Makimachine

NH på fredag:

Jag: "Hej!"
Anna och Helen samtidigt som de överfaller mig från varsitt håll: "Joooocke!"
...
[en stund senare]
Jag: "Ni överföll mig."
Helen: "Ja, det är ju för att det är du ju!"

Sånt ger mig ett leende på läpparna och glad i flera dagar efteråt, att folk tycker om en så mycket.

Annars på fredag eftermiddag/kväll blev jag tvungen att ringa SOS Alarm för att jag hade fått totalstopp i min dusch.
Fick inte duscha, men Libby var en räddare i nöden och lät mig låna hennes.

Se! Det är därför jag älskar min korridor, kommer alltid så bra överens med alla. De som inte gör det flyttar rätt snabbt.
Just nu står dock två rum tomma, så om någon känner för att flytta in till världens bästa och underbaraste korridor är det bara att slå till!

SOS Alarm var kvar i mitt badrum i säkert en timma. Jag undrar om han ens varit med om något liknande, han fick till och med ta fram Diamantborren för att kunna fixa det hela.
Tror det var igenkalkad säkert 5-10 meter in i rören.
Samma problem var det i rummet bredvid mitt, men de hade iallafall inte stopp.
Men jag var stolt att jag vågade stoppa ner fingrarna dit för att kunna rensa bort översvämmat vatten, hade för en gångs skull inte jättefobi för äckliga saker.

Han skyllde inte på att det var mitt fel, han skyllde på de riktigt gamla betongrören istället.


NH på lördag (BG 6 jobbade):

Tydligen ska jag jobba för BG3 också, Petra värvade mig och jag som aldrig säger nej:

Petra: "Jocke! Du måste jobba med världens bästa bargrupp, med mig och Ida!"
Jag: "Det är bara ringa."

Kvällens bästa: Petra hånglar på min bar, samtidigt som hon försöker prata med mig och hennes kavaljer försöker beställa öl.

Kvällen var hur bra som helst, alla människor var som galna på dansgolvet, ett tag lät det som en rockkonsert när hela havet av folk började skrika så fort en ny låt startade.

Söndag:
Helt slutkörd just nu efter två hårda träningspass samma dag, första sista kurstillfället för Lindy-Hop och sen Samkvämet på UDI.
Det sistnämnda, fy fan... Det var som att springa ett tvåtimmars maraton lopp i dans. Dansa bugg i 1.5h i riktigt högt tempo.
Hårt som fan, speciellt med min kondis och min astma, men ack så underbart.
Kommer att kännas som fan imorgon, men då kommer det att kännas skönt som det alltid brukar göra efter en rejäl genomkörare.

Men snart kommer jag att få storhetsvansinne om folk fortsätter berömma mig för mitt dansande hela tiden.
Ja, jag är väl inte precis dålig, men nog tycker jag att många andra är så mycket bättre än mig. Framförallt när jag gjorde uppehåll i 3 år när jag flyttade hit till Umeå.

Ja, jag vet, ett av mitt livs största misstag, kommer fan alltid att ångra mig över det. Vissa saker hatar man med sin egen personlighet helt enkelt.

Men dans är nog det bästa botemedlet som finns mot framförallt depressioner.

Tjej #1: "Har du tävlingsdansat?"
Jag: "Jo. Men jag har inte dansat på 3 år så jag har tappat en hel del."
Tjej #2 (Riktigt drypande sarkasm): "Ja. Du är ju verkligen dålig på att dansa."

Dagens Låt: Raymond & Maria - Min Pappa

Humör: Mina ben bär mig inte längre... Totalt och slutgiltigt slutkörd...