet som vanligt är för dumma för att inse att de är de enda som kan stoppa
förtrycket. Så länge man håller proletariatet nöjda och ger dem bröd och skådespel bryr de sig inte
om något annat än sig och de sina.
Mycket bra som politisk pamflett, får en definitivt att tänka ännu mer än till och med vad Brave New World gjorde. Detta framför allt för att världen idag, framförallt det västerländska samhället, ter sig allt mer likt det i 1984.
Big Brother is Watching!
Huja, vilken mardröm!
"When you make love you're using up energy; and afterwards you feel happy and don't give a damn for anything. They can't bear you to feel like that. They want you to be bursting with energy all the time. All this marching up and down and cheering and waving flags is just sex gone sour."
-Julia, 1984.
Dagens Låt: Cecilia Vennersten - Det Vackraste
Humör: Snart hemlängtan.
Dune & Dans
Heh, har hårda helger och mycket som händer att jag aldrig hinner skriva om helgen förrän på söndag nätter, som nu...
Ännu en mycket lyckad helg: jobb, fest, jobb, fest...
Och som vanligt röjde vi på NH.
Planerna på att gå och dansa, eller kanske till och med på logdans, går framåt allt mer. Nu är det åtminstone en tjej till som ska med.
Heh, någon fler som vill följa med?
Har förövrigt upptäckt att jag faktiskt (åter?)funnit min rätta plats i tillvaron bland andra människor. En plats jag hade en gång i tiden, men som på något sätt försvann. Är mycket glad över
att jag hittat tillbaka igen.
Jag är en Lyssnare, folk har en tendens att berätta saker för mig de inte skulle berätta för andra människor. Har aldrig förstått varför, men jag brukar ta uppgiften på allvar och avslöjar aldrig vad som sägs.
Jag anses väl vara pålitlig eller nåt, vad vet jag.
Annars så fortsätter komplimerandet och tafsandet på min häck, men jag klagar fortfarande inte.
Vill du veta mer? Läs Jonnys blogg!
Nu när det är söndag, känns det skönt att vara trött i hela kroppen efter två danspass. Framförallt socialdansen på UDI tar rejält på krafterna, 1h och man är totalt slut överallt. Skönt med en nattdusch också.
Men det är förjävla kul!
Råkade ut för två April-skämt idag:
1. Alex som sa att USA hade invaderat Iran och jag bara suckade och sa som jag alltid säger: "Jahapp, så kom tredje världskriget". Alla tog det helt på allvar tills han i förbifarten låter undslippa sig att det var ett skämt.
2. Ida som säger att hon ska flytta. Men dum som jag är läser jag hennes blogg inlägg om att det hela var ett skämt innan jag läser skämtet, och ändå går jag på den... Ibland är jag bra trög...
Eftersom jag är besatt av citat av alla de slag och samlar dem på en hög som börjar bli väldigt ansenlig vid det här laget är det kanske dags att börja använda Dagens Citat till något intressantare än vad jag har hört idag, utan istället använda den till att visa de citat jag anser vara några av de bästa som sagts/skrivits. Ofta citat jag personligen tycker känns aktuella.
Idag, ingen mindre än min egen Husgud:
"Oh, the perils of leadership in a species so anxious to be told what to do. How little they knew of what they created by their demands. Leaders made mistakes. And those mistakes, amplified by the numbers who followed without questioning, moved inevitably toward great disasters."
-Frank Herbert
För att fortsätta på Dune-temat:
Har läst Hunting Harkonnens för någon vecka sen, var rätt intressant. Alltid kul att få veta mer om Zensunni-vandrarna innan de fann sitt kall i sitt paradis. Deras kultur fortsätter framstå som främmande för oss västerlänningar, denna gång: kannibalism...
Dagens Låt: Iron Maiden - "To Tame a Land"
Predikaren av Arrakeen ser dig, hör dig!
Ännu en mycket lyckad helg: jobb, fest, jobb, fest...
Och som vanligt röjde vi på NH.
Planerna på att gå och dansa, eller kanske till och med på logdans, går framåt allt mer. Nu är det åtminstone en tjej till som ska med.
Heh, någon fler som vill följa med?
Har förövrigt upptäckt att jag faktiskt (åter?)funnit min rätta plats i tillvaron bland andra människor. En plats jag hade en gång i tiden, men som på något sätt försvann. Är mycket glad över
att jag hittat tillbaka igen.
Jag är en Lyssnare, folk har en tendens att berätta saker för mig de inte skulle berätta för andra människor. Har aldrig förstått varför, men jag brukar ta uppgiften på allvar och avslöjar aldrig vad som sägs.
Jag anses väl vara pålitlig eller nåt, vad vet jag.
Annars så fortsätter komplimerandet och tafsandet på min häck, men jag klagar fortfarande inte.
Vill du veta mer? Läs Jonnys blogg!
Nu när det är söndag, känns det skönt att vara trött i hela kroppen efter två danspass. Framförallt socialdansen på UDI tar rejält på krafterna, 1h och man är totalt slut överallt. Skönt med en nattdusch också.
Men det är förjävla kul!
Råkade ut för två April-skämt idag:
1. Alex som sa att USA hade invaderat Iran och jag bara suckade och sa som jag alltid säger: "Jahapp, så kom tredje världskriget". Alla tog det helt på allvar tills han i förbifarten låter undslippa sig att det var ett skämt.
2. Ida som säger att hon ska flytta. Men dum som jag är läser jag hennes blogg inlägg om att det hela var ett skämt innan jag läser skämtet, och ändå går jag på den... Ibland är jag bra trög...
Eftersom jag är besatt av citat av alla de slag och samlar dem på en hög som börjar bli väldigt ansenlig vid det här laget är det kanske dags att börja använda Dagens Citat till något intressantare än vad jag har hört idag, utan istället använda den till att visa de citat jag anser vara några av de bästa som sagts/skrivits. Ofta citat jag personligen tycker känns aktuella.
Idag, ingen mindre än min egen Husgud:
"Oh, the perils of leadership in a species so anxious to be told what to do. How little they knew of what they created by their demands. Leaders made mistakes. And those mistakes, amplified by the numbers who followed without questioning, moved inevitably toward great disasters."
-Frank Herbert
För att fortsätta på Dune-temat:
Har läst Hunting Harkonnens för någon vecka sen, var rätt intressant. Alltid kul att få veta mer om Zensunni-vandrarna innan de fann sitt kall i sitt paradis. Deras kultur fortsätter framstå som främmande för oss västerlänningar, denna gång: kannibalism...
Dagens Låt: Iron Maiden - "To Tame a Land"
Predikaren av Arrakeen ser dig, hör dig!