Varför lever mina karaktärer ett eget liv?
Sitter här och försöker plugga, men för tillfället sitter jag mest och är arg på mina fingrar som vägrar hitta på något intelligent att skriva för redovisningen på Lördag.
Så om jag låter dem babbla på lite här kanske det lossnar lite lättare, bli av med lite sopor så att säga.
Men framåt går det iallafall, någon mening här och där medan jag tömmer hjärnan med att babbla på här.
En redovisning av facklitterära projektarbetet på Skapande Svenska B, ett projektarbete tillsammans med en klasskompis om Översättningens Ädla Konst.
Fredagen blir dock nog roligast då vi har författarbesök och skrivövning tillsammans med Katarina Kieri, troligen mest känd för sin ungdomsroman Dansar Elias? Nej!
Helst hade jag sett Åsa Larsson eller Marie Ekborg, men man kan inte få allt här i världen. Katarina Kieri är mycket bra hon också.
Så det blir en hård helg, eller snarare en hård vecka. En vecka som började med att gå åt helvete, men det behöver jag inte prata om här.
Skulle jobbat till 2-3 inatt på NH, eftersom det var lite folk på kvällen och lite på dan, men sen dök det upp en hel del folk som kunde jobba så jag kunde gå hem. Var trött och på dåligt humör, så det kanske var lika bra. Hoppas inte resten av veckan fortsätter i samma stil för mig bara.
Fortsatt hårt imorrn, har fyra möten mellan 15-19 imorrn... Varje möte är dessutom troligen längre än en timma, får se hur bra det går...
Dessutom har jag ju det den där redovisningen att bli färdig med, var meningen att jag skulle arbeta med den i måndags och tisdags, men nu gick ju de dagar som de gick och det är inte så mycket att göra åt nu. Så länge det ser bra ut till på fredag då jag och Ann-Britt (tror jag min samarbetspartner heter) ska diskutera ihop oss med en sorts inledning till redovisningen.
Helgen blir som sagt hård, eftersom jag också har lovat jobba på NH från 17-04, måste faktiskt jobba med min bargrupp någon gång när jag har tackat nej varenda gång annars. Min BC Helen är grym och så jävla skön att jobba med, hon gör en alltid på bra humör för hennes humor har fan inga gränser.
Själva styrelsedagen missar man också, eftersom jag har seminarium från 9-15, vilket är ungefär samma tid som jag har redovisning på seminariet. Hände exakt samma sak förra året på vårens styrelsedag. Men sittningen ska jag iallafall gå på och då har Ida lovat mig att vi ska göra hela NH osäker jag och hon, precis som vi gjorde Helens kök osäker på Novischen och säkert NH också, men eftersom ingen vettig människa har ett minne av NH den kvällen är det svårt att veta hur hårt vi röjde.
Och projektet fortsätter fortgå, för varje stycke jag skriver här kommer jag en bit på vägen i Word. Hoppar lite fram och tillbaka mellan dessa två. Detta framförallt för att få till ett mer nyanserat språk, jag vet hur mycket jag kan babbla på i mina skoltexter, att vila från den i några minuter ger mig möjlighet att titta på den med lite nya ögon och framförallt skriva om hela meningar eftersom de alltid får konstiga syftningsfel.
Då kan jag babbla på i den här istället.
Det är inte så jävla mycket kvar att skriva iallafall,snart kan jag nog slappna av med det och
återvända till att släppa lös det monster som har bosatt sig i min pjäs. Eller monster och monster,
men Gycklaren har helt slagit dövörat till så fort jag försöker prata med honom, han går helt sin egen väg och drar med stackars Adam överallt.
Jag hade någorlunda bestämda planer på vad som skulle hända i pjäsen, men plötsligt en dag hoppade han (hon? den? det?) bara in och sa hej, och sen gick alla mina planer åt helvete.
Det finns inte så mycket annat för mig att göra än att sitta där och oja mig och klaga. Alla mina första-läsare har sagt mig flera gånger, även min föreläsare, att jag ska låta Gycklaren hållas och låta han dra iväg precis vart han vill så ser jag sen vart vi hamnar jag, han och den stackars Adam som inget hellre vill än att ta det lugnt och skönt... och lukta på blommorna.
Själv vill jag sätta koppel på honom så att jag kan kontrollera honom, men det börjar bli ont om tid att fortsätta sura på honom, så jag får väl släppa monstret lös. Kan nog bli en hejdundrandes färd.
Sådär... Nu har jag faktiskt gjort ett fullgott dagsverke (nattverke?) på redovisningen och känner mig ytterst tom i huvudet. Någon/några sidor gjort iallafall, beroende på hur de ser ut imorgon när jag vaknar.
Nu ska jag lägga mig och läsa, antingen källtexterna för projektet, kursboken i filosofi, Road to Dune (som jag snart faktiskt redan har läst färdigt, mycket intressanta texter i den. Har bara kortnovellerna kvar att läsa: "A Whisper of Caladan Seas", "Hunting Harkonnens", "Whipping Mek", "The Faces of A Martyr" och "Sea Child". När boken är färdigläst kommer det en recension för den som känner sig intresserad av sådant), eller Popvetenskapliga verket "Ett utsökt universum" som jag vill bli klar med så att jag kan sätta mig och läsa Einsteins egna orginialtexter till Den speciella och den allmänna relativitetsteorin.
Kan vara bra att dyka ner i den populärvetenskapliga texten om relativitetsteorierna, kvantmekaniken och stringteorin innan jag dyker ner i något så avancerat som Einsteins egna tankar, inte för att jag lära fatta det mesta men det känns som en kul utmaning.
Eller kanske sova, känns nog skönast...
Nä, men som sagt. Dags att lägga mig att sova/läsa och lyssna på Soundtracket till Evita med Madonna som Evita, Jonathan Pryce som Péron och Antonio Banderas som Che (eller som han är mer känd som "El Che" Guevara...)
Dagens Citat: "Eva Péron, spiritual leader of the nation entered immortality this evening." - Evita OST - "A Cinema In Bueno Aires, 26 July 1952"
Dagens Låt: Antonio Banderas - Evita OST - "Oh What A Circus"
Humör: Trött, tjurig, huvudvärk.
PS. Vill vara säga åt världen att Anna och Malin är världens underbaraste vänner. Tack för att ni finns! Det är en ära och kommer alltid att vara en ära att få känna er och vara er vän! Jag älskar er båda otroligt mycket!
Och Daniel, det finns inte ord. Vi har känt varandra så många år, ibland känns det som en evighet. Vi har våra duster ibland, men jag hoppas få ha dig vid min dödsbädd om flera evigheter in i framtiden.
Fast... Jag ska ju leva i evighet, så det kan ju innebära ett litet problem...
Äsch, vad fan. Jag älskar dig med!
Good Night, Sleep tight and don't let the bedbugs bite!
Så om jag låter dem babbla på lite här kanske det lossnar lite lättare, bli av med lite sopor så att säga.
Men framåt går det iallafall, någon mening här och där medan jag tömmer hjärnan med att babbla på här.
En redovisning av facklitterära projektarbetet på Skapande Svenska B, ett projektarbete tillsammans med en klasskompis om Översättningens Ädla Konst.
Fredagen blir dock nog roligast då vi har författarbesök och skrivövning tillsammans med Katarina Kieri, troligen mest känd för sin ungdomsroman Dansar Elias? Nej!
Helst hade jag sett Åsa Larsson eller Marie Ekborg, men man kan inte få allt här i världen. Katarina Kieri är mycket bra hon också.
Så det blir en hård helg, eller snarare en hård vecka. En vecka som började med att gå åt helvete, men det behöver jag inte prata om här.
Skulle jobbat till 2-3 inatt på NH, eftersom det var lite folk på kvällen och lite på dan, men sen dök det upp en hel del folk som kunde jobba så jag kunde gå hem. Var trött och på dåligt humör, så det kanske var lika bra. Hoppas inte resten av veckan fortsätter i samma stil för mig bara.
Fortsatt hårt imorrn, har fyra möten mellan 15-19 imorrn... Varje möte är dessutom troligen längre än en timma, får se hur bra det går...
Dessutom har jag ju det den där redovisningen att bli färdig med, var meningen att jag skulle arbeta med den i måndags och tisdags, men nu gick ju de dagar som de gick och det är inte så mycket att göra åt nu. Så länge det ser bra ut till på fredag då jag och Ann-Britt (tror jag min samarbetspartner heter) ska diskutera ihop oss med en sorts inledning till redovisningen.
Helgen blir som sagt hård, eftersom jag också har lovat jobba på NH från 17-04, måste faktiskt jobba med min bargrupp någon gång när jag har tackat nej varenda gång annars. Min BC Helen är grym och så jävla skön att jobba med, hon gör en alltid på bra humör för hennes humor har fan inga gränser.
Själva styrelsedagen missar man också, eftersom jag har seminarium från 9-15, vilket är ungefär samma tid som jag har redovisning på seminariet. Hände exakt samma sak förra året på vårens styrelsedag. Men sittningen ska jag iallafall gå på och då har Ida lovat mig att vi ska göra hela NH osäker jag och hon, precis som vi gjorde Helens kök osäker på Novischen och säkert NH också, men eftersom ingen vettig människa har ett minne av NH den kvällen är det svårt att veta hur hårt vi röjde.
Och projektet fortsätter fortgå, för varje stycke jag skriver här kommer jag en bit på vägen i Word. Hoppar lite fram och tillbaka mellan dessa två. Detta framförallt för att få till ett mer nyanserat språk, jag vet hur mycket jag kan babbla på i mina skoltexter, att vila från den i några minuter ger mig möjlighet att titta på den med lite nya ögon och framförallt skriva om hela meningar eftersom de alltid får konstiga syftningsfel.
Då kan jag babbla på i den här istället.
Det är inte så jävla mycket kvar att skriva iallafall,snart kan jag nog slappna av med det och
återvända till att släppa lös det monster som har bosatt sig i min pjäs. Eller monster och monster,
men Gycklaren har helt slagit dövörat till så fort jag försöker prata med honom, han går helt sin egen väg och drar med stackars Adam överallt.
Jag hade någorlunda bestämda planer på vad som skulle hända i pjäsen, men plötsligt en dag hoppade han (hon? den? det?) bara in och sa hej, och sen gick alla mina planer åt helvete.
Det finns inte så mycket annat för mig att göra än att sitta där och oja mig och klaga. Alla mina första-läsare har sagt mig flera gånger, även min föreläsare, att jag ska låta Gycklaren hållas och låta han dra iväg precis vart han vill så ser jag sen vart vi hamnar jag, han och den stackars Adam som inget hellre vill än att ta det lugnt och skönt... och lukta på blommorna.
Själv vill jag sätta koppel på honom så att jag kan kontrollera honom, men det börjar bli ont om tid att fortsätta sura på honom, så jag får väl släppa monstret lös. Kan nog bli en hejdundrandes färd.
Sådär... Nu har jag faktiskt gjort ett fullgott dagsverke (nattverke?) på redovisningen och känner mig ytterst tom i huvudet. Någon/några sidor gjort iallafall, beroende på hur de ser ut imorgon när jag vaknar.
Nu ska jag lägga mig och läsa, antingen källtexterna för projektet, kursboken i filosofi, Road to Dune (som jag snart faktiskt redan har läst färdigt, mycket intressanta texter i den. Har bara kortnovellerna kvar att läsa: "A Whisper of Caladan Seas", "Hunting Harkonnens", "Whipping Mek", "The Faces of A Martyr" och "Sea Child". När boken är färdigläst kommer det en recension för den som känner sig intresserad av sådant), eller Popvetenskapliga verket "Ett utsökt universum" som jag vill bli klar med så att jag kan sätta mig och läsa Einsteins egna orginialtexter till Den speciella och den allmänna relativitetsteorin.
Kan vara bra att dyka ner i den populärvetenskapliga texten om relativitetsteorierna, kvantmekaniken och stringteorin innan jag dyker ner i något så avancerat som Einsteins egna tankar, inte för att jag lära fatta det mesta men det känns som en kul utmaning.
Eller kanske sova, känns nog skönast...
Nä, men som sagt. Dags att lägga mig att sova/läsa och lyssna på Soundtracket till Evita med Madonna som Evita, Jonathan Pryce som Péron och Antonio Banderas som Che (eller som han är mer känd som "El Che" Guevara...)
Dagens Citat: "Eva Péron, spiritual leader of the nation entered immortality this evening." - Evita OST - "A Cinema In Bueno Aires, 26 July 1952"
Dagens Låt: Antonio Banderas - Evita OST - "Oh What A Circus"
Humör: Trött, tjurig, huvudvärk.
PS. Vill vara säga åt världen att Anna och Malin är världens underbaraste vänner. Tack för att ni finns! Det är en ära och kommer alltid att vara en ära att få känna er och vara er vän! Jag älskar er båda otroligt mycket!
Och Daniel, det finns inte ord. Vi har känt varandra så många år, ibland känns det som en evighet. Vi har våra duster ibland, men jag hoppas få ha dig vid min dödsbädd om flera evigheter in i framtiden.
Fast... Jag ska ju leva i evighet, så det kan ju innebära ett litet problem...
Äsch, vad fan. Jag älskar dig med!
Good Night, Sleep tight and don't let the bedbugs bite!
Kommentarer
Postat av: Malin
Nu finns jag också här :)
Postat av: Jocke
:D Nä, men hej! Trevligt!
Postat av: znooks
Att vi inte minns är ju ett ganska tydligt bevis för att vi röjde. ;)
Postat av: Jocke
Du ska då alltid vara logisk... ;P
Trackback