Makimachine

Det är intressant det här, man åker upp till Kiruna för att slappna av, glömma allt jobbigt nere i Umeå.

Men vad händer när man väl är här, man är tvungen att plugga. Men här uppe vill man verkligen inte göra det.

Man gör ungefär samma saker här som i Umeå, men här blir man deprimerad, uttråkad och ja allt möjligt.

Man kommer hit för att slippa ifrån all stress, men istället får man magsår av att allt är så jäkla jobbigt i den här stan. Alla minnen återvänder, man får syn på människor man trodde man hade förträngt.
Denna stad har helt enkelt för mycket bagage när det gäller mig.

I Umeå fick man iallafall en fräsch start och folk har inte fördomar om en, rykten som inte är sanna, eller ännu värre rykten som är sanna.
Umeå är en sådan öppen stad att man har tillåtelse att vara sig själv.
I Kiruna, inte särskilt mycket.

I Umeå gör det inte lika mycket om ryktena är sanna, där ser iallafall inte folk på en med sneda ögon för att man är annorlunda.

Jag förstår inte varför jag varje gång jag återvänder hit hyser förhoppningar om att jag inte ska bli deprimerad av denna stad, det går liksom inte att komma undan den.

Okej, man var iallafall upp till Träsket en dag, där är det skönt, där kan man sitta och slappna av och bara njuta av naturen och hur härligt livet är, men så fort man andas luften inne i staden igen...

Tyvärr kunde jag bara stanna en dag uppe på Träsket med morsan, farsan, syrran, halvbrorsan och hans flickvän, eftersom jag var tvungen att åka hem och skriva på denna jäkla hemtentan...
Som jag ändå inte skrivit något på för att man sitter här ensam i päronens lägenhet.

Jag vill hem!!!

Tror jag ska ta och kolla lite Coupling innan jag fortsätter med skrivandet, så att jag inte blir helt tokig...

Paus: 23.23

******************

Återkomst: 02.30

"Oh my God! It is a talking penis!"
"No, it's a snake."
[en liten stund senare]
"I am being critised by a talking penis... It took me three years of counseling to forget that nightmare."
-Coupling 2x05 - "Jane and the Truth Snake"

"They are men. Men think foreplay is about getting your neck as wet as possible, not to mention your ears."
-Coupling 1x06 - "The Cupboard of Patrick's Love"

Har nu kollat fem avsnitt av Coupling, har man väl börjat kolla är det svårt att sluta, det är beroendeframkallande att skratta hela tiden...

Coupling är så förjävla bra, bästa komediserien som någonsin gjorts. Jag ligger alltid dubbelvikt av skratt. Underbar drift om sex och samlevnad, mest sex, och fördomarna om hur män och kvinnor funkar.
Nu snackar jag självklart om den engelska versionen, såg ett avsnitt av den amerikanska och kunde aldrig komma ifrån att skådisarna var helt fel. Framför allt då Jeff, han såg alldeles för normal ut för att kunna vara Jeff.
Jeff ska vara lite halvslibbig annars funkar det inte.


För att återvända till Torneträsk igen...

Igår stod jag mitt på en av Sveriges största, och djupaste, sjöar i en riktig norrländsk snöstorm
som säkert nådde en hastighet av mer än 20 sekundmeter, kändes som inte allt för långt ifrån orkanvindar, i ett av de ödsligaste och vitaste landskap man någonsin kan få se.
I och för sig såg man inte mycket eftersom stormen blåste upp så mycket snö att man inte såg vare sig bergen eller andra sidan av sjön.

Det var mäktigt.

Väldigt kallt, men att få uppleva något så mäktigt får en att känna sig levande. Tog bilder av det med min mobil, tyvärr har jag fortfarande inte införskaffat en USB-kabel till den...

Allt detta för att vittja lite fisk.

Dessutom åkte vi med skoter över hela sjön för att nå fram till fisken, det var riktigt bitande kallt.

Men fortfarande en riktigt grym upplevelse som är få förunnat, men som många fler borde få 
uppleva för att se världens storhet och vår egen litenhet.

Det var vackert, det var... otroligt...

Heh och jag som är van vid snöstormar och orkanvindar här uppe, de kommer med jämna 
mellanrum något år här och var.

Men det där var... så jävla coolt...

Tyvärr var det lite för kallt för att pimpla, så jag får väl vänta i 2 år till nästa gång igen. Åker tyvärr alldeles för sällan upp till Kiruna under våren så att jag kan följa med Päronen upp till husvagnen på Träsket.

Och att sitta i husvagnen mitt i natten, utan ett endast människoskapad ljus som stör en och titta på de oändligt antal stjärnor och en massa, riktigt mycket, norrsken och stjärnfall.

Det var otroligt vackert, låg säkert vaken i 2h och bara stirrade på den molnklara himlen och de blänkande stjärnorna... För att återigen citera Contact:

"No words... No words... No, no words... I had no idea... I had no idea..."


Dagens Låt: Mari Wilson - "Perhaps, Perhaps, Perhaps." (Introsången till Coupling)

Dagens Citat: "The flesh surrenders itself. Eternity takes back its own. Our bodies stirred these waters briefly, danced with a certain intoxication before the love of life and self, dealt with a few strange ideas, then submitted to the instruments of Time. What can we say of this? I occurred. I am not... yet, I occurred."
- Frank Herbert, "Dune"

Humör: Dåligt jävla uttråkad, men glad och road så länge jag kollar på Coupling