Den Ädla Konsten
Funderar på att göra något av min blogg. Som den är nu känns den narcissistisk som de flesta andra av världens bloggar.
Eftersom jag kom ur garderoben så sent som igår, så kanske det är dags att göra något av dessa mina 15 minuter av berömmelse. Varför helt enkelt inte göra den till en ett forum för skönlitteratur som är det som jag brinner för, som jag egentligen lever för?
Finns det något underbarare här i livet än sagoberättande? (Okej då, kärlek, men nu var det ju inte det vi pratade om).
Denna idé kom mycket ifrån att jag såg på Agenda tidigare idag, med den man som kallas Bloggkungen (kommer inte ihåg vad han heter), som sa att det enda bra alternativet till att få fler läsare är att skriva om något man brinner för.
Bara för att testa liksom. Ni få, söta, människor som läser denna blogg, vilka jag alla känner personligen behöver dock inte oroa er, det kommer fortfarande att bli en massa babbel om mitt eget knäppa liv. Troligen en massa trevliga saker om er också, så det är bäst ni håller er väl med mig. Hehe...
Tänkte jag skulle skriva om något mer än bara mitt liv liksom, kanske jag hittar några fler läsare, man vet ju aldrig.
Kommer nog dock att fortsätta på som vanligt, även om den kan komma att få en viss lutning mot skönlitteratur och författandets ädla konst. Den enligt mig ädlaste av konster.
Bara ni klagar om ni tycker det verkar tråkigt. Framförallt er som aldrig läst SF och tycker det verkar vara en konstig genre, men om jag lyckas omvända en endaste person till att älska den såsom jag gör, så är jag en glad människa.
Den bok jag är till att börja läsa nu är The Road to Dune. Efterlämnade anteckningar, brevkorrespendens, bortklippta kapitel, essäer, alla dessa av Frank Herbert själv. Även kortromanen Spice Planet ingår, detta gäller också de kortnoveller som hans son Brian Herbert skrev tillsammans med Kevin J. Anderson som appetizer till House-, Legends of Dune- och Hunters/Sandworms of Dune-böckerna.
Ska bli riktigt, riktigt intressant att läsa eftersom Frank är min eviga husgud, den största författaren genom tiderna
enligt mig.
Om det skulle vara någon jag skulle försöka efterhärma genom min böcker vore det honom, men eftersom det vore rent ut sagt idiotiskt nöjer jag mig med att njuta av sådana mästerverk om och om igen.
Apropå ingenting, har aldrig använt nyckelband tidigare. Men fan vad man känner sig sexig i en sådan.
Apropå dans, man blir alltid så glad och får ett leende på läpparna när det görs reportage om dans i all media, reportage som visar på hur underbart kul, socialt, uppbyggande av självförtroende, själavård och skapande av lycka det finns i dans.
Jag älskar Dans! Prova på det, så får du se hur otroligt skönt det är. Dessutom blir jag alltid glad över komplimangerna jag får över att folk tycker jag är bra på
att dansa och att folk vill dansa med mig. Komplimanger kan man aldrig få för mycket av.
Vilket får mig att tänka på en av mina favoritkomplimanger jag fick av en helt okänd tjej en gång för några år sen på Corona:
"Du är som en gasell bland zebror."
Tycker den är så underbar.
Dagens låt: Emiliana Torrini - Wednesday's Child
Dagens Citat: "Om de fick rösta skulle de rösta på de vänsterorganisationer som arbetar för att göra dem till medborgare."
"Varför vore det fel?"
"Eftersom vi högerpartier inte vill det. He. He. He."
-Lettländsk minister om varför de inte arbetar hårdare för att göra de så kallade "icke-medborgarna" (vilka är var sjätte människa i Lettland) till medborgare. Detta sagt i Uppdrag Granskning.
Humör: Jag vill ha någon att dansa med!
Eftersom jag kom ur garderoben så sent som igår, så kanske det är dags att göra något av dessa mina 15 minuter av berömmelse. Varför helt enkelt inte göra den till en ett forum för skönlitteratur som är det som jag brinner för, som jag egentligen lever för?
Finns det något underbarare här i livet än sagoberättande? (Okej då, kärlek, men nu var det ju inte det vi pratade om).
Denna idé kom mycket ifrån att jag såg på Agenda tidigare idag, med den man som kallas Bloggkungen (kommer inte ihåg vad han heter), som sa att det enda bra alternativet till att få fler läsare är att skriva om något man brinner för.
Bara för att testa liksom. Ni få, söta, människor som läser denna blogg, vilka jag alla känner personligen behöver dock inte oroa er, det kommer fortfarande att bli en massa babbel om mitt eget knäppa liv. Troligen en massa trevliga saker om er också, så det är bäst ni håller er väl med mig. Hehe...
Tänkte jag skulle skriva om något mer än bara mitt liv liksom, kanske jag hittar några fler läsare, man vet ju aldrig.
Kommer nog dock att fortsätta på som vanligt, även om den kan komma att få en viss lutning mot skönlitteratur och författandets ädla konst. Den enligt mig ädlaste av konster.
Bara ni klagar om ni tycker det verkar tråkigt. Framförallt er som aldrig läst SF och tycker det verkar vara en konstig genre, men om jag lyckas omvända en endaste person till att älska den såsom jag gör, så är jag en glad människa.
Den bok jag är till att börja läsa nu är The Road to Dune. Efterlämnade anteckningar, brevkorrespendens, bortklippta kapitel, essäer, alla dessa av Frank Herbert själv. Även kortromanen Spice Planet ingår, detta gäller också de kortnoveller som hans son Brian Herbert skrev tillsammans med Kevin J. Anderson som appetizer till House-, Legends of Dune- och Hunters/Sandworms of Dune-böckerna.
Ska bli riktigt, riktigt intressant att läsa eftersom Frank är min eviga husgud, den största författaren genom tiderna
enligt mig.
Om det skulle vara någon jag skulle försöka efterhärma genom min böcker vore det honom, men eftersom det vore rent ut sagt idiotiskt nöjer jag mig med att njuta av sådana mästerverk om och om igen.
Apropå ingenting, har aldrig använt nyckelband tidigare. Men fan vad man känner sig sexig i en sådan.
Apropå dans, man blir alltid så glad och får ett leende på läpparna när det görs reportage om dans i all media, reportage som visar på hur underbart kul, socialt, uppbyggande av självförtroende, själavård och skapande av lycka det finns i dans.
Jag älskar Dans! Prova på det, så får du se hur otroligt skönt det är. Dessutom blir jag alltid glad över komplimangerna jag får över att folk tycker jag är bra på
att dansa och att folk vill dansa med mig. Komplimanger kan man aldrig få för mycket av.
Vilket får mig att tänka på en av mina favoritkomplimanger jag fick av en helt okänd tjej en gång för några år sen på Corona:
"Du är som en gasell bland zebror."
Tycker den är så underbar.
Dagens låt: Emiliana Torrini - Wednesday's Child
Dagens Citat: "Om de fick rösta skulle de rösta på de vänsterorganisationer som arbetar för att göra dem till medborgare."
"Varför vore det fel?"
"Eftersom vi högerpartier inte vill det. He. He. He."
-Lettländsk minister om varför de inte arbetar hårdare för att göra de så kallade "icke-medborgarna" (vilka är var sjätte människa i Lettland) till medborgare. Detta sagt i Uppdrag Granskning.
Humör: Jag vill ha någon att dansa med!
Kommentarer
Trackback