Makimachine

Ja, vad ska jag nu göra av mitt liv?

Det är nästan 15(!) år sen jag såg det allra första avsnittet, men nu har jag äntligen sett färdigt en av de bästa tv-serier som någonsin gjorts, och det finns nästan inget klipp som förklarar det bättre än detta, inget klipp som klart och tydligen visar seriens själ och hjärta, detta sista stora tal som Buffy håller innan den slutgiltiga striden mot Den Första Ondskan. En av de mest feministiska och humanistiska serierna som finns.

Det spelar inga roll vilka sorters demoner som står emot dem, verkliga eller imaginära, kvinnor kan välja att vara starka. Spelar ingen roll att vi lever i ett patriarkat, även de kan få styrkan att säga nej.

Och ingen har nog sagt det bättre än Sarah Michelle Gellar:

Än en gång har Bear McCreary visat varför han är den bästa kompositören mänskligheten någonsin skådat

Har precis lyssnat för första gången på Soundtracket till Battlestar Galactica: Razor/The Plan. Varenda låt ger mig återigen rysningar av ren njutning.

Men denna är nog den bästa, den låt som spelas när tusentals atombomber släpps över alla de Tolv Kolonierna och 20 biljoner människor förlorar sina liv.

Citatet precis före är den stora skurken som förklarar varför så många människor behövde dö.

"I'm a machine. And I could know much more."

Ibland kommer det foxar som till och med är bättre än de där perfekta 3.5 minutrarna, ibland händer det att man hamnar i en fox som är precis som den där första kyssen med den man älskar, man blir alldeles knäsvag, benen vill inte längre bära en och man vet inte längre vart man ska stå eller om man ska sitta eller vad man ska göra.

Ja, ikväll upplevde jag en sådan fox, det tog säkert en 5-10 minuter innan jag var riktigt kontaktbar igen.

Förövrigt kommer jag nog att befinna mig i Kiruna större delen av April från typ cirka den 26:e Mars, så ont om folk på jobbet att jag behövs en hel månad däruppe före sommaren, och sen ska vi inte tala om sommaren, då blir antagligen hur mycket jobb som helst...

Äntligen!

Det tog bara 27 år, men nu är jag äntligen (!) ägare till en helt egen och alldeles underbar sackosäck!

Det vill säga den svarta av dem.

Annars så har jag genom en Kiruna-grupp på facebook hittat helt underbara youtube-filmer om världens bästa, underbaraste och vackraste (och nästa största) stad.

Titta framförallt vid 0.37, där ser man nämligen mina pärons trappuppgång på Lappgatan 17A.

Underbara bilder som ger en hemlängtan.

Nästa är Shanes låt om Kiruna, som jag faktiskt aldrig hört talas om tidigare, Shanes var ett av Sveriges största band på 60- eller 70-talet, kommer inte riktigt ihåg vilket.

Ännu underbarare bilder, en av de vackraste platserna på Jorden.

Och den har hur kul som helst, sörmlänningar, håhå jaja.

Wooot, 18 besökare igår! Nytt rekord!

Tror det måste bero på att jag lagt till den på Connect Your Blog på Facebook, lättare för folk att hitta min blogg liksom.

Men hursomhelst, det var inte det jag skulle prata om nu, utan detta:

Mitt nya lilla barn, en Sony Ericsson S312, den gamla börjar bli lite allt för mycket gammal och senil och när dess spakar mest bara funkar åt ena hållet och den vill ringa olämpliga nummer hela tiden så var det dags att skaffa nytt.

Jag gillar namnet på färgen också, Gryningsblå.

Hahahaha, trevligaste telefonsamtalet på år och dar, skrattade hela vägen hem i bussen från Ersboda nyss. Alla bara stirrade på mig när jag gapflabbade i telefonen... "Curling, Jocke!!! CURLING!!!"

Även om jag inte riktigt hängde med i att jag och Hubbe numera ser likadana ut?

Dagens inköpsskörd nu när man fick så himla mycket pengar av CSN:

Imorgon är en hård dag, gå på jobbet, Simon de Beauvoir och match... igen.

Förövrigt har Ahlgrens bilar riktigt subil humor, jag menar Rosa Rattar till förmån för Bröstcancerfonden, jag fattade det inte förrän jag satt hem på bussen alldeles nyss.

Eller har ni andra redan passerat det skämtet och det är bara jag som är trög som vanligt?

Hmm, kollade just upp det korta klippet ur Coupling vad man ska med en soffa till: "Daleks!"

Tog ett litet längre klipp inkluderat Kapten Subtext och hela Steves hela Kuddorerande

Spider-Man dansen är också klockren:

Skulle kunna sitta i timmar och bara sätta upp alla underbara och dubbelvikt av skratt roliga, men detta får räcka för denna gång.

Fan, måste nog ta och se den från början på nytt igen och jag som såg färdigt den typ i november eller december. Vad blir det, femte varvet vid det här laget?

Undvik dock den amerikanska som pesten, jag menar det räcker med detta klipp för att se att den bästa karaktären av dem alla, det vill säga Jeff, verkligen inte passa i den amerikanska serien, dels ser han för normal ut och dels så framstår han mer som slemmig än som någon med total avsaknad av social kompetens:

Fan, hitta ännu fler, detta är nog ett av Steves allra bästa tal, låt mig presentera *trumvirvel* The Lesbian Spank Inferno!

Ah, så var man precis hemkommen från stan efter att för första gången ha köpt mig en vinterjacka.

Tada!

Oj, vet inte hur jag ska känna att ha klivit av ÖNN:s styrelse efter 6 (!) år i den.

Vemodigt och sorgset? Definitivt!

Nu är det dags att bara ha kul som Emeritus och Seniorskollegiat...

Och en del människor är underbara när man som mest behöver dem, tack M & M!

Jahapp, så var det dags att skriva i bloggen igen.

En viss Sandra har klagat lite på att jag inte berättar om hur det går på danstävlingarna:

Lycksele - Domarpoäng: 4 3 4

Plats: 11 av 15 (En poäng och plats från semifinal)

Luleå - Domarpoäng 4 2 4 (Vår första 2:a. Yay!)

Plats: 8 av 12 (En poäng och plats från final, känns mönstret igen?)

Båda tävlingarna gav Brobeck oss fyror, han gillar nämligen inte min sinuskurva och sa någonting om att Mikaela borde byta danspartner, även om vi tror han skämtade.

Annars så har det varit en av mina bästa halloween-helger på länge.

Fredag: Idol och TP hos Susanna, med Kristina och Emelie.

Lördag: Frukostbuffé med Susanna och Kristina.

Halloween-fest hos Nela med Mikaela & Tom, Nela & Ivan, Sandra & Andreas och två nya bekantskaper. Jag har fått en helt ny respekt för kvinnor med långa naglar, det är fan omöjligt att fungera som en normal människa i sådana lägen.

Sen blev det Rex för mig där kvällen blev ännu bättre och jag röjde på dansgolvet med framförallt Kristina, men också hennes väninnor, bland andra Susanna och Emelie. Kvällen avslutades på Max och sen en cykel-promenad hem med Kristina. Det var väldigt trevligt det med.

En mycket underbar och bra kväll helt enkelt.

Det blev en hel del hängande med Kristina & Her Gang i helg, har bara träffat hennes kompisar några gånger men kommer redan väldigt bra överens med dem.

Kommer nog tycka länge att det är dumt att jag och Kristina inte har blivit så här nära vänner förrän nu denna termin, som råkar vara hennes sista. Man vet inte vad man har förrän man är på väg att förlora det... eller nåt...

Helgens citat: *Jag i telefon med Kristina* "HEJ JOCKE!" "Emelie skrek just hej till dig." "Jo, jag hörde det." *En halvtimma senare när man kommit in på Rex* "HEJ JOCKE!"

Alltid lika värmande och glädjande att folk blir så spontanglada av en, även om de är fulla.

Dessutom hade jag och Mikaela en liten och trevlig filmkväll direkt efter tävling i Luleå, vi såg just Rocky Horror Picture Show... Hon hade inte riktigt samma smak för den som mig, hennes betyg: "Meh! Var lite för knäpp. Förstod inte riktigt meningen med den."

Nu ska ni få se en liten sak som jag tror att de flesta som läser denna blogg inte känner till.

I denna reklamfilm ser man både mina föräldrars lägenhet och mitt dåvarande sovrum, samt både Daniels sovrum och även Stefans lägenhet.

Japp, den är inspelade utanför mitt fönster i Kiruna!

Fredagens Citat: "Vart man än åker så träffar man på folk man känner i den här stan." "Ja, men du är ju ett sånt där känt ansikte." *Jag rodnar* "Nja, det vet jag ju inte..." - Jag och Sandras Andreas...